|
|
Jag jobbar sedan fem år på Stora Enso Kvarnsvedens Pappersbruk, ett integrerat pappers- och massabruk i Borlänge. Vi tillverkar tryckpapper, tex journalpapper (ett tunt, glansigt papper som återfinns i bl a veckomagasin och IKEA-katalogen) standard tidningspapper (dagstidnings-kvalitet), förbättrat tidningspapper (t ex direktreklam) och lite kvaliteter däremellan.
Genom Stora Enso är jag industridoktorand mot Mittuniversitetet, där jag ingår i FSCN Mechanical Pulping Research College, en forskarskola med drygt tio industridoktorander som ses ett par gånger per år.
Foto: Hasse Eriksson, eriksson-foto.se
Mina huvudhandledare i doktorandprojektet är Professor Per Engstrand och Professor Hans Höglund, med Olof Ferritius, Rita Ferritsius, Hans Ersson, och Per Gradin som viktiga medlemmar i handledargruppen.
Kort sagt så går mitt projekt ut på att karakterisera fibrerna som skall bli papper. Skandinaviska, långsamtväxande barrvedsfibrer är av suverän kvalitet för tryckpapper, men det går åt mycket energi i TMP-processen för att frilägga och bearbeta fibrerna till rätt egenskaper.
Högbindande TMP-fibrer
Fiberns bindningsförmåga påverkar tryckpapprets styrka, struktur, och yta, och kan (väldigt generellt ) sägas öka med ökad elektrisk energi i fiberbearbetningen. Bearbetningen av rörisolering (modell av fiber) med kniv som på bilden nedan ska på Ferritsius-sätt efterlikna bearbetningen av fibrerna i en raffinör, där högre fiber-bearbetning ger fler fibriller, tunnare vägg och högre kollapsbarhet.
Foto: E Arwe, SPCI
Fibrerna som används i pappret har väldigt olika egenskaper redan innan de bearbetas i processen, beroende på när fibrerna har växt (vår eller sommar), var i trädet de kommer ifrån, var trädet har växt osv. Det färdiga tryckpappret är bara några fibrer tjockt, och med lägre och lägre ytvikter blir varje fibers egenskap viktigare och viktigare. Bilden som synd nedan är från SE research center i Falun och visar ett SEM-förstorat tvärsnitt av ett förbättrat tidningspapper, där fibrerna och dess olika egenskaper tydligt syns.
Foto: E Arwe, SPCI
Istället för att karakterisera och utvärdera fiberna (och utvärdera och justera den tillsatta elektriska energin för att bearbeta fibern) baserat enbart på medelvärden, har vi utvecklat en metod för att mäta fördelning av fiberbindning, kallad BIN-fördelning (Bonding Ability Indicator). Med BIN-metoden, som baseras på optiska mätningar av ett stort antal individuella fibrer, håller vi nu på att utvärdera olika process-typer, process-steg, och råvaror, för att se vad som händer med fördelningar av fiberegenskaper och fiberns bindningsförmåga.
Foto: Hasse Eriksson, eriksson-foto.se
I Kvarnsveden är jag anställd som utvecklingsingenjör, och min tid som inte går åt till doktorandjobb handlar mest om fiber- och massafrågor i lite längre utvecklingsprojekt. Jag planerar att försvara min avhandling hösten 2011 efter dryga fem års forskarutbildning.
Foto: Anders Hansson
Förutom en civilingenjörsexamen i kemi och kemiteknik från KTH, så har jag pluggat en del materialteknik, ekonomi och idrottskurser på Högskolan Dalarna genom elitidrottsprojektet (f.d friidrottshögskolan), samt lite språk på plats i Schweiz (franska), Spanien och England.
Nedan länkar till en del läsbart.
Längst ned på sidan finns även en länk till inlogg för att se bilder från diverse jobb-relaterade aktiviteter. Be Sofia om lösenord.
Inlogg bilder diverse jobbaktiviteter. |
|
