|
|
Nyheter
2008.11.19
Jag tror faktiskt jag börjar slappna av lite! Sov
som en stock hela natten inatt och kunde, med mormors ord ringande
i huvudet, somna om imorse. Mormor vet på nåt sätt
alltid hur det ligger till och är som en liten klok uggla
- ser och hör (nåja, hör ganska bra iallafall)
allt som händer i ens huvud.
Vi diskuterade sömn igår och mormor frågade ifall
jag jag var morgon- eller kvällsmänniska. Svarade morgonmänniska,
trots att jag under ganska många år tagit varje tillfälle
i akt att sova eftersom jag legat minus med sömnen jämt.
"Du kanske aldrig har haft tid att känna efter",
svarade klok-mormor mitt i prick. Skulle just replikera att det
hade jag ju visst men faktiskt - även denna gång hade
mormor rätt. Så imorse låg jag kvar i sängen
och kände efter ifall jag hade lust att gå upp klockan
sju eller inte - och gjorde det inte.
Benen måste också ha återhämtat sig under
natten efter 200:ingarna igår, de känns rätt okej
idag. Tror tom att skavsåret i hålfoten börjat
läka, otroligt vad lite sömn kan göra susen.
I början av träningen igår var skavsåret
en enkronestor blåsa, och jag tänkte just beklaga mig
till lite medkänsla när E tog av sig sina skor. Hennes
skavsår i ena hålfoten var, helt oöverdrivet,
lika stort som compeed-blåstret som just hade lossnat. Hon
hade dessutom ett stort skavsår på tån på
samma fot, så när hon sprang belastade hon åtminstone
ett av skavsåren. Men hon genomförde hela passet utan
att klaga trots att det måste ha gjort ont i varje steg
- strongt!
2008.11.18
Det värker i kroppen och framför allt i vaderna,
kliar i hela benen och illamåendet efter syran börjar
just lägga sig. Började med inomhusträningen idag.
Mjukstartade för att inte chocka kroppen alltför mycket,
är jag skadad kan jag ju inte springa alls, men som sagt,
dagens pass gick inte obemärkt förbi.
2008.11.16
 Gårdagskvällen
i Stockholm var super! Så himla härligt att träffa
tjejerna igen! Mycket att prata om över smaskiga pajer och
kanelmäräng-efterätt som Ylva och Viktoria (som
tillfälligt emigrerat till Tromsö där hon jobbar
som sjuksyrra) hade fixat. Fadäsen med den brända pastan
(se nedan) gjorde att jag blev portförbjuden i köket.
Kanske lika bra.
Efter en för min del tidig kväll (övriga supermänniskor
gick ut på stan) spenderade vi sedan en soft söndag
med björnprogram på teve, Långholm-promenad i
snöstorm, lussebullar utan saffran, en improviserad lägenhetsvisning
och en mysig dock lite halkig hemfärd.
2008.11.15
Satan. Robban är borta. Igår åt jag
sushi med Jonte o Sara till lunch, och fuskade och åt frukost-middag
till kvällen. Allt jag skulle behöva göra den här
helgen i matväg var dagens lunch. Lättast möjligast
- och jag trodde helt idiotsäkert - pasta med tonfisk.
Duschade medan pastan kokade och den måste verkligen ha
kokat - när jag kom ut i köket igen var allt vatten
på spisen och kvar i grytan var inte en droppe vatten utan
endast ett gäng halvt svarta penne-pasta och en kletig svart
sörja i botten. Men men, med en burk tonfisk och citronpeppar
går det också ned. Att man aldrig lär sig! Skulle
inte ha skrattat åt symbolen på pastapaketet som visade
en gryta av tre i svårighetsgrad. Nu åker jag ned
till Stockholm till Ylvas mat istället - den vet jag är
god!
2008.11.14
Min vardag kretsar kring västvärldsproblem
av stora mått men visst är det irriterande att frukostbuffén
på Clarion stänger så tidigt på vardagar.
Eller att det alltid, hur mycket kryddor man än handlar,
verkar vara ett underskott av basilika och överskott av rosmarin
i skafferiet. Eller att servetter konstant fastnar i osten om
man värmer smörgåsen i mikron.
Joggade med Robban innan den tilltänkta frukosten imorse
(det blev en egenimiterad variant av hotellfrukost istället,
se den gröna masipan-grodan som J o S fick äta upp till
slut), men fick ta det rejält lugnt då det gjorde ont
i bröstet igen. Var av någon anledning jättestressad
innan vi stack ut (har sovit rätt oroligt sista nätterna
och varit stressad när jag vaknat) och det i kombination
med kall luft var troligen orsaken till att det gjorde ont igen.
Ontet gick som tur var över när jag tog det lugnt men
fattar inte att jag stod ut med att ha så konstant ont förut,
nu står jag knappt ut några minuter. Smärttröskeln
måste ha sänkts och passar jag mig inte kommer väl
snart klenheten hägrandes. Eller hälsan.
I helgen väntar en efterlängtad träff med tjejerna.
Det var länge sen vi sågs och det var också längesen
vi hade så mycket att prata om. Ska förresten fortsätta
min övertalningskampanj att få dem att flytta till
Falun hehe.
2008.11.13
Inte nyår än men har redan klart mitt nyårslöfte
för kommande år (jag har inte haft nåt på
två år, senast bröt jag det - på vissa
sätt korkat nog - efter tre veckor); Jag ska inte längre
ta bilen till träningarna!
Ifall jag inte kommer direkt från nåt annat ärende
förstås. Eller det är skitkallt eller spöregn.
Jag har ca två kilometer upp till hallen. Bokstavligen upp,
därför att det är en eländigt dryg backe man
måste ta sig uppför. Bra med uppvärmning respektive
att trampa ur benen men det är så skönt att sätta
sig i en varm bil när man ska åka hem.
