Gamla nyheter sept-oktober 2009


2009.10.31

Robban och jag tänker rätt lika, i rätt mycket. Ofta ringer vi till varandra exakt samtidigt, så att det är upptaget i den andra luren. Efter några år har vi lärt oss detta, och vet att det bara är att ringa en gång till för att komma fram. Säkert fem gånger om dagen så händer det att samma sekund som en tanke poppar upp i mitt huvud, börjar Robban prata om precis det jag har tänkt på. Vet inte om det är Robban som är en jäkel på tankeläsning eller om våra hjärnor på något sätt har synkat ihop sig.

Hursomhelst tänkte jag igårkväll skriva om hur bra Falun är (och framför allt hur praktiskt det är att bo nära stan när man har minne som en guldfisk). Inte helt otippat somnade jag dock på soffan, och när jag skulle skriva inlägget idag istället hittade jag detta på Robbans sida.

Håller med. Solnegångarna i Falun är något alldeles extra.


Foto: Robban, alltutomfotboll.blogspot.com


2009.10.29

Kyla är en förskräcklig företeelse. Kroppen blir stel som en pinne, nervsignalerna går långsammare och långsammare i takt med att den absoluta nollpunkten närmar sig, och kroppen skakar så mycket att cellerna till slut hamnar i någon sorts självsvängning.

Vet inte om det är värre i år än tidigare, eller om jag bara har förträngt hur kall årets första kyla verkligen är. Hursomhelst har istids-åtgärder tvingats sättas in. De luftiga sommar-eccoskorna har (idag, inte en dag för tidigt) bytts ut mot ett par varma polarstövlar, en tjock ullmössa med extra volym har inhandlats, vinterjacka med fjädrar och tjockvantar har rotats fram ur gömmorna. Måtte sommaren komma snabbt!


2009.10.29

Under några korta, lyckliga minutrar på eftermiddagen idag, fick jag känna mig smart. Tyckte mig ha hittat lösningen på en frågeställning jag gått och funderat på i flera år. Så var tyvärr inte fallet, och min uppfattning av den egna intelligensnivån återgick snabbt till det normala.

Ni vet, nivån där man lägger flera minuter av värdefull morgon-tid på att försöka synka ihop en osymmetrisk, två-delad, 6-kantig smörgås. Och ändå misslyckas.

Till mitt försvar innan morgonkaffet.


2009.10.28

För drygt en vecka sedan tog Robban med mig upp på en skogshöjd precis utanför Falun. Den gången såg vi bara några av de sista strimmorna av solnedgången, men vyn var ändå fantastisk. Idag tog vi oss upp på samma höjd för att se soluppgången (det gäller ju att passa på innan solens upp- och nedgång sker samtidigt vilket ju nästan blir fallet senare i vinter).



Efter några muliga dagar var det helt klart imorse, och det var verkligen hur fint som helst! En vägbom gjorde att promenaden upp till berget blev längre än beräknat, men det gjorde bara att frukosten på toppen smakade ännu bättre. En frukost som de torra smörgåsarna till trots helt klart var i paritet med KaDeWe-frukosten i Berlin förra sommaren. Som en 90-graderstvätt för själen.

Bilder här.


2009.10.27

Konstaterat vid mörkerlöpning:

* Om man tittar rakt ned ser man inte vägen. Ser man längre framåt syns den bättre.

* Om man tittar ned i backen ser man inte heller väghindren.

* Om man inte vet var man ska springa så är det en bra idé att följa vägkanten.

* Ibland möter man andra människor som inte heller har någon lampa. Då kan man försöka guida varandra i mörkret.

Förutom alla filosofiska insikter var också själva löpningen riktigt trevlig. Benen lämnade in en begäran om tempoökning vilket givetvis beviljades. Första typen av speed på nästan två månader och sååå härligt. Återstår som vanligt numera att se ifall det här innebär att jag är sjuk imorgon.


2009.10.26


Hur man gör om man vill bo i en röd liten stuga i Stockholm.


2009.10.26

Jag skrev ju i nedanstående inlägg att jag höll mig vaken hela kvällen när vi åt middag i lördags. Inte nog med det! Jag..


1.. kunde inte somna när jag skulle power-nap:a hemma hos Steffe och Carro innan middagen (Robbans o Steffes bilspels-spelande i vardagsrummet utanför kan ha påverkat men ändå!)

OCH

2.. vaknade innan Robban (iochförsig som varje morgon förutom när det är cykel-VM) i söndags morse och kunde inte somna om då heller. Otroligt underbart. Hoppas att det håller på att vända och att sömnperioden är på väg bort!


Efter att jag äntligen lyckats väcka sömntutan R i söndags (är man pigg en hel förmiddag gäller det ju att passa på att kalla andra för sömntutor ;=) ) morgonjoggade vi runt de fina omgivningarna i Sorunda.

Morgonjoggen bjöd på två kulturella sevärdheter - en cool gammal gravplats från vikingatiden och Sorunda loppis. Sorunda loppis (eller möbelförmedling som det heter) hade tyvärr fått filialer runtomkring de fina omgivningarna. Mitt bland sandåskullarna stod det vrak av gamla bilar, en blandning motorer, gamla hjul och allt möjligt annat skräp. Synd. Skalet av en gammal bubbla bland annat.

Mellan bilturerna hann vi med lite bus med söt-Albin. Han har blivit en fena på pussel och en hejare kurragömma (så länge man inte gömmer sig under en filt vill säga :=) ) och är stoltast i världen över sitt egna fina rum! Det skulle jag också vara om jag hade en tam ekorre på fönsterblecket, superhäftigt!

Hann också med ett besök hos Österling seniors (mormor och morfar Österling). Vi tvekade lite innan vi vågade oss fram till dörren, eftersom det låg en AIK-matta utanför. Funderade på att istället knacka på någon av de andra dörrarna i korridoren i plus 55-boendet, där det låg betydligt mer passande Djurgården-mattor. Men å andra sidan, något ska man ju torka fötterna på :=)

Blev en trevlig eftermiddag med gott fika, där morfar Ö bjöd på roliga (och galna!) berättelser från förr och mormor Ö utklassade både Robban och mig i Fyra-i-rad.


2009.10.26

Efter en total-sömn-kväll på fredagen och lite kaffespill och en snabbvisit på IKEA på lördagsförmiddagen åkte vi ned till Stockholm i lördags förmiddag för att fira Robbans mamma. Fick en jättemysig kväll på "Döden i Grytan", en restaurang nära S:t Eriksplan. Delar av menyn i före-efter-format kan beskådas nedan.

Kanin-bild härifrån ...........Får-bild härifrån


Före.................................Före

Efter............................... Efter

 Kaninen var väldigt god men natten efter att jag åt den så drömde jag att jag räddade en kattunge upp från en brunn. På något sätt hade nog Snurre Sprätt-menyn (för att citera kyparen) ändå letat sig in i samvetet. Som sagt, en supermysig kväll blev det iallafall! Jag höll mig dessutom vaken hela kvällen :=)

Några bilder från kvällen finns nedan.




Vad gäller bakgrunden till att Pellegrino-källvattnet finns med på bild.. så sparar vi den historien till en annan gång. Nöjer mig med att avslöja att historien har med en österlingsk vandrare i Italien att göra och att vattnet trots allt smakade gott.


2009.10.24

Ny post-jobb-rutin: Badkars-bad, för att hindra cellerna i kroppen från att skaka sönder av frossa. Efter tio minuter i 45-gradigt vatten brukar faktiskt fötterna börja tina. Jag längtar redan efter sommaren. För övrigt hoppas jag på att post-jobb-rutinerna snart kommer att innefatta en betydligt högre andel vaken-tid.


2009.10.24

Ibland gnäller Robban omotiverat mycket över att det ligger kaffe från kaffemalen på diskbänken. Idag hade det inte varit omotiverat. Visste ni att det går att köra OBH Nordicas kaffemal med locket halvt öppet?!


2009.10.24

Kicki fyllde 60 igår och inte en dag äldre än 40. Grattis svärmor!!


2009.10.21

Dagens o-imponi: Hällde just ut kokande potatis-vatten över vänsterhanden. Inte ens mina härdade kemisthänder går oberörda genom ett sådant möte.


2009.10.21

Har slagits av imponi. Jag är imponerad alltså. Henk, Jonte och Hanna har alla startat nya bloggar som är jättefina! Hanna har dessutom så smått äntligen vågat börja använda familjenamnet, på tiden Hanna o välkommen! ;=) (känn ingen press Sara..)