Fast bilen är ju faktiskt knappast varm den här årstiden.
Idag var jag i valet och kvalet när det var dags att åka,
men gav sedan in för frestelsen och bestämde mig för
bilen. Efter att ha skrapat rutorna och väntat på att
fläkten skulle ta bort imman åkte jag till slut iväg
uppför backen - och kom halvvägs. Då fick jag
syn på mina kompisar som redan tränade i backen (backintervaller
en dag i veckan) och kom på att vi ju faktiskt börjar
träningen en halvtimme tidigare på torsdagar.
Alltså hade jag skrapat och värmt upp bilen för
en kilometers bilfärd. Dessutom fick jag spendera en stund
med att värma upp ensam när jag kom fram, något
som hade gått fortare om jag cyklat upp. Nej, måste
bli slut på kort-bilåkandet. Dessutom går det
faktiskt fortare med cykel än med bil även utan rut-skrapningen,
eftersom Faluns alla stadsbussar stannar vid ett ändlöst
antal hållplatser i backen.
2008.11.13
Tack för alla gulliga krya-på-dig-hälsningar
jag har fått från håll och kanter! De värmer
och jag är tacksam över en klok omgivning och visa råd.
2008.11.09
Fick ett kedjemail från min far häromdagen,
ett mail som enligt den som startade kedjemailet skulle belysa
hur kvinnors hjärnor fungerar. Klicka här
och se hur varje blå boll representerar en tanke på
något som skall göras, ett beslut som skall fattas
eller ett problem som skall lösas. Vet inte om detta är
ett strikt kvinnligt fenomen dock. Kan tänka mig att i min
hjärna, där maskineriet nästintill har stannat,
lär det ligga en väldig massa bollar på kö
någonstans.
Hade tänkt springa distans med triathleterna idag (dvs ganska
full fart under ganska lång tid) men var lite sliten så
det blev ett lugnt cykelpass istället. Lyckades sega mig
så mycket att jag undvek spöregnet i den nollgradiga
luften men så varmt och skönt som i hallen var det
ju knappast. Min trevliga mtb-tur gick genom leran i industriområde-skogen,
förbi soptippen och sedan genom leran igen.
Efter en som vanligt härlig lunch med Anna gjorde Robban
o jag socker-bollar och har nu moffat i oss halva tallriken. Sockerbollar
är ett mer passande namn för dessa godbitar än
chokladbollar, eftersom de enligt vårt recept innehåller
mer pärlsocker än choklad.
2008.11.08
Igår var första dagen på väldigt
länge som jag ackumulerade energi; jag hade mer energi i
kroppen när jag gick och lade mig än när jag vaknade.
Väldigt lite visserligen men åt rätt håll.
En klok kollega på jobbet (jag har många) säger
att man måste ha tråkigt för att gå ned
i varv och det verkar ju logiskt. Problemet är bara att det
är så - just det - tråkigt. Gjorde en kompromiss
igår och kollade igenom extramaterialet i Sagan om ringen-triologin,
ett tips från en kompis som också är Frodo-nörd.
Är lagom tråkigt och så icke-koncentrationskrävande
att det går att tänka på annat.
Som på min blånagel till exempel. För en vecka
sedan upptäckte jag att min ena stortånagel hade blivit
blå, utan att jag märkt att jag slagit i den. Den satt
lite löst också. Idag märkte jag att jag kunde
bli av med det blåa genom att trycka hårt på
den, då sprutade det ut blod underifrån nageln (sorry
pappa, nu mår väl du illa).
Väldigt bra att bli av med det blå och mitt uttråkade
sinne började genast fundera över ifall en blånagel
som inte är blå längre men som ändå
kommer att lossna fortfarande heter blånagel. Skulle det
vara någon som mot förmodan varit lika uttråkad
som jag och funderat över samma sak (och kommit fram till
nåt) så kan ni väl maila.
Styrkepass idag. Kände mig riktigt seg men ökade ändå
på en del, plussade på 10 kg i frivändningarna
till exempel. Det går fort i början. Den helt absurda
träningsvärken i magen sen förra lördagen
är otroligt nog inte helt borta ännu, även om jag
tar mig upp ur soffan utan att rulla nu iallafall.
Träningspassen är värda extra mycket nu är
huvudet är överansträngt, det är egentligen
enda gången under dan som de små grå slappnar
av helt och hållet. Skönt att vara aktiv och inte tränare,
det är bara att göra som man blir tillsagd och inte
tänka så mycket.
2008.11.06
"Hälsa mäts inte i hjärtat utan i
benen", citat Michail Tonkonogi. Isåfall är jag
frisk. Benen funkar bra, backintervallerna idag, andra backpasset
på fyra år (det första var förra veckan),
flöt på bra.
Michail Tonkonogis citat härrör förresten till
att äldre människors välbefinnande inte kan mätas
enbart i hjärt-och lunghälsa utan bör mätas
i benstyrka, eftersom välbefinnandet knappast blir bra om
man inte kan ta sig upp ur en stol på egen hand.
En av uppgifterna i min bli-frisk-strävan är att tänka
ut vad jag tycker om att göra, typ åka slalom, lukta
på nymalda kaffebönor, springa fort och så vidare.
Genast utvecklade den överambitiösa delen av mig frågan
till en rad frågor som såsmåningom ledde till
den betydligt djupare frågan (egentligen alldeles för
djup för min smak); vad vill jag egentligen göra med
min tid och har jag några livsmål mer än att
läsa om "Sahara" varje sommar?