Hoppas nu att skrivandet håller i sig så man får fortsätta läsa på ovanstående länkar om bromstrummor, NYA löparboken och tha competition.

Jag har också slagits av imponi av mig själv. Idag sov jag bara en timme efter jobbet (lägg till två timmars halvsömn framför teven, men ändå!). Vid halv åtta var jag så pigg att jag orkade jogga tjugo minuter. Löpningen (läs: den långsamma joggen) kunde ha varit värre faktiskt. Inte så stelt som väntat.


2009.10.19

Min mormor som fyllde sjuttio plus för åtta år sedan rör på sig mer än jag! Pratade med henne i telefon och fick höra om cykelturer, långpromenader och gympa.

Efter helgens 36 timmars sömn på knappa 60 timmar, och rodelträning på soffan däremellan (förutom en promenad lördag och ett jättemysigt besök hos A o S i Rättvik på söndagen så låg jag faktiskt konstant på soffan - skrämmande!) var jag så pigg att jag orkade jogga en kvart nu på kvällen. Kroppen satte genast igång med en panikproduktion av endorfiner, vilket var väldigt snällt gjort av den. Kanske alltid skulle jogga tre kilometer i 6,5-minuterstempo. Återstår att se om jag lyckas hålla kroppen frisk tills imorgon. C-vitaminer i bär- frukt- och tablettform intas i överflöd efter tips.


2009.10.18

Fick med en kaffedrink-bok när vi handlade kaffe på ica för ett tag sedan. En av kaffedrinkarna bestod av kaffe (joo..), naturell yoghurt, ingefära och mynta. Alla dessa fyra ingredienser är ju väldigt goda var och en för sig, men djupt inne i min två-delade kemi-databas infann sig ändå ett orosmoln över att blanda ihop dem. Bilden i boken talade ändå sitt tydliga språk - det skulle bli jättegott!


Bild - gott!................Verklighet - skuret!

Vad som hände? Gissa en gång. Jag skulle ha lyssnat till min inre lab-ass. Givetvis skar sig yoghurten med kaffet! Dessutom flöt det omkring små ingefärsbitar på ytan och ökade på oaptitigheten ytterligare. Har inte Nescafé någon som helst kvalitetssäkring av sina receptförslag?! Eller så har dom det, och det är därför de delar ut boken gratis istället för att sälja. Oaptitligt! Dessutom borde jag ha vetat bättre än att riskera hela min kaffeaptit! :)


2009.10.17

Hade en ambition om att börja jogga igång lite försiktigt idag, men det bidde inget. Jag var helt enkelt för trött. En promenad med Robban i Stångtjärn orkade jag iallafall, och jag testade att jogga uppför några backar bara för att se om benen fortfarande mindes hur man springer. Det gjorde dom. Med riktiga skor på fötterna istället för kängor ska det nog gå lite lättare också.



Drygt två kilometer väster om Stångtjärnsstugan är det en fantastisk utsikt över ett hygge. Vi var lite för sena för att få se en ordentlig solnedgång idag (det blev snarare en "Blair-witch"-promenad i mörkret) men med milsvidd fri sikt västerut måste solnedgångarna vara fantastiska. Även österut är det fin utsikt så soluppgångarna är nog inte dåliga dom heller. Får väl se om jag får med mig sällskap någon morgon..


2009.10.17

Haha min kropp måste verkligen behöva extrema mängder sömn just nu. Eftersom jag har bestämt mig för att vara extra snäll emot den ett tag, så låter jag den sova. Två timmar på soffan igårkväll (iof standard numera), elva timmar inatt, uppstigning för frukost följt av tre timmars post-frukost-sömn. Nu är klockan tre och jag är nyvaken, men hyggligt pigg (fattas bara annat!). Kanske skulle skynda mig ut innan solen går ner..


2009.10.16

Efter några sippande försök att vara vuxen och dricka ett glas vin på fredagskvällen, gav jag upp och inmundigade istället den betydligt godare proviva björnbärsdricka. Vuxen får jag vara nån annan gång.

Att fredagskvälls-juicen dessutom avnjöts till tonerna av dammsugaren som Robban slet med medan jag låg utaslagen på soffan förhöjde bara den tillfälligt härliga känslan av lathet. Nice :=)


2009.10.16

Huuur kommer det sig att man minst en gång i veckan möts av Carolina Gynnings gnälliga röst när man slår på radion? Är det den senaste radiopratar-trenden att bjuda in henne till sitt program?

Eftersom ämnen som Ibiza, bröst, bantningspiller, utseende och mode redan har avhandlats många gånger om får hon nu vara med i från början seriösa radioprogram, i det senaste jag hörde diskuterades det bland annat organ-donation. På något sätt verkar samtalet till slut ändå handla om bantingspiller och bröst.


2009.10.15

Att snooza är underbart. Om man inte drabbas av morgonmotorik och fumlar bort telefonen när man försöker stänga av väckningen, vill säga. Ilsket ringande skapade telefoneländet en rejäl resonans där den låg inklämd mellan sängen och garderoben imorse, och det blev ett minst sagt abrupt uppvaknande.

Tror faktiskt att det var morgonmotoriken som höll i sig hela dagen - först slabbade jag mat utanför matlådan på lunchen och sedan spillde jag ut en kaffekopp. Kroppskontroll som en treåring.


2009.10.14

Påpekanden för att förekomma kommentarer om..

1. Bilden nedan. Om jag ser vindögd ut så är det för att jag tar i som en smurf för att rubba hjulskruvarna (med varierande resultat).

2. Robbans förtal på hans blogg. Jag veeet vad en bromsskiva är.


2009.10.14

Vintern är i antågande. Personligen tycker jag att vintern i allmänhet, och snön i synnerhet, gärna fick dröja så länge som möjligt med sin ankomst. Blev lyckligt skadeglad när Stockholm fick snö före Falun i år, hehe. Snökyla är det värsta.

För att inte utmana ödet alltför mycket bytte vi till vinterdäck på Forden idag. Tro det eller ej, men i vissa lägen räcker inte kroppsvikten till.


2009.10.12

Uttryckt i bilder the chemistry way, så hoppades jag att resultatet av dagens blodprov skulle bli detta:





Istället blev det detta:





Men i slutänden hoppas jag att resultatet blir detta:





På plus-sidan: Jag är frisk. Alla blodvärden var bra. Lite dåliga järndepåer bara men det är inget som ska orsaka extrem trötthet.

På minus-sidan: Min förhoppning att få en spruta B12 och därefter studsa fram i all oändlighet, grusades.


B12-nivåerna är bra (iochförsig positivt). Det troliga är dock att det gångna årets stressreaktion på något sätt har kommit ifatt mig (dammit!), och skapat trötthet både i muskler och sov-sinne.

Förutom en koll på sömnklinik för att säkerställa att jag inte slutar andas och får syrebrist i hjärnan när jag sover (det tror jag inte, även om syrebrist kanske kunde förklara motorvärmarsladdar kvar i bilen osv..) så återstår nu bara att..

1. Gratulera alla som hade rätt (dammit som fan! Matts känns värst :=/ )

2. Backa tillbaks ett par steg. Från att göra ingenting efter jobbet till att göra .. ännu mindre.

Skämt åsido så har jag faktiskt en bra action-plan för att återfå energin igen, får väl se om den funkar. Givetvis är det as-jobbigt rentutsagt att inte vara pigg och frisk och fri från den förbannade stress-grejen, men förhoppningsvis tyder tröttheten på att kroppen äntligen har börjat slappna av, och då kanske den kan reparera sig fullt ut också. Ska försöka vara snäll mot den.

Iceage-bilderna ovan är publicerade utan något som helst tillstånd från film-ägarna.


2009.10.11

Vid speciella tillfällen, t ex sällsynt förekommande stunder av sysslolöshet kombinerat med hyggliga energinivåer, händer det att klarinetten, tillsammans med nybörjarboken från mellanstadiet, åker fram.

Var elva eller tolv när jag slutade spela tror jag. Då hade hästintresset tagit överhanden över det mesta.
Nu är det kul att spela lite ibland, nån gång per halvår eller så. Att bara spela de lätta låtarna i början av nybörjarboken passar mig perfekt.

Jag tror dessutom att klarinettspelandet är utmärkt andningsträning; att försöka spela de högsta tonerna kvalificerar helt klart för S-K's övning att "blåsa utåt med motstånd". Man blir sjuukt trött i kinderna. Tror jag måste börja prata mer och träna kindmusklerna.



Nämnde för Johan, som ju är professionell träblåsare, att jag tar fram klarinetten då och då, och han tyckte genast att jag skulle leta rätt på en orkester att spela med. När jag försökte förklara att jag inte ens kan ta (eller känner till heller för den delen) alla toner på träpinnen, och därför (bland annat därför) är extremt underkvalificerad för något som helst grupp-spelande, fick jag till svar att;

"Äsch, om du spelar fel är det bara att blänga surt på den som sitter bredvid."

Bra tips :=)


2009.10.11

Under många års tid har jag fått höra att jag är kräsen med mat, aldrig tycker om någonting och så vidare. Nu vet jag varför. Jag har helt enkelt varit omgiven av bacon, fläsk, sidsvål, klimpar och annan husmanskost. Mina smaklökar går inte ihop med bacon.

Genom att agera efter devisen "är verkningsgraden låg så måste inflödet öka" så började jag leta efter mat med en massa B12 och folsyra på nätet. Det finns hur mycket goda recept som helst! Så nu j-ar ska du få igen, Robban, för varje dag hittills som jag har lagat mat (linser, bönor, nävgröt och massa annat gott) har jag mötts av "eeeh.. jag tycker inte om..."


2009.10.11

Dagens godaste: Ingefärsmarmelad. Tack, mrs R för tipset! ;=)


2009.10.10



Det är verkligen höst ute! Runt fem minusgrader och dimma imorse. Två korta foto-promenader är allt jag har orkat idag (efter den första sov jag i nästan tre timmar) men med mina nya låga krav är jag nöjd med att ha varit vaken i princip hela eftermiddagen. Tur att man har fin natur bara runt knuten!




2009.10.09

Hmm.. Undrar om jag glömde bakpulvret kanske..

Har sysselsatt mig med matlagning och bakning även idag (med varierade resultat som synes, kakor och jag går verkligen inte ihop!)

Eftersom jag (ännu) inte har somnat vid spisen så har jag bevisligen blivit betydligt piggare, vilket är superskönt! Sen är ju allt relativt; jag har verkligen nollställt mina referenser de senaste veckorna, nu tycker jag att jag är pigg när jag orkar vara vaken tolv timmar i sträck eller kan sitta ned utan att somna.

Ser fram emot ännu mer ork såsmåningom. Och en grundkurs i kak-bakning.


2009.10.09

Mysteriet med den försvunna müslin (vi är säkra på att vi scannade in müsli på affären men den återfanns varken i matkassen eller på kvittot) är ingenting mot mysteriet med det okända tack-kortet.

För ett par veckor sedan damp det ned ett tack-kort i vår brevlåda - "Ett försenat tack för brödrosten vi fick när vi gifte oss, vi rostar för fullt". Kortet föreställde två helt okända personer och var underskrivet med två helt okända namn plus namnen på deras tre barn.

Bröllopet hade ägt rum på Robbans födelsedag förra året, så ifall vi skickade en present (eller rentav var där) så borde vi om inte annat ha kommit ihåg det tack vare datumet. Vi har vridit och vänt det fram och tillbaks, men ännu inte kommit på vilka de Falun-boende människorna som vi tydligen (men sannolikt inte) har skickat en brödrost till, kan tänkas vara.

Hur det kommer sig att Robbans namn (med rätt efternamn, rättstavat) stod skrivet ihop med vår adress på kuvertet? Ingen aning. Men är det någon som köpt en brödrost till ett bröllop, och anser sig sakna ett tackkort, så finns det en chans att kortet är i vår ägo. Återfås mot beskrivning :=)


2009.10.08

Klockan är över tio och jag är vaaaken!! Trött som få men ändå vaken. Fantastiskt! Men nu ska jag sova..


2009.10.08

Bedrifter de senaste dagarna:

* Jag har planterat om blommor (nyss, för att inte somna, med sällskap av Robban som dammsög golvet från eventuell planteringsjord)

* Jag har lagat mat (nyss, för att inte somna)

* Jag har bakat (nyss, för att inte somna)

* Jag har hållt upp med kaffe nästan en hel förmiddag (men fick börja igen, för att inte somna)

O-bedrifter de senaste dagarna:

* Jag sov från dess att jag kom hem från jobbet igår eftermiddag, tills imorse. Ett kort avbrott för att förflytta mig från soffan till sängen bara.

* Jag var trött och backade ut från parkeringen med motorvärmarsladden kvar i bilen

* Jag var trött och trodde jag tryckte in kopplingen och bromsen vid ett stoppljus i uppförsbacke, och fattade ingenting när bilen plötsligt åkte bakåt. Killen i bilen bakom höll sig som tur var på långt avstånd. Tejpen på kofångaren fungerar..


2009.10.08

Ett litet steg för mänskligheten, ett jättesteg för mig. Jag har inte sovit sedan jag kom hem från jobbet, och det är tre timmar sedan! Hur jag har lyckats? Jag har inte suttit ned en sekund. Sömn vik hädan!


2009.10.06

 Jag tror vi kan vara säkra på att ica inte använder sig av något ordbehandlingsprogram när de gör sina skyltar. Eller kanske är det verkligen en "ung's form" man säljer - rustik, visst, svart, visst, men rund?!

Eftersom det trots allt inte var Nutrilette som låg under skylten, utan en ugns-form, så får man väl ändå konkludera att de har stavat fel. Undrar om alla ica maxi har samma skylt?!

Imorgon går jag iväg till jobbet. Har varit piggare den senaste halvtimmen och hjärnan håller på att implodera av o-stimulans. Någon måste ju vara långsammast på bruket också.


2009.10.06

Robban kom just hem från jobbet och hälsade mig mig orden "Hej, va blek du är. Utom ovanför ögonen, där är du alldeles röd."

Tack. Känner mig snyggast i världen. Efter en istappe-dag fungerar jag nu förresten som element igen. Den enda nyttan jag gör för tillfället.


2009.10.06

Ibland har jag undrat vad som händer med nysningar när man sover - försvinner de av sig själva, nyser man i sömnen eller "sparas" dom till nästa morgon? Nu vet jag. Hade tydligen hostat Robban rakt i ansiktet inatt. Förlåt!

Febern på väg nedåt iallafall. Det finns hopp. Dricker C-vitamin och pratar snällt med immunförsvars-gubbarna.


2009.10.05

Anna var världens gulligaste och kom hit med äppelpaj för att göra mig frisk i eftermiddags. Efter en diskussion runt några forskningsrapporter om överdosering av C-vitamin för att rusta cellerna mot förkylning, spårade samtalet som vanligt ur totalt och antog en - för oss båda - mycket bekväm nörd-nivå (det är alltid skönt att vara sig själv för en stund).

Denna gång blandades formler och grafer för balans i livet friskt med skisser av polymerers orientering under dragprov i olika hastigheter och diskussioner runt endoterma reaktioner och katalysatorer.

När Anna tyckte att ett mönster på strykbrädan såg ut som någon typ av cell gick det helt överstyr. Innan vi hann stoppa oss satt vi med en biokemibok, en apoteket-folder om vitaminer och samtliga av mina blodprovanalyser de senaste fem åren, för att försöka hitta orsaken till att min kropp är pigg som en urvriden wettex-trasa och har ett immunförsvar som ett durkslag.

Efter lite detektivarbete kom vi fram till att jag har brist på kalium, kobalamin (B12) och folsyra. Ifall de senaste proverna skulle visa att så verkligen är fallet, så borde Anna och jag utnämnas till genier. Av andra än oss själva alltså.


2009.10.05

Immunförsvar. Kanske är det pga de tecknade filmerna om kroppens funktioner som man fick se i mellanstadiet, "En cell-sam historia", men jag har alltid tänkt mig immunförsvaret som ett gäng dörrvakter. Runda gubbar som står i dörren och sätter stopp för ovälkomna virusar. (Bilden nedan kommer härifrån).

Nu har uppenbarligen något hänt med de runda små gubbarna. Från att ha blivit lite slöa och ouppmärksamma, till att rentutsagt strunta i sitt jobb, har de nu slagit helt om och börjat motverka sin arbetgivare så mycket det bara går. Just nu verkar de snarare agera som
inkastare en bargata på Kreta; de hugger tag i vartenda virus som passerar och tvingar in det i kroppen, antingen viruset vill eller inte. Jag måste helt ha missat dörrvakternas önskan om bättre arbetsvillkor.