Satte mycket hopp till den passande dvd:n med namnet "Meningen
med livet" som jag hittade bland oöppnade dvd:er i bokhyllan,
men efter tjugo minuter med Monte Python gav jag upp och kollade
istället på en film med en tecknad elefant. Precis
lagom för mitt huvud just nu.
2008.11.03
Styrketräningen i lördags har satt sina spår.
Har inte haft sån här träningsvärk i magen
sedan julafton 2004, då jag och en lika envis korridorspolare
tok-maxade i antal hela situps med medicinboll dagen innan. Ligger
iallafall stilla när jag sover, det svider för mycket
i magmusklerna att förflytta sig från mage till rygg.
Har också kronisk träningsvärk i huvudet efter
flera år av för hög belastning och för lite
vila. Är sjukskriven från och med idag och första
steget blir att gå ned i varv. Det är som sagt ingen
större fara med mig, kroppen är fortfarande lika pigg
(eller trött) som vanligt men huvudet har onekligen fått
nog.
Steg 2 efter att jag nått en lägre stressnivå
(helst noll) blir att lära mig jobba utan att prestera max
hela tiden. Har säkert en tuff tid framför mig men det
borde rimligen vara bättre att gå igenom detta nu än
om tjugo år. Dags att ändra förhållningssätt
till uppgifter och utmaningar. Ibland räcker lagom.
2008.10.02
Bilder
crosscup Borlänge.
2008.11.01
 Rätt
mycket snö på marken nu faktiskt, nån decimeter
åtminstone.
Galningar som cyklar cross-cupen i minusgrader går att se
på bilder här.
Robban fick tyvärr, som många andra, bryta när
händerna slutade att fungera i kylan. Imorgon väntar
ett - troligen lika kallt - race i Borlänge.
För min del gällde styrketräning och lite uthållighetsträning
i form av hundringar med femtio meters gångvila idag. Inomhus
i värmen. Njuter varje minut av att inte vara cyklist :=)
2008.10.30
Det började snöa 30 minuter efter att vi hade
satt på vinterhjulen. Snacka om tajming. Nu faller stora
vita flingor, men de smälter när de når marken.
Temat för dagen har förutom snön varit svärdsjöbacken.
Fick den geniala idéen att för första gången
på evigheter cykla uppför backen till träningen.
Tove, ifall du läser det här så har jag fortfarande
den treväxlade lila cykeln som du växte ur i femman.
Backintervall-passet i minusgrader som första pass efter
träningslugna semestern sved i lungorna och benen kan jag
meddela. Ont men härligt!
2008.10.29
Är tillbaks på svensk mark efter en - med
tanke på det läge den utgick ifrån - faktiskt
perfekt semester. Började kunna slappna av lite efter sisådär
tre dagar och efter 5-6 dagar började jag ta djupa andetag
igen, något som var ett tag sedan. Robban har varit helt
underbar och trots att han startade semestern helt utvilad, och
av naturen har ganska svårt att sitta stilla, har han anpassat
sig till mitt - iallafall i jämförelse med tidigare
- långsamma tempo.
Jag har fortfarande väldigt långt kvar till en normal
grundspänningsnivå, något jag märkte inte
minst när vi hyrde bil igår - var extremt nära
att krocka tre gånger. Synen registrerar att det kommer
en bil men hjärnan kopplar inte att jag lär bromsa eller
hålla åt sidan (vilket var fallet med serpentinvägarna
på 1800 meters höjd). Inte helt optimalt för bilkörning
(vilket inte heller fartboten på vägen ner till flygplatsen
var, 62 km/h på 50-väg. Om jag ändå hade
kört själv..)
2008.10.29
6 dagars effektiv semestertid, varav fem dagar på stranden
och en dag uppe i bergen (och på det mycket turistiga men
roliga "Aqualand" efter mycket tjat från R). Dagarna
på stranden bestod omväxlande av att ligga och slöa
och läsa min semesterbok (som praktiskt nog har delat på
sig efter många läs-omgångar, nu är det
bara att välja vilken av delarna man vill ha med sig) alternerat
med att leka i de faktiskt rätt stora vågorna. Solbrännan
jämnade ut sig till slut, efter första dagens ojämna
solskydds-smet.
De negativa strandupplevelserna vill jag helst glömma, men
jag kan ju hinta så mycket att jag anser att finns det en
nudist-strand bör det också finns någon typ av
varningsskyltar. Och är man en utav osannolikt många
matgillande tyska män i 60-årsåldern bör
man hoppa i vattnet så fort man bara kan, och inte stå
utbredd i sin prakt på ovanstående nämnda strand,
i vägen för morgonjoggande svenskor.
Lite bilder,
bland annat från en tydligen mycket vacker biltur till den
högsta punkten på ön, 1938 möh. Jag körde
på den extremt smala, trafikerade och serpentinande vägen
och hade fullt upp med att hålla bilen på rätt
sida vägräcket.
Tyvärr finns inga bilder från våra tennis-debut
- vi kände båda på oss att vi skulle vara riktigt
bra på tennis - något vi skulle komma att få
äta upp. När vi hade skjutit ut bollen utanför
staketet för kanske tionde gången och en man tittande
in över muren från den vältrafikerade gatan utanför
och frågade på artig brittisk engelska om det var
vår boll kunde man läsa i hans ögon - "Don't
quit your day-jobs!"
2008.10.24
 Det
är intressant att vara i ett totalstressat tillstånd.
Tycker det borde vara grund till att få en personlig assistent.
Jag klarar mig just nu för att Robban håller koll.
Bara att packa en väska tar i runda slängar fem gånger
längre tid än normalt, eftersom jag hela tiden glömmer
vad som är nedpackat och måste riva upp allting flera
gånger om.