Ett annat alternativ är att de stackars runda gubbarna fortfarande är lojala (detta är min önskan), men är så slutkörda och överarbetade, att de helt enkelt har däckat på sin post. Virusarna kliver över dem, och har fri passage att ta sig in i kroppen och göra så mycket skada de bara kan, innan ett nytt, trött gäng runda dörrvakter tar vid.

Jag är alltså sjuk igen. Alla symptom jag hade den senaste vändan never-ending-förkylningar, är nu kompletterade med 1. en huvudvärk som kommer i vågor, och som är den värsta jag har varit med om (då har jag ändå ett par tre fyra hjärnskakningar på min lista) och 2. hosta.

Lysande. Är så extremt j-a übertrött på att aldrig orka mer än det jag absolut måste (och nu orkar jag inte ens det). Hur jag har kunnat bli sjuk igen, när jag i princip aldrig gör annat än sover, är en gåta. Kommer virusarna inflygande med posten?


2009.10.04

Jag känner mig som en Nokia-telefon; batteriet funkar bra så länge man bara är stand-by. Vid minsta aktivitet tar batteriet slut och tar sedan minst en natt att ladda upp igen. Måste nog uppgradera - antingen batteriet eller också programvaran, till en som drar mindre batteri.


2009.10.04

Kanelbullens dag idag och det lär man ju fira. Har sett recept upp och recept ned på kanelbullar, och tänkte komplettera med my way att fixa kanelisar.

Tillagningstid: ca 15 minuter

Ingredienser: En (eller flera om så önskas) kanelbulle

Gör så här: Inhandla önskat antal kanelbullar på OK (annan mack går också bra men om man vill köpa fyra kanelisar för 22 kronor så rekommenderas OK). Gå hem. Sätt ugnen på 175 grader och släng in kanelbullen/arna på gallret.

Efter ca fem minuter har bullen/arna antagit en gyllensvart, trovärdig färg, och doften av nybakat svävar ut från köket. Nu är det fritt fram både att skryta med sitt bakande och att äta varma kanelbullar.

Lycka till!


2009.10.04

Skrev följande till en utomsocknes-kompis igår:

"Visserligen har det regnat hela eftermiddagen, men annars har hösten varit jättefin".

Förlåt mig, vädergudarna. Jag skulle inte har sagt så och jag ångrar mig djupt. Kan ni snälla snääääälla göra så att det slutar regna nu.


2009.10.03

Vem kommer på nåt så vedervärdigt som dill-ost?! Inte en mjuk, bredbar ost som man har på kex utan en hård ost som man skär med osthyvel. Dill på frukost-smörgåsen kan ju förstöra en hel dag! Att dessutom kamouflera den till att se ut som en vanlig, god ost.. Det är bara elakt!


2009.10.03

Äntligen får man glänsa i köket. Har annars aldrig förstått det där med att matlagning är kemi. Var jag verkligen så kass på kemilabbarna?!

Såg på ett vetenskapsprogram, att om man först kokar potatisen i rätt låg temperatur (runt 80 grader C tror jag det var), och sedan kyler den innan man friterar, så får man ett stärkelselager på potatisytan som gör att pommes frites blir krispiga.

Empiriskt hade jag av ren lathet redan upptäckt detta (det går fortare att få klyftpotatis färdig ifall man kokar dem innan man ugnar dem, allt enligt mammas tips) men det är ju alltid kul att veta varför. Dessutom kan jag använda min kemi-logiska hjärna till att göra smarta grejer i köket. Komma ihåg att slå på ugnen till exempel.


2009.10.03

Är man oförmögen att röra på sig själv, så får man glädjas med andra. Eller nåt. Några cyklister skulle springa Hackmora bergslopp-banan idag och det vill man ju inte missa!



Tog bilen till Sågmyra medan de två ryggskadade cyklisterna och skidåkar-cyklisten cyklade. Medan jag väntade på boysen testade jag att jogga en sväng, hoppfull om att jag plötsligt skulle ha blivit pigg och frisk igen.

Det kändes glädjande nog faktiskt bättre än igår (jag somnade inte medan jag joggade) men det är helt klart fortfarande o-bra. Lät därför (klokt nog om jag får säga det själv) bli att ens testa att springa banan, utan tog istället bilen nästan ända upp till toppen av bergsloppet. De återstående 400 metrarnas promenad till toppen var i princip allt jag orkade. Men, som sagt, jag somnade inte iallafall!



Grabbarna sprang bra! Och med tanke på att de är cyklister - lysande bra! Inte helt otippat är nu debatten igång om hurvida man kan - och isåfall hur mycket - kapa tid genom att använda lättare (alternativt inga) skor på den steniga banan.

Snygg-Robban kom upp till toppen först, sedan Öijer följd av Jone. Jone's löpteknik uppför imponerade förresten. Slöseri att han ska hålla på med tvåhjulingar och lagg :=) Bilder här.


2009.10.03

Ingen hangglide-flygning den här helgen. För blåsigt runt Stockholm tydligen :=(

Vi håller oss markbundna och i Dalarna den här helgen.



2009.10.02

Jag cyklade och kunde jag konstatera att..

1. Lungplus:en som inte har använts sedan tidigt i våras måste ha förvarats bredvid nån parfym eller parfymerad hudlotion i badrumsskåpet. Den smakade inte gott.

2. Cykelturen gick extremt långsamt. Plus tio respektive plus elva minuter från det normala på dit- och hemväg.

3. Något är tveklöst inte helt okej i kroppen. Slumrade till på cykeln i en nedförs-luta, ett sånt där halvt-sömn-halvt-vaken-tillstånd. Lysande. Hade jag kört av cykelvägen hade det blivit svårt att förklara.


2009.10.01

Robban behöver låna bilen imorgon. Jag får därmed låna hans cykel. Förutom att det är osäkert hur min trötta kropp (som med nöd och näppe klarar korta morgonjoggar just nu) kommer reagera på 45 minuters cykeltur i minusgrader, så kommer min karaktär att få genomgå det hårdaste provet på länge.

Jag vet ju vad jag har att röra mig med, så jag är nervös. Rädd att jag kommer finna mig själv sittandes i en uppvärmd buss med mjuka säten imorgon bitti. Sofia-karaktär 1-0. Eller 2-0 ifall jag snikar skjuts med någon hem. Om det är kallare än minus ett så bussar jag.


2009.10.01

Är inte papper ett helt fantastiskt material?! Bara fantasin som sätter stopp för allt man kan göra med en fiber.

En påhittig arkitekt hittade på dessa hyllor av returfiber för flera år sedan. Lätta att ha med sig, lätta att packa upp och ned, miljöriktiga, SNYGGA! Genialt!


2009.10.01

Mamma har varit här med jobbet idag, de ställde ut grejer på en mässa vid Gruvan, "Praktisk vardag för äldre" eller nåt sånt hette den. En massa grejer och föredrag för en enklare vardag för äldre (och roligare, ifall man betänker de blommiga, ihopvikbara käpparna).



Robban, jag och Jonte hjälpte till att packa upp grejer imorse. Vid tio över nio var Jonte och jag var tvungna att åka iväg till jobbet (Jonte som jobbar med alkoholservering hade bråttom iväg på en leverantörskonferens). Det var då tjugo minuter kvar innan mässan öppnade. Trots att mässan sammanföll med höstens första köldknäpp var det redan kö framför porten.

Kan det vara så att den typ av pensionärer som alltid är först ute, ni vet, de som rycker i dörren till ICA kvart i sju, alltid har varit försenade till allting under hela sitt yrkesverksamma liv, och nu är glada över att äntligen vara i tid? Eller är det den välbekanta känslan av att stå i kö och stampa tillsammans med andra som lockar?

Eller kan det helt enkelt vara den tävlings-situation som det måste innebära att komma först in genom dörren när affären/apoteket/mässan öppnar, som är moroten? Jag tror på det sistnämnda. När jag är sjuttio år och har en ihopfällbar, blommig käpp i väskan, då ska jag berätta vad som är hemligheten.


2009.10.01

Hamnade efter denna bil på väg till jobbet igår. Jag önskar att det vore jag som hade (och kunde göra skäl för) den registrerings-skylten. "Högform". Dröm.

29-årsservicen gick bra idag. Bra mekaniker. Oljan, jag menar blodet, är ivägskickat på analys tillsammans med en massa hypoteser. Just nu lutar det åt den medicinska ölen. Eventuellt glutenfri.


2009.09.29

Dagens suraste: Nytt, gratis Spotify-konto och inget ljud på datorn.

Som att använda en tartan-bana till att dribbla fotbollar på. Ljudet dog när datorn föll i marken tror jag. Man kan ju inte få allt.


2009.09.29

Bara för att förtydliga. Jag är inte gravid. Det är nu flera som har påpekat att min extrema trötthet tillsammans med en inte helt försumbar nivå av illamående skulle kunna vara symptom på en bulle i ugnen. För att vara på den säkra sidan gav jag mig av till apoteket och införskaffade ett test (och höll bokstavligen på att somna vid ratten när jag hamnade i en bilkö framför rondellen men det är en annan historia).

Dom där testen är då inte lätta att hitta på apotekshyllorna för övrigt! Irrade omkring i min sömngångar-bubbla och visste inte om jag skulle leta på hyllan för värk, intim eller förkylning (gick bet i allihop). Hittade iaf på ett gäng tester till slut, på samma hylla som skavsårsplåstren. Logisk placering.

Nu testar jag radiotantens och Jåfs' medicin mot allt - rödvin. Borde inte kunna göra mig tröttare iallafall..


2009.09.29

Mål: Vakna pigg som en mört.

Genomförande: Utöka en halvtimme till nio timmars nattsömn på vardagarna (att adderas till de två eftermiddags-timmarna)

Iakttagelse: Det hjälpte inte.

Åtminstone inte på kort sikt. Tror att det är brist på något mer än sömn (med ett sömnsnitt på över 40% av dygnets timmar borde det rimligtvis inte vara sömnen som är boven). Det vore bra om det var B-vitamin igen för då kunde jag dricka en massa öl - i medicinskt syfte såklart - med gott samvete. Ska in på 29-årsservice på torsdag, den här extrem-tröttheten har hållt i sig lite väl länge nu tycker jag.


2009.09.28

Så var allt tillbaks till det normala igen. 6 timmars jobb följt av två timmars eftermiddags-sömn. Jag har hört att vissa bara sover åtta timmar per dygn, och ändå orkar göra annat än att sova på eftermiddagarna. Kan det verkligen stämma?! Har bara ett vagt minne av att jag själv upplevt det, och det känns som en utopi.

Hörde om en tant på radion, från nåt ställe där man mådde väldigt bra och där människorna blev ovanligt gamla. Tanten i fråga rökte mycket och drack mycket, vilket hon nämnde gång på gång (hon var troligen full under intervjun). Det kanske är det som är felet. Jag gurglade ju visserligen Minttu när jag kände mig krasslig i helgen, men spottade ju ut det igen. Minttu som för övrigt, enligt mellanbror, är både orsaken och lösningen till alla livets problem. Han har varit på för många studentresor ;=)


2009.09.27

Gruppdynamik at its worst;

- Köpte inte du mjölk?
- Jag trodde du gjorde det.

Hade som tur var en liter i frysen för att använda vid nödsituationer. Utan kaffe (med mjölk) i sikte skulle det nog ta en halvtimme extra att ta sig upp ur sängen om morgonen.


2009.09.27

Några timmar kvar av herrarnas VM-linjelopp. Märkte ni att Susanne (Ljungskog, som kommenterade damernas linje på svt igår) hostade till lite när Emma inte gick med i italienskans utbrytning efter att hon hade fått det nya hjulet igår? Här är förklaringen:


Sent: Sat, 10:18 am
To: cykel@svt.se
From: sofia@sofiareyier.com
Subject: ser inte emma lite gammal och tragisk ut susanne? ;=)...

.....hosta till lite lätt för att bekräfta isåfall


Bakgrund finns här för er som inte är insatta. Och ja, jag är totalt understimulerad och saknar vettigare sysselsättningar :=)


2009.09.27

Jag överskattade mitt immunförsvar och följde med på bio igår. Bra film (Stieg Larsson) men hade jag kunnat trycka Ctrl+Z och fått det ogjort hade jag gjort det. Halsontet har just kommit krypande men jag känner på mig att det är den sorten som går över snabbt. Helt övertygad faktiskt. Lite whisky-gurgel kanske, klockan är ju över tolv..

Robban är också småkrasslig men stack ut och körde inlines ändå. Han vurpade. Spräckte hjälmen och gissar själv på en lättare hjärnskakning, plus en rejält uppskrapad och islagen axel och en tredjedel av ryggen hudlös.

Allt på hjul är farligt.


2009.09.27

Evelina trea och Linda nittonde i Lidingöloppet idag. Resultat.


2009.09.26

Lyssnar på radion om att betala en viss procent av biljettpriset till ett företag i Tyskland när man flyger, för att kompensera för flygresans bränsle-utsläpp. Företaget sägs sedan invstera i tredje världen för pengarna.

Är koldioxid-kompenseringen vår tids avlatsbrev?


2009.09.26

Jag fick några bilder av Håkan från Skol-SM i Västerås för ett par vckor sedan, där Hanna (2,16,79) och Linda (2,20,17) gjorde fina prestationer med silver och brons på nya pers. Vann gjorde Elin Axelsson.

På bilden till höger Linda med Agnes Sjöström som slutade fyra.


Foto: Håkan Gillström


2009.09.26

Under datakrångel i Sundsvall spekulerade MR i hur stor andel av var mans arbetstid som upptas av Windows-strul (han estimerade någonstans mellan 5 och 30 %). När strulet fortsatte gick det så långt att han - på sitt lugna, konstaterande sätt - funderade på om inte hela finanskrisen kunde skyllas på Microsoft.

In the light of recent datastrul-events kan jag bara hålla med.


2009.09.26

Det blev ju en uppdaterings-lucka förra veckan. Hursom så var det ett klokt drag att åka till Värmland. Jag var på väg att bli frisk när vi åkte ner, och efter fyra dagar av massor med frisk luft, mammas äppelpaj och mormors köttbullar var jag betydligt piggare när vi åkte hem i söndags än när vi åkte ner, och jag återfick också lite aptit.



Spenderade sedan några dagar i Sundsvall, där jag förutom möte med mina fellow doktorander och ett gäng handledare också hann träffa Johan, som jobbar där uppe i höst. Det är alltid superkul att träffa Johan; ibland kan det ha gått över ett år sedan vi hördes, men vi fortsätter bara samtalet där det avslutades senast.

Under en middag en av kvällarna bjöds det på live-musik. Mihaela och jag hamnade vid samma bord som musikerna, som var helt galna! En ingenjör, en mattelärare, en violinist-doktorand och en irländare, som var så rappa i mun att tom jag fick svårt att hinna kontra ibland. Flera av dem kom från en liten by utanför Gnarp, där de tillverkade yxor. De var riktigt grymma på att spela och även om de inte spelade "Paddys sicknote" (men tackade för tipset) så bjöds det på riktigt bra irländska bidrag - allt från ballad till festmusik.

Och jag är säker på att deras avsaknad av en bandmedlem inte hade något samband med att banken i Gnarp hade rånats samma dag - med en yxa.


2009.09.26

Jag trodde aldrig att det skulle hända men imorse studsade Robban ur sängen är klockan ringde. Synd att det bara är cykel-VM en gång per år.

Jag sympatikollar. Emma har vurpat eller stannat, en australienska är uppe och drar trots att två i hennes lag har kraschat, och Cooke håller på o jobbar ikapp.

Emma är visst krasslig och nu med cykelstrulet ska det väl mycket till om hon ska köra bra. Synd, jag hade annars hoppats att Susanne skulle vara så cool att hon uttalade ett "men ser hon ändå inte lite gammal och tragisk ut" om Emma körde bra.


2009.09.25

Farfar, järngubben, höll på att spika nytt staket när jag kom upp till stugan idag. Supersnyggt blev det, och det ser betydligt mer ut som en enhetlig gård nu än innan.




Förutom att hjälpa farfar måla (vilket jag gjorde i ca två minuter genom att hålla upp en papperspåse över staketstens-stolpen så att det inte skulle komma färg på den, vilket det iof gjorde över hela händerna istället) så plockade jag äpplen och bakade en kaka.

Den s-ans kakan var en snabbvariant, där man bara skulle tillsätta vatten. 2 liter trodde jag. 2 deciliter stod det på paketet. Tillsatte några äpplen och hoppades att de skulle absorbera lite vatten och konstaterade nöjt att kak-formen åtminstone höll tätt trots den skapligt vattniga smeten.



Det gjorde den. Ett tag. Sedan bildades det en sjö i bottnen av ugnen. Ugnen har en förvånansvärt konkav botten. Det får plats mycket smet där. Kakan blev så äcklig att jag (efter att ha plockat ur äppelbitarna) slängde den. Det borde vara större text på instruktionerna.