Betalade solskyddsfaktorn med kort igår, och gick
sedan ut ur affären. När vi hade gått en bra bit
kom en svettig affärsinnehavare i 50-årsåldern
springande - jag hade glömt kortet i affären.
Solskyddsfaktorn blev en annan historia i stressboken. Stressade
människor, såsom jag, har inte tålamod till att
stryka ut den jämnt över hela kroppen, och trots att
denna solskyddsfaktor bara hade styrka fem verkar den vara en
superblockerare. Hyenor är enfärgade i jämförelse
med min mage! Fast bättre än att inte använda solskyddsfaktor
alls som min karl - han solar i t-shirt och keps idag.
Idag har jag kunnat ligga stilla utan att ha myror i hela kroppen,
vilket har varit väldigt skönt. Har iof heller inte
legat stilla så länge idag, vi har mest lekt i vågorna
som småbarn. Riktigt varmt i vattnet och mellan 25 och 30
grader på land. Helt okej!
2008.10.24
För några dagar sedan defragmenterade jag
datorns hårddisk. För den som inte vet vad det är
så innebär det att man fyller ut "hål"
som blir när tillfälliga och andra filer tas bort. Genom
att packa ihop "hålen" av outnyttjat minne blir
datorn lite rappare. Ibland finns mycket hålrum i datorn
och ibland finns inte mycket alls.
Vad gäller den mänskliga hjärnan däremot tror
jag att lite extra, icke utnyttjat utrymme bara är bra för
flexibilitet, kreativitet och eftertanke.
Oavsett om utrymmet i hjärnan / på hårddisken
är ihoppackat eller ej behövs det en del ledigt utrymme
på hårddisken för att operativsystemet skall
fungera, annars blir datorn seg och slö och till slut kraschar
den.
Ungefär det har hänt mig nu. I måndags hände
det som nog många trodde skulle ha hänt för länge
sen - en krasch. Mitt under träningen började jag plötsligt,
helt utan förvarning, att storgråta. Stackars tränar-Björn
måste ha blivit helchockad. Kunde inte sluta gråta
utan storgrät ohejdbart hela kvällen, utan att egentligen
veta varför.
Med facit i hand är det lätt att se att det lediga utrymmet
som bör finns under en dag för att ge operativsystemet
en chans att jobba ordentligt, har minskats rejält på
jobbet på sistone. Har tur som har en chef och omgivning
som tog tag i situationen redan på måndag kväll.
Också tur att kroppen varnar innan det blir total härdsmälta,
och måndagens mistlur till varningsklocka går inte
att ta miste på.
 För
några veckor sedan bestämde vi oss för att åka
på semester den här veckan just för att jag skulle
slippa hamna i ovanstående tillstånd.
Fixade det nästan, brytet kom två dagar innan avfärd
till Gran Canaria. Nu är vi iallafall på plats i Maspalomas
och efter några dagar i värmen och mañana-mentaliteten
känns det bättre.
2008.10.22
Nycklar lämnade till husvaktaren, kylen tömd,
räkningarna betalda. Nu väntar en ovanligt välbehövd
semester!
2008.10.18
Stress är verkligen ett överjävligt (ursäkta
svordomen) tillstånd och min absolut största fiende
just nu. Har den här veckan noterat, om inte nya rekordnivåer,
så åtminstone tangerade stress-rekord. Det irriterar
mig nåt så oerhört att jag inte kan ta det lugnt,
göra saker till mindre än hundra procent eller åtminstone
göra en sak i taget.
Det positiva med att ha kommit så långt i stress-processen
är att jag aldrig behöver fundera över ifall jag
har glömt något eller inte, något som är
ett typiskt symptom i början av stressen. Nu vet jag att
jag alltid har glömt nåt. En tanke lyckas sällan
hålla sig kvar i huvudet i mer än 30 sekunder och brygger
jag till exempel kaffe (mestadels koffeinfritt) är det alltså
högst osannolikt att jag minns att jag hade påbörjat
det när kaffet är klart och efter en halvtimme kan jag
komma att undra över varför jag har plockat fram en
tom kopp.
Har fått hoppa över ett par träningspass när
stressen har varit som värst, annars går det ganska
bra att springa just nu. Körde igång med höststyrka
idag och gissar på rejäl träningsvärk imorgon.
Nice :=)
2008.10.12
 På
västfronten inget nytt så ej heller i den inerta staden
Karlskoga. Mastade av båten, hälsade på mormor,
käkade två olika sorters äppelpaj, stuvade in
6 stolar och ett matsalsbord i Forden (tur att Jannica är
logistiker), kollade på cykelcross och ställde upp
möblerna i stugan (blev jättebra!).
En massa oredigerade bilder från crosscups-deltävlingen
i Kumla ligger här.
Läggdags för gamlingar nu..
2008.10.10
Allt är och kommer alltid att vara relativt och
man kan bara utgå ifrån sig själv. Hade inte
begreppet "relativitetsteori" redan varit upptaget (typiskt
att den där Albert E att alltid va först med allt) så
skulle alltings relativitet till annat ha kunnat klassats som
relativitetsteorin. Fast det kanske var det han menade på
nåt sätt, Einstein.
I vilket fall så är mina ben slitna, efter en träningsvecka
som egentligen är sjukt futtig. Fem dagar, två vilodagar,
två tuffa pass och ett pass som egentligen är distans
men som pga de tidigare passen och mycket promenad på jobbet
var rätt drygt, åtminstone de första två
kilometrarna innan det släppte i benen.
Med undantag för ett par kortare perioder på ett par
månader i stöten, då jag kommit igång och
tränat bra (men sinnessjukt nog försökt "träna
igen" förlorad tid) har jag varit skadad i fyra år
nu. Ganska lång tid. Vissa delar av kroppen är givetvis
sämre än för fyra år sedan (syreupptaget
är till exempel, mina långintervaller att döma,
inte tillbaks på nivå ännu). Max effektutvecklig
i benen är också i stort behov av förbättring.