2009.09.25

På fyra dagar försatte vi (för att förtydliga; vi innebär fortfarande två personer, mer eller mindre vuxna, och med - innan nedanstående händelse - antaget bra motorik) tre datorer ur funktion.

Den första tappade jag, påslagen, från 1,5 meters höjd när jag balanserade den på träsoffans ryggstöd. Den andra gjorde Robban (tillfälligt) obrukbar, när han skruvade isär den för att dammsuga fläkten i den, och råkade dra loss den lödda sladden till av/på-knappen. Den tredje, en ganska antik dator som togs fram som reserv, fick ett virus när Robban slog igång den efter ett drygt års vila, och fick skickas till Virus-doktorn (i dubbel bemärkelse Jonte). Det är knappt att jag har vågat starta jobbdatorn den här veckan, för det verkar ha uttalats någon dator-förbannelse över oss.

Efter lite detektivarbete med stor hjälp från pappa kom vi iaf fram till att min hårddisk hade kastat in handduken för gott, men att resten av datorns vitala delar fungerade och att hårddisken gick att byta ut Lite spännande måste jag ju säga att det var att se en hårddisk i detalj.

Efter massor av hjälp från Jonte har jag nu en ny (större) hårddisk (Dustins leveranser är snabbare än e-post), ett nytt operativsystem och en ren dator.

Tack vare morbror Magnus' alla förmaningar hade jag dessutom i princip allt på hårddisken back-up:at på en extern låda så jag slapp gräma mig över förlorat material. Det kunde ha varit värre alltså. Får se nu hur Robban lyckas med sina datorer..


2009.09.18

Första gången Robban var med och seglade blåste det storm. Det tog två år att övertala honom med på en båt igen. Den gången strulade motorn och vi fick lova att DRIVA in till bryggan.

Den här gången var det perfekt seglingsväder - lagom blåsigt och mycket sol. Dessutom var Jannica med ut, i besittning av seglingsvana tillskansad "the hard way" (trial and error-vägen, det bästa sättet att lära sig!) och massor med sjövana från alla år i motorbåt. Nu kunde väl inget gå fel och nu skulle väl Robban äntligen bli vän med vattnet!

Jag har aldrig tidigare blivit sjösjuk i en segelbåt. Och jag var inte den enda.

Det var verkligen perfekt seglingsväder. Så perfekt att det inte gick att gå för motor, trots att man hamnar i den smalaste farled man kan tänka sig, i det grynnigaste området man kan hitta, om man startar västerut från hamn. Trots smal-passagen drog vi upp seglen och satte igång att kryssa, med stadig blick efter grynnor på sjökortet i gps:en (eländiga öar att fortsätta under vattnet). Behöver jag säga att Jannica och Robban blev supersynkade och experter i slag, efter bara en timme?!

Någonstans här började någon må illa, troligen den som för tillfället tittade mest på pappers-sjökortet. De höga dyningarna var först otroligt häftiga, som en berg-och dalbana modell bättre, men när illamåendet hade satt igång blev de inte lika spännande längre.

Eftersom jag hade privilegiet att hålla i styrpinnen den mesta av tiden, och med ständig koll framåt kom inte mitt illamående förrän jag klättrade fram och tog ned storen på väg in i hamn, med tjugo minuters segling kvar (av totalt fyra timmar). Jag var alltså rätt förskonad. Ändå snurrar det såhär tre timmar senare rejält i huvudet och köksstolen som jag sitter på känns mest som en gungstol.



Väl i hamn hem såg vi ett par som var på väg att sig ut på sjön, med två hundar med sig. Hundarna vägrade gå upp i båten; den ena lade sig platt på mage på bryggan, innan den sprang så fort den kunde till grinden vid bryggans slut. Har en känsla av att scenariot kommer att återupprepa sig, men med Robban i hundens roll, nästa gång jag vill ha med honom ut och segla. Men han var väldigt tuff i dyningarna måste jag säga. Innan illamåendet.

 

Det ska också tilläggas att det, illamåendet åsido, verkligen var fantastisk segling! Vi fick allt från hård kyss till plattläns och det var oftast rejält "tryck" i rodret. Att vi var den enda segelbåten i hela nordöstra Vänern gav dock en hint om dyningarnas styrka. Så här i efterhand. Men inget väder är ju perfekt.

Är fortfarande trött som en trasa men jag njuuuter av att vara uppe på benen igen!

Seglings-bilder hade ni kunnat få se här ifall jag inte just hade tappat datorn bakom bänk-ryggstödet, med kanten först ned i marken, vilket var vad som hände när jag försökte komma åt mottagningen närmare fönstret. Nu "hittas inte operativsystemet på" - nåt litet kort någonstans som går att stoppa tillbaks eller bara soptippen kvar för burken? (Jonte hjääääälp!) Skriver detta på Robbans dator..


2009.09.17

Naturen är väl allt bra smart?! Inte nog med att den får bär att växa i skogen, den utnyttjar dessutom vårt dåliga minne för att se till att vi plockar dem, år efter år. .

Tänk er själva;

1. Vårens första bär - smultron. Ett rent helvete att plocka men efter ett halvt gräs-strå är man nöjd och glad.

2. Hallon. Består av mängder av vatten och sjunker ihop till en bråkdel av ursprungshallonet. Efter en timmes plockning har man på sin höjd fyllt bottnen av litermåttet. Dock ändå mer lättplockade än smultron, så man är ju nöjd ändå.

3. Blåbär. En fröjd att plocka efter hallonens ihopsjunknings-tendenser. Man tycker det går blixtsnabbt att fylla ett litermått, tills..

4. ..Lingonen dyker upp. Stenhårda, lättplockade, växer i lättillgänglig terräng. Super! Nu kan det väl knappast bli bättre. Men..

5. ..Trattkantareller. Har man misslyckats med allt annat kan man ändå fylla några kassar med dessa de tacksammaste av tacksamma att plocka av skogens frukter.

Efter trattkantarellerna kan det knappast bli bättre (om man inte ger sig på jordärtskockor förstås), och kraven på lättplockhet har vuxit till skyhöga. Då kommer som tur är vintern och någonstans runt nyår raderas svamp- och bärminnet.

Nästa vår är man återigen exalterad över det halvfyllda gräs-strået med smultron, och spanar ivrigt efter sju-åtta hallon som man tyckt sig skönja bland taggarna. Är inte naturen genial?! (tänk om det vore tvärtom, med trattisar och lingon först och smultron sist - inte skulle väl någon ge sig på att plocka smultron eller hallon då?!)

Undantaget är ju hjortron, som vid plockning sjunker ihop till något i storleksordningen av ett lingonblad. Å andra sidan är hjortron så svåra att hitta, att skulle man mot all förmodan springa på ett av de gyllengula bären (som enligt uppgift är det tredje mest förekommande bäret i svensk skog - men knappast i plockad form isåfall) på någon mosse, så blir man glad ändå.

Naturen har tänkt!


2009.09.17

Visst är väl alla taggsvampar ätliga? (mer än en gång alltså)

Om någon vet med sig att denna röd-rosa taggsvamp med lite knölig ovansida, verkar växa i grupp, inte är ätlig, vänligen hör av er till oss innan frukost-smörgåsen imorgon bitti. Ring gärna direkt isåfall, skjut inte på det till helgen.


2009.09.17

Jag trodde att jag just hade beskådat det coolaste jag någonsin sett! Och det vill inte säga lite! (Jag har ju bland annat sett saker sväva i luften på en och annan kemilab - inte illa va?! Vissa av luftsvävningarna var dessutom helt avsiktliga).

Jag trodde att det hade ympats fast rönnbär i äppelträdet här på gården! Mitt bland alla äpplena växte det nämligen en hel del rönnbär, på rönnbärs-grenar. Vilken annan slutsats än att någon grönfingrig släkting för länge sedan ympat fast rönnbär i äppelträdet, kan man då dra?!



En hel halvtimme trodde jag på detta häftiga tilltag, innan min bättre (och även mer skeptiska, alternativt utrustad med bättre syn) hälft tog ur mig villfarelsen. Bärknippena, plus långa rönnbärsgrenar med bär på, låg löst ovanpå äppelträdet och var inte alls dit-ympade! Besvikelse!

Kom ganska snart ihåg att mamma och pappa tog ner en massa rönnar förra helgen, och att de (läs: pappa) kom på den smarta idén att fälla rönnarna OVANPÅ äppelträdet, för att på så sätt få ned äpplena som växte högst upp. Genialt.. (visserligen tycker jag det är helt rätt att de håller sig borta från stegar)

Tyckte dock att rönnbären passade in rätt bra, så nästa vår ska jag se om jag inte kan ympa fast några rönngrenar i äppelträdet. Hur svårt kan det va?!


2009.09.17

Är på torpet. Givetvis rejält mör och ranglig i kroppen men näääästan feberfri. Avrundar nedåt på termometern :=) Just nu sitter vi framför brasan i stugan och förutom vedknastret så är det helt tyst. Är det nåt som kan bygga upp immunförsvaret igen så är det väl detta.

Tog en kvällspromenad ned till sjön (under vilken vi enbart på vägen ner fyllde en två-litershink med trattisar och gula kantareller) och rodde lite. Helt spegelblankt och rosa solnedgång. Riktigt riktigt härligt.



Stockholmarn stod visserligen mest på land och fotade, och när han väl kom med ut i båten började han fundera över ekans hållbarhet, hur kallt det var i vattnet, ifall han skulle klara att simma till land och så vidare. Jaja. Han lär sig väl han också. Fina bilder blev det iallafall.


2009.09.17

Håller på och packar inför långhelgens semester / immunförsvar-främjande aktiviteter, och hittade;

1. Fyra gamla smörgåsar i ett väl undangömt fack i väskan

2. En rolig Zits som jag klippte ut i våras medan jag kämpade som mest med att hålla mig lugn. Klicka på bilden till vänster för att läsa hela serien.

Fotnot: Jag åt INTE upp smörgåsarna jag hittade i väskan. Jag tror faktiskt inte att jag hade gjort det ifall jag hade varit frisk och haft aptit heller.


2009.09.17

Kroppen är fantastisk. Trots att jag har behandlat den som skit de senaste veckorna, och matat den i princip enbart med flytande föda och knappt låtit den se solljus (blommorna skrumpnar när de inte får solljus, undrar om samma sak händer med cellerna i kroppen), har den dragit ned lite till på febern, och piggat på sig betydligt. Sååå skönt! Tack kroppen!

Återstår nu bara för studs-Sofia att komma ihåg att fortsätta ta det lugnt i några dagar.


2009.09.16

Såg just på ett program om hjärnan, om hur minnet är lika viktigt för att kunna tänka sig framtiden som det är för att minnas det som har varit. Nu måste jag bara leta rätt på ett minne där jag blir frisk så är saken biff!

I samma program hävdades det också att minnet börjar bli sämre vid 27 års ålder. Aj då. Men då behöver jag iallafall inte minnas de senaste veckornas förkylnings-däcka.

Faktum är att jag känner mig lite bättre nu igen framåt kvällningen. Går upp och ned. Förhoppningsvis pekar tangeneten uppåt iaf.


2009.09.16

Här ska man inte komma och säga att min förkylning inte utvecklar sig inte! Nej, idag bjöd virus-monstrena på en för dagen helt nyutvecklad hosta och antingen har halsontet kommit tillbaks, eller så är det vitlökseffekten som börjar avta så jag har fått känsel i halsen igen.

Är som tur är väldigt trött och matt igen, så jag slipper vara lika rastlös som jag var igår när jag mådde lite bättre. Alltid nåt. Verkligen tur.

Hade sedan länge planerat in semester imorgon och på fredag, och tänker faktiskt hålla fast vid det. Tar med mig alvedon, filtar och tyskdoktor-juice, och åker iväg till något immunförsvar-stimulerande ställe och hoppas på det bästa. Man lär ju testa.

Nåt som faktiskt är tur på riktigt är att Robban är så gullig. Har haft full markservice de senaste veckorna, han har fixat allt från handling till disk till tvätt till matlagning. Håller på och förhandlar om frukost på sängen också men hans smul-fobi har satt stopp för den saken än så länge. Får väl vara nöjd ändå kanske.


2009.09.15

Snart är det premiär för Robbans blogg - Allt utom fotboll.

Gå in här och kolla redan nu (som vanligt när det gäller Robban så varnas känsliga läsare).


2009.09.15

Hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas att den förbannade sjukan verkligen håller på att gå ur kroppen! Det känns så. Termometertrenden pekar fortsatt nedåt, och är näääästan nere vid normaltemperatur. Orkade sitta på balkongen en timme idag (skoja inte att ögonen fick en chock av solljuset!), har inte sovit en enda timme under dagen (ännu iallafall), och orkade även upp till sjukgymnast-Karin och fick hjälp med andningsmaskineriet.

På väg upp till S-K åkte jag förbi OK och hämtade post och handlade välbehövligt tuggummi. Jag tror starkt på att vitlöksångorna har tagit död på några av virusarna, även om de är på god väg att ta död på den romatiska delen av mitt förhållande också - inte en puss på två dagar!

På OK-parkeringen stod denna släpvagn med ett helt gäng nedmonterade postlådor på! Hoppas de inte kommer att skrotas för jag tror att dom kommer behöva sättas upp igen, åtminstone några av dem. Eller så kan man återanvända dem på något sätt. Som trängselavgifts-betalningslådor kanske, det är t ex mycket trafik förbi Åhléns-rondellen just nu. Eller som mackomater på stan - lägg i tjugo kronor så poppar det ut en fralla. Möjligheterna är oändliga.

För att förekomma mamma, mormor, mostrar, fastrar, kompisar, kollegor och andra välvilliga människor så kan jag redan nu berätta att jag inte har för avsikt att återupprepa tidigare veckors blunder och gå iväg för tidigt till jobbet och bli sjuk igen. Den här gången ska jag bli helt frisk först, hur mycket rastlösheten än kliar i benen. Fjärde gången gillt.


2009.09.14

I Portugal i våras diskuterade vi skillnaden mellan att KOKA och MIKRA te-vattnet (det regnade och vi hade mycket dötid därav nivån på diskussionerna). Jag hävdade att te´et blir godare när man kokar te-vattnet på spisen än när man "kokar" vattnet i en kopp i mikron, dock utan att kunna förklara exakt varför.

Idag messade Emma svaret - om man mikrar vattnet så svänger vattenmolekylerna i takt med mikrovågorna! Givetvis kan ju inte det bli lika gott som när vattenmolekylerna får fara omkring lite random på måfå som de gör när man kokar vattnet. Så var det med den saken. Tack Emma! =)

(och i ett slutet system ökar entropin ;=) )


2009.09.14

Gaaah vad jag andas vitlök! Men är lite piggare faktiskt. Håll tummarna!


2009.09.14

Jag är på teve.




2009.09.14

Ännu en larv har letat sig in i det Reyier/Österlingska residenset. En grön denna gång.

Enligt monsieur Ericsson är protein det bästa när man är eller har varit sjuk, men jag låter nog ändå bli den feta larven som tog sig in med ett knippe obesprutad mynta. Kör vidare på myntan och vitlöken istället.


2009.09.14

Tvåochenhalv vecka nu. Nilsson kallar det för kulting-influensan, en grisinfluensan light. Han har det också. I Norge pratas det om galt-influensan. Vad det än är så är jag nåt så otroligt less.

Provade nya desperata åtgärder igår, bland annat att mixa färsk vitlök och mynta och skölja ned det med MiViTotal. Känner på mig att det kommer göra susen. Imorgon. Idag mår jag som igår. Kanske aaaningen bättre. Inbillar mig det. Hade lite aptit igår iallafall, det måste ju vara ett bra tecken. Ska stilla den med tre vitlöksklyftor till idag.


2009.09.13

Även om jag har världens tråkigaste liv just nu så är Robban ute på roliga grejer. Bilder från sista xc-cup-tävlingen finns på Robbans sida.

Själv funderar jag på att äta natrium-bensoatet som jag köpte till lingondrickan för att inte mögla bort. Lingondrickan som för övrigt gick om intet den här gången eftersom citronsyran som jag trodde fanns hemma gick åt till ett rost-experiment för ett tag sedan.

Det blev lingonsylt av alla lingon istället. Mycket lingonsylt. De olika klistermärkena på burkarna är märkning för sockermängden i sylten - de svarta märkena betyder Saras super-sur, Michelin-gubbe-burkarna är gjorda enligt recept, dvs med normalmycket socker, och Bell-burkarnas sockermängd är någonstans mittemellan ovanstående.


2009.09.13

Tempen som gick ned lite igår har gått upp igen. Vad fasen är det här?! Ska jag aldrig bli frisk?!


2009.09.13

En larv på köksgolvet. Med DAMM på. Vem behöver dammsugare?!