Många delar av kroppen är dock betydligt bättre
rustade för att springa fort nu än för fyra år
sedan. Förbättrad stabilitet och koordination ger möjlighet
till mer träning (peppar peppar) utan skador, bättre
rörelse-jämvikt och kroppskontroll har bättrat
på löpsteget och -ekonomin och helt osannolikt har
spänsten förbättras. Kanhända jag är
lite lugnare och ner avslappnad i musklerna nu.
För att inte tala om huvudet - kanske den största klyschan
av alla men det måste ju faktiskt vara roligt! Har mina
mål med löpningen klara och det är härligt
att de har växt fram så tydligt - inga av mina mål
för tillfället innefattar heller andras prestationer
utan det är bara jag som kan uppleva och påverka målen
och delmålen. Lugnande känsla.
För tillfället är jag på snabbvisit i Karlskoga
några dagar. Ska hämta lite möbler hos en kompis
till nya huset (om hon inte har ångrat sig och vill behålla
möblerna, de är riktigt snygga!), ta upp båten
och träffa mormor. Robban tävlar i cross-cupen
i helgen, första deltävlingen imorgon. Den riktigt modige
och icke-pryda kan gå in här
och kolla på åkarpresentationerna (OBS! Minderåriga
och känsliga läsare varnas!).
2008.10.07
Började träna med Falun
igår och har varit med på två träningar
hittills. Det verkar vara en bra och rolig grupp, ganska stor
spridning i ålder, mest tjejer, och distanser från
400 till 3000 meter. Härligt att träna med sällskap!
Det känns i kroppen att det var några år sedan
senaste intervallpasset med sällskap dock. Kört några
få lättare intervaller ensam i sommar, och det blir
heller aldrig samma sak som med sällskap då åtminstone
jag pressar mig mer.
Förutom träning var jag också hos frisören
idag, en ganska vanlig företeelse numera när jag är
korthårig och håret växer som tistlar i en gräsmatta.
Kom i en skämtsam debatt med frisören om Dubbeldusch,
som jag tycker är en väldigt praktisk ersättning
för dyrt och krångligt-att-få-tag-på salong-schampoo;
med Dubbeldusch är det bara en flaska att hålla rätt
på och den är lätt att hitta på ica. Dessutom
kan man variera sig med flera (mer eller mindre spännande)
Dubbeldusch-dofter.
Efter en låååång diskussion med den manliga
frisören i 22-årsåldern blev jag - helt osannolikt
för att vara mig - till slut övertygad, när han
hävdade att de verksamma ämnena i schampoot har olika
molvikt, och därmed olika möjlighet att migrera in i
hårstrået. Dubbeldusch har tydligen alldeles för
stora molekyler för att komma ens i närheten av att
tränga in i hårstrået.
Tror också att killen sedan fick lite av en chock när
jag skojade och sa att jag funderade på att byta schampoo
från Dubbeldusch till hand-tvål, hehe. Fick igen när
han hotade att ringa stilakuten pga min vägran att föna
håret på mornarna eller byta ut mina sköna vinterkängor
mot nåt "kvinnligare".
Här
är artikeln om tjejgruppen i Kvarnsveden Friidrott i
lördagens Borlänge Tidning.
2008.10.05
Avslutningslägret i helgen blev jättebra! Det
var jag, Robban och "mina" tjejer på fredag kväll,
och på lördag kom Tomas och två tjejer till.
Tomas kommer ta över tjejgruppen efter mig och jag är
övertygad om att han kommer göra det bra. Blev även
avtackad under journalistbevakning med en jättefin tavla
av mig och tjejerna och ett presentkort från klubben.
Tipspromenad i skogen i totalmörker, hinderbana med förbundna
ögon med en lagkamrat som guide (vilket slutade med en bula
mitt på huvudet från ett spett och en svullen näsa
efter ett klantigt placerat herbre), jogg uppför Sähl-backen,
besök i grannens ladugård, hink-hissande med snören
och "maffia" var några av aktiviteterna förutom
träning och teori.
Lite ledsamt att lämna gruppen men, som sagt, jag är
övertygad om att Tomas kommer att göra ett bra jobb
och att tjejerna nu är mogna nog att själva veta riktlinjerna
för sitt idrottande, vilken gren eller inriktning de än
väljer.
2008.10.03
Inte ofta jag drömmer saker som är värda
att sätta på pränt, men inatt poppade det upp
en salig blandning av saker i huvudet.
För det första forskade jag inte alls på fibrer,
utan fysiologi. För det andra var mamma och jag inne i en
gammal kyrka (vilket är helt osannolikt eftersom det är
pappa som vill kolla in i gamla kyrkor världen runt). För
det tredje var vi i Norge.
Kyrkan (som låg vägg i vägg med mataffären
Willys) var inte en kyrka från början, utan regalskeppet
Vasa. Man hade gjort en kyrka av det när det strandade (det
sjönk visst inte utanför Stockholm trots allt). Inuti
kyrkan (och det här kan ju ha varit anledningen till att
mamma gick med in) pågick en blomsterutställning- och
försäljning. Det fanns bland annat gula pelargoner.
Men - och det här var det häftigaste av allt - det fanns
också en flera hundra år gammal blomsterutställning
där man visade fyra olika BLOMMOR som hade använts till
att minska energiförbrukningen när man tillverkade mekanisk
massa. I drömmen tyckte jag det var lite konstigt att de
hade tillverkat TMP (en sorts mekanisk massa för den icke
insatte) redan för 350 år sedan men det gick tydligen
inte åt någon energi alls tack vare de fyra blommorna.
En av de energisänkande blommorna var gul iris förresten.
Synd att de har blommat över för iår, får
plocka ett gäng och slänga i flis-förbehandlingen
till våren.
På tal om jobb så var det KP-mästerskap i terränglöpning
igår, bilder här.
Mitt sista uppdrag i KP-aktiv (jobbets "Korpen" kan
man säga) eftersom jag duktigt nog håller på
att dra ner på en hel del av mina fritidsaktiviteter.
Det är också i helgen avslutningsläger för
tjejgruppen lång- och medeldistans som jag har tränat
två år. Jag kommer i höst att byta klubb till
Falu IK, en ganska naturlig grej eftersom jag ju numera är
Falubo. Det är mycket som har varit bra i Kvarnsveden och
där finns många härliga människor men nu
ser jag fram emot seniorverksamhet, gemensamma träningar
och nära till hemmabana.
2008.09.28
 Fasen
också. Tog idag ännu ett steg mot den mörka sidan
(inte den mörka sidan som Jesper refererar till dock). Åkte
på ett cykelpass med Robban på förmiddagen idag,
ett rullpass. Inte nog med att jag fick låna Robbans vita
supercykel, det var dessutom strålande sol och medvind största
delen av vägen. Var skitkul. Inte bra. Istället för
att hålla mig borta från djävulens redskap kollar
jag nu på specifikationer på olika cyklar på
nätet. Tur att vintern och kylan kommer snart, då är
cykel inte att tänka på.
 Blåste
också ut sisådär en halvliter snor under dagens
pass. Tillsammans med gårdagens löpning måste
jag helt seriöst ha blivit av med en liter snor i helgen.
Börjar nästan få lite
vätskebrist tror jag. Robban trampade runt på sin tempocykel
med kameran runt halsen (en för övrigt ganska rolig
syn), och tog en massa bilder.
Väldigt vackra färger ute nu!
Dags att gå och tvätta bort PB-ränderna från
benvärmarna! :=)
2008.09.27
The botten is nådd. Eller snarare the toppen. Max-sträcket
för hur stressad och uppe i varv man kan vara utan att det
går ut över det mesta i tillvaron. Det sjuka är
att jag egentligen inte alls har mycket för mig just nu,
jämfört med vad jag normalt har, och jag har därför
egentligen ingen anledning att stressa upp mig.
Nu gör jag det ändå och är konstant totalt
slut på kvällarna efter jobbet. Jag har inte kunnat
träna ordentligt sen semestern slutade, jag är helt
enkelt för trött. Det är heller inte undra på
att jag blir skadad stup i kvarten när varenda muskel i kroppen
är konstant spänd som en fiolsträng. Börjar
sakteliga inse att det nog är de senaste femton årens
jag-hinner-vara-med-på-allt-och-dessutom-skall-jag-göra-allting-perfekt-inställning
som hunnit ifatt och nu börjar ta ut sin rätt.
Nä, the toppen is nådd och nu får det vara slut
på den här stressen. Har påbörjat ett långsiktigt
jobb med att försöka komma ned på en lägre
spänning (runt 0,5 volt verkar acceptabelt tycker jag, just
nu är jag på gränsen till överslag), nåt
som jag borde ha gjort för länge sen. Men bättre
nu än senare. Avslappningsband (som jag tidigare bara använt
i bilen), annat tänk, gå hem från jobbet i tid
och promenera långsamt är några av åtgärderna.
För er som inte har provat att gå långsamt kan
jag meddela att det är "dyng-svårt", som
man skulle ha uttryckt det i Karlskoga.
Trots disträheten (som troligen är en blandning av genetiskt
arv och stress) så är jag ändå tämligen
säker på att jag inte skulle ha glömt ifall jag
hade haft en utomäktenskaplig karl på besök. Så
Robban, de där gröna Björn Borg-kalsongerna du
hittade bland våran tvätt i tvättmaskinen - de
måste ha legat kvar i maskinen efter föregående
hyresgäst som tvättade.
2008.09.24
Fortfarande träningsfritt, förkylningen är
bättre men inte helt borta ännu. Men det är en
rätt bra period att ta det lite lugnare nu faktiskt så
jag känner för en gångs skull ingen stress.
Har blivit en hel del skogs-spatserande bland gula och röda
träd med kameran istället, så även igår.
Nya bilder ligger här.
Hittade bland annat på en hackspett som bland många
tusen träd och två telefonstolpar valde just telefonstolparna
att hacka i. Gissar att den letade efter larver.
Minns på tal om hackspett när en hackspett hackade
hål i husväggen i Karlskoga, och pappa klättrade
upp på en ranglig stege för att laga hålet (pappa
och även farfar borde hålla sig borta från rangliga
stegar men det är två helt andra historier). 
Dagen efter att hålet i väggen stoppats och målats
hackade givetvis hackspetten upp det igen. Och igen. Som femåring
tyckte jag att det var en väldigt stor och väldigt rolig
händelse, och jag minns att jag stod i fönstret och
tittade efter hackspetten långa stunder, och hoppades att
den skulle komma tillbaks. Vet inte om pappa var lika hoppfull.
2008.09.22
Fick idag två stycken hej-jag-är-på-semester-hoppas-allt-är-bra-hemma-sms.
Av två helt oberoende kompisar. Inom en halvtimme. Hade
då just hostat upp en slemklump i plommonkärne-storlek
ur mina förkylningsdrabbade lungor (ursäkta alla ni
som åt mat när ni läste), ätit måndags-mat
i matsalen (där man oroligt frågade var jag hållit
hus de senaste dagarna när jag var i Österrike, jag
äter nog på jobb-restaurangen rätt ofta när
jag tänker efter), och på fikarasten värmt kaffe
i mikron som var kvar i bryggaren sen i fredags (det är så
äckligt kaffe i automaten).
Semester eller inte så är jag nöjd nog med att
bara vara på väg att bli frisk. Sååå
skönt att nästan kunna andas genom näsan igen.
Och ja - jag vet - västvärldsproblem. Var ute med kameran
i kvälls-solen och fotade lite, både igår och
idag. Bilder
finns här.
Stillan vann förresten Svealandsmästerskapen (linje)
på Sollerön igår, och Robban var trea på
tempot i lördags. Både överlevde dessutom två
dagar av min matlagning vilket måste ses som en seger i
sig. I tidningen idag kunde man läsa att Stillan (Stillfors)
var anmäld till tävlingen som "Andreas Stilige
Stillfors". Hehehe. Lär han få höra länge.
Robban var anmäld som "Robert den snälle".
2008.09.21
Trodde att jag hade klarat barnen-börjar-skolan-och-alla-blir-sjuka-perioden
med bara en lätt förkylning men så blev det inte
- är dundersnufvig. Får hoppas att det går över
av sig självt snabbt - min egenpåhittade teori är
att om jag låter förkylningen verka ut av sig självt
utan tabletter och andra lindrande preparat, så blir immunförsvaret
starkare än om man stress-botar den. Svårt att mäta
om det funkar men tro kan ju försätta berg.
Var i Österrike i veckan, tvådagars möte i ett
underbart vackert område mellan Linz och Salzburg. Hann
med en snuvig promenad innan mötet började ena dagen,
och hittade det som måste vara en av Europas vackrast belägna
järnvägsstationer - utsikt över en bergssjö
och ett bergsmassiv av 2000m-berg.
När vi anlände till byn mitt i natten lyckades vi också
hitta ett hotell som hette i princip samma sak som det hotellet
vi skulle bo på, och vi gick faktiskt in och letade efter
receptionen innan vi snabbt vände och sprang nedför
den väldigt skumma trappen i den väldigt skumma lukten
och luften. Slående likheter med viss Hitchcock-story.
En annan morgon (tidigt) gick jag ut och fotade denna vackra sjö
och fann - inte helt osannolikt - en fotograf-självfrände
från Japan. Halv sju på morgonen frågade han
ifall jag kunde fota honom framför bergen, tackade och bockade
vigt, och sprang sedan efter mig och ville återgälda
tjänsten och fota mig med min kamera. Glad att motljuset
döljer åtminstone delar av påsarna under ögonen.
2008.09.15
Äntligen avslutning i lingondricka-följetongen
- den blev jättegod till slut och Robban och jag gjorde varsin
variant; en god variant och så hans med 50% socker (kompensation
för att han slutat äta godis).
 Helgen
blev spontant innehållsrik med O'Learys med många
roliga vänner på fredagen (följetong de sista
veckorna trots den numera rätt kassa O'Learys-i-Falun-maten),
födelsedagsfirande av Robbans pappa på lördagen
och svampletande
i stugan med mamma o pappa på söndagen. Vi hittade
givetvis inte en enda svamp, men  lyckades
stå sönder en bro och plockade några äpplen
direkt från träden.
På lördagen fick vi beskåda hur det skall gå
till att vattna blommor - Albin är kung på det!
2008.09.12
En kollega frågade idag på jobbet hur det
gick med lingondrickan. Kom då på att jag hade glömt
grytan med bär och vatten i kylen lite väl länge
(200% för lång tid, skulle ha hällt av bären
för ett par dagar sedan) och så var det med den saken.
Länkar till tv-sändningen av racet Robban körde
i USA, linje
och GP.
2008.09.10
Har än en gång fått bekräftat min
totala inkompetens i köket. Efter månader av ständig
mat-service från Robban och nu i helgen från Ylva,
gav jag mig på att på egen hand göra lingondricka
igår.
Fick fem liter rensade lingon från farfar (lyx!) och tog
drygt hälften till den blivande goda (som jag minns den från
min inte alltför avlägsna barndom) lingondrickan och
resten till det perfekta köttbulle-tillbehöret rårörda
lingon.
För att göra en lång historia kort så kan
det ha varit så att jag..
- ..mosade bären precis som det stod i kokboken - bara
det att jag inte hade någon potatismosare som man skulle
ha utan istället använde bottnen av en glasburk.
Kom efter tio minuters ansträngande burk-mosande på
att jag kunde ha använt någon av de två mixrarna
som vi äger.
- ..läste aningen fel i receptet och spädde lingon-moset
med fem LITER vatten istället för fem DECILITER.
Tyckte det gick åt många grytor.
- ..rörde omkring de rårörda lingonen med
sockret lite för kort tid för att det skulle bli
bra. Till mitt försvar fanns det ingen tidsangivelse
i kokboken så jag rörde efter vad jag tyckte var
en lång tid - ca 15 minuter. De rårörda lingonen
smakar därför - just det - råa.
2008-09-07
Idag blev en väldigt lugn dag, har i princip inte
åstadkommit någonting. En promenad runt gruvan och
några besök i hantverksbodarna runtomkring innan Ylva
åkte hem bara. Riktigt seg och trött och denna slö-dag
var välbehövlig.
För cykelintresserade kan jag meddela att det gått
bra för Cykelcity
i Univest
Grand Prix i Pennsylvania både igår
och idag. Fredrik
slutade tvåa igår efter en utbrytning med en kille
som visserligen bara var fyra på amerikanska mästerskapen
men är ganska bra ändå och Robban slutade 33:a
av 140 startade.
Gått bra för laget även idag; har inte sett någon
officiell resultatlista ännu men enligt uppgift sopade CC
rent och tog hem totalen (man lade ihop de två endagarstävlingarna),
spurten och mest-offensiva-tävlingen. Kanske var det nåt
mer också. Skulle tro att det är ett gäng nöjda
grabbar som sätter sig på planet hem (om de hinner
lyfta innan nästa orkan vill säga).
För oss på hemmaplan var den 3,5 timme långa
live-sändningen på nätet igår väldigt
spännande - ända tills det var en halvtimme kvar och
sändningen avbröts. En hel del fula ord om orkaner,
antenner och inkompetenta datatekniker som skulle ha förhindrat
avbrottet uttalades då.
2008-09-06
För att vara lördag den senaste tiden har det
här varit en ovanligt produktiv dag. Eftersom vi gick och
lade oss så tidigt igår kunde vi också gå
upp vid åtta efter en lång skönhetssömn.
 En
sväng mobil-shoppande på stan, sedan åkte vi
upp till en bil-loppis där det också fanns en väldig
massa nytt och gammalt skräp och en massa roliga skyltar.
Vi köpte tre stycken mini-skruvmejslar för tio kronor
(bra att ha), en röd nedprutad köksvåg från
50-talet respektive ett rött nedprutat fat från nåt
annat tal. Vi blev också mer eller mindre påtvingade
att ta emot varsin affisch på Sten & Stanley respektive
Vikingarna, och försäljaren bad att vi skulle bära
omkring de ihoprullade postrar:na på axeln för att
locka fler till hans bord (vilket vi givetvis gjorde).
 Fortsatte
sedan i vår gummistövel-utstyrsel via ica (där
vissa Stockholmsboende kompisar först var oroliga för
att gå in på affärer i gummistövlar, men
snart insåg att hon var i gott sällskap) till stugan,
där vi bland annat plockade en massa äpplen från
vad som måste vara  ett
av de äppeltätaste träden i Dalarna. Vi tänkte
först plocka svamp i skogen men kom fram till att äppleplockning
på tomten var betydligt bekvämare. Att Ylva gillar
att baka och därmed gärna gjorde en äppelpaj av
några av äpplena gjorde det ännu trevligare.
Ylva äter den förbjudna frukten. Hon är
allergisk mot äpplen.
Dagens citat blir utan tvekan det första vi hörde
när vi kom in på bil-loppisen - en man som släpade
på en trälåda full av en massa bildelar fick
oss att skratta så vi nästan grät;
"
- Man skulle ha samlat på frimärken istället!"
2008-09-06
Robban o gänget kör tävling i Pennsylvania
idag, mer info här
och tävlingen som börjar kl 16.50 svensk tid går
att följa live
här.
Kan också meddela att jag inte är så virrig som
jag trodde, Robban HADE faktiskt glömt meddela mig om bussens
service (se föregående inlägg). Så det så!
Ylva är här nu, vi hade en skön lugn kväll
igår efter ett pump-pass (jag höll ner överkroppsvikterna
till ett absolut minimum, inga onödiga muskler här inte)
och mys-middag. Min fredags-vana trogen somnade jag på soffan
runt tio. Ingen katastrof då Ylva var lika trött som
jag och vi gick och lade oss före midnatt. Lååångt
ifrån ungdomens (läs: förra årets) fest-dagar.
2008-09-05
Givetvis är lägenheten fortfarande rörig
(se nedanstående inlägg). Ylva kommer hit i helgen
så jag röjde lite imorse men direkt skinande blev det
knappast.
En annan grej som tog tid imorse var en polisanmälan om stulen
bil. Eller buss. Robban o gängets lag-buss var försvunnen
imorse när jag kom ut på parkeringen. Handlingskraftig
som man är ringde jag runt till de delar av laget som inte
är i USA (utan i Tyskland visade sig) och summerade läget.
Gick även ner till polisstationen och gjorde en anmälan,
samt mailade bilder som polisen kunde gå ut med.
Döm om min förvåning när jag - av någon
anledning, måste ha fått nån snilleblixt - hittade
den stöldefterlysta bussen på verkstaden mittemot parkeringen!
Robban hade tydligen gett verkstaden bil-nycklarna och bett dem
serva bussen - utan att meddela sin ibland alldeles för handlingskraftiga
flickvän. (Eller så hade han meddelat mig utan att
jag kan minans det). Jaja, bra att den inte var stulen iaf. Men
skulle den bli det, måste jag nog skicka nån annan
till polisstationen.
2008-09-02
Robban har varit borta i femton timmar, varav jag har
varit hemma två. Lägenheten är redan ett kaos.
Det här kan aldrig sluta väl. Dessutom saknar jag dig
redan, snygging.
2008-09-01
Fick ett dumt infall och som alla vet - är huvudet
dumt får kroppen lida. Har just spenderat två timmar
och 3,5 mil på djävulens redskap cykeln.
Helt osannolikt egentligen att jag skulle komma på nåt
så dumt men får väl säga som killen som
vann herrseniorernas totaltävling i Svanesund igår
- jag har hamnat i fel sällskap. För lite kul var det
faktiskt, trots att jag hade två motionärskarlar av
den värsta sorten (såna som aldrig blir trötta)
och Faluns supermorsa Marie med mig. Tur att de är snälla
och väntar på långsamma nybörjare som blir
avhängda i nästintill asfalterade utförslut.
Är ganska säker på att morgondagen kommer innebära
behov av hissnyckel och många smärtsamma försök
för att komma upp ur kontorsstolen. Lär nog dessutom
stretcha dubbel dos resten av veckan för att få ut
höftböjarna till normal längd igen. Men som sagt
- lite kul var det allt.
>> Gamla nyheter |
Välkommen till min sida!
Hör gärna av dig med synpunkter på hur den kan bli ännu bättre.
Trevlig läsning! /Sofia
|