Givetvis bar jag ut fjärils-larven till gräsmattan så snart golvet var färdigdammat. Fjärilar är ju som alla vet sämre på att samla damm än larver.


2009.09.13

Kossan kan ha dött av ålderdom.

Angående gårdagens inlägg om att kossan dog när hon kalvade så kan det ha varit fel. Drängen trodde att hon kalvade men enligt Head Bonde som dök upp idag, så var kossan gammal och dog nog helt naturligt. Kossans intelligens är därmed i mina ögon lite återupprättad, när de nu kanske inte är så dumma att de lägger sig i en pöl vatten och kalvar.

Head Bonde hade enligt uppgift en tröja som det stod "BONDE" på (han presenterade sig också med "Hej det är jag som är bonden" varpå pappa givetvis kontrade med "Hej det är jag som är torparen"). Kanske har bonden sett "Bonde söker fru" och använder tröjan som marknadsföring? Eller är det för att det inte ska bli något missförstånd över vem som bestämmer och vem som är dräng? Lite nyfiken blir man ju..


2009.09.12

Det är på Hemköp det händer! Lördagskvällarna är räddade!

Bakgrund 1: Många liter lingon har stått i hinkar på balkongen i mer än en vecka nu. Igår var det verkligen sista sekunden att göra något med dem innan de blev dåliga. Idag var det ännu mer sista sekunden.

Bakgrund 2: Jag kokade lite lingonsylt igår, tills sockret tog slut. Eftersom det tydligen behövs socker i allt som har med lingon att göra så behövdes det alltså inhandlas mer socker.

Genomförande: Efter ännu en dag med total inaktivitet, lätt feber, ryggläge och sömn, pallrade jag mig ut på vingliga och stela ben (jag bävar inför första träningsveckan) för att köpa socker. Tyvärr hade inte min favvo-affär OKQ8 något socker, så jag fick stappla ner till Hemköp istället.

Utanför Hemköp stod stans raggarbil tillsammans med stans två raggare och fyra hang-arounds. Inne på Hemköp var det mycket ungdomar, och det fylldes på hela tiden. En tjej med ridspö (på riktigt) skällde på kassörskan för att det hade dragits för mycket pengar på hennes kontantkort till telefonen, vilket ju såklart var kassörskans fel och inte telefonoperatörens, två killar i 15-årsåldern hängde runt delikatess-disken och pratade om jordgubbschampagne och en kille i 35-årsåldern nekades köpa cider.

Precis som på krogen! Ungefär samma öppet-tider också..

Jag snigelgick hem från Hemmis och gjorde klart lingonsylten (herregud vilket högt utbyte det är på lingon, det blev ungefär dubbelt så mycket sylt som jag hade trott) och varvar nu ned med Karlavagnen på radio. Känner mig hundra år gammal. När jag blir frisk ska jag inte sitta stilla en sekund! Och går jag inte på krogen ska jag åtminstone gå på Hemköp!


2009.09.12

Jag har alltid mistänkt att kor är dumma men att de är så dumma att det kunde få tragiska konsekvenser visste jag inte.

Morsan och farsan mötte en död ko vid Torpet imorse. Den hade lagt sig ned för att kalva. I ett vattendrag! Innan kalven hunnit mer än halvvägs ut hade kossan drunknat, utan att komma på att den kunde ha lyft upp huvudet ovanför det decimeterhöga vattnet, alternativt flyttat på sig.

Enligt bonden som ägde kon och som ringdes dit, är det så kossor gör. De hittar ett lämpligt ställe (diskuterbart vad gäller vattendraget) och låter sedan dem inget stoppa dem från att leverera ut kalven. Inte ens vatten upp till öronen tydligen. Synd på en fin kossa och en troligen gullig kalv.

Att kossorna får kalva fritt i hagen gav nu förklaringen till att vi aldrig har kunnat enas om hur många djur det har gått i hagen i sommar - varje gång vi räknat har det blivit fler. Vi var nog för urbana för att ta med naturlig tillökning som förklaring.


2009.09.12

Linda trea på skol-SM idag, Hanna tvåa! 2.20,17 resp 2.16,79, pers för båda! Resultat här.

Själv leder jag just nu SM i att göra ingenting.


2009.09.11

Robbans lagkompisar kör Univest Grand Prix Team Time Trials just nu. Vi (Robban) kollar på nätet. På nätet visas samma sändning som på teve, med skillnaden att den streamade sändingen fortsätter under tevens reklampauser. Detta vet inte reportrarna om.

De har just basunerat ut över hela världen att de har noll koll på vem som leder eller vems tider som är vems, plus att de förlöjligade sig över ett lag genom att uttala "Vad håller de på med, det måste vara första gången det här laget kör lagtempo".

Andra under reklamapuserna förekommande uttryck har hittills varit; "I am so confused", "Do you know who's time this is?", "Are they in the lead?" och "Can they hear us?"

Joo det kunde vi. Stäng av mik:en!


2009.09.11

Har inhandlat och påbörjat uppdrickningen av tre liter juice. Den tyska läkaren sa att jag skulle dricka mycket. Visst är man väl klok
i Tyskland?! Visst kommer jag tack vare detta vara frisk imorgon?!


2009.09.11

Jag ringde vårdcentralen imorse. Prospektet att det kanske är bakterier som orsakar mitt allmänynkliga tillstånd, och att något så enkelt som en veckas antibiotika skulle kunna göra mig pigg och alert igen, lockade mer än sjukhusskräcken skrämde.

När jag ringde fick jag en - för den arla morgontimmen - rejäl utskällning av syster M, som till skillnad från syster E på sjukvårdsupplysningen igår tyckte det var otroligt korkat att gå till jobbet idag som jag hade tänkt.

Efter en stunds skällande övergick den - av rösten att döma - skräckinjagande syster M till en mer barn-pedagogisk taktik och sa; - ordagrant, jag lovar -

"- Men det förstår du väl Sofia, att du inte kan gå till jobbet när du är sjuk".

Mina tafatta försök att flika in några "men jag mår bättre" eller "det är inte alls så farligt, jag vill bara göra några tester" slogs genast till marken av hennes som det verkade operatränade lungor och till slut fällde hon den avgörande kommentaren genom ett träffsäkert och elakt;

"- Om du går till jobbet idag kommer du aldrig bli frisk".

Duns. Mina återstående argument för att få gå iväg gjorde nästan avtryck i golvet.

Så nu sitter (eller till största delen ligger, eftersom jag faktiskt är rätt hängig) jag hemma med ett läkarintyg, tappad på blod, utan den magiska antibiotikan som skulle göra mig frisk i ett nafs (det är fortfarande virusar som härjar), med rekommendationen att VILA, äta värktabletter, och bli helt frisk innan jag går till jobbet.

Jag som bara skulle boka en provtagningstid.


2009.09.10

Dagens barn är materialister.

Albin bad mamma och pappa att de skulle köpa en lillasyster åt honom idag. Innan han ändrade sig och kom på att han hellre ville ha en storasyster.


2009.09.10

Eftersom jag inte kan skriva nåt om hur jag mår utan att klaga så låter jag bli att skriva att huvudet fortfarande spränger som om någon borrade i det, att sömnbehovet är lägre men fortfarande åt skogen för högt, att svettningarna troligen inte (får man verkligen hoppas) är en övergångsåldersgrej utan ett resultat av att båda febertermometrarna (inte kan jag som forskare lite bara på en termometer inte!) visar högre än normalt.

Det positiva är att det enligt en mycket tillförlitlig (?) diagnos på telefon inte är svininfluensa iallafall, eftersom man då ska få hög feber (och eftersom feber enligt gammal läkarstandard är definierad utifrån en kroppstemperatur på 37 grader, så har jag som är extremt kallblodig dessutom lite extra marginal).

Däremot tyckte både hon som telefondiagnostiserade (och mycket väl hade kunnat använt sig av random-funktionen i Excel för att svara på frågorna) och mamma (som är klok) att jag skulle gå och kolla upp ifall det har blivit bakterier av mina virusar. Isåfall kan man väl antibiotika bort dom får jag väl hoppas.

Jag rådfrågar ju inte en person. Jag är ju forskare.


2009.09.08

Jomenvisst. Tog en värktablett vid fem imorse, och när den slutade verka vid elvatiden var det bara att stänga ned datorn och gå hem. Ska inte klaga alltför mycket. Pratade med Suss i telefon och förutom allt hon redan dras med, har hon legat fullständigt däckad i en liknande förkylning i fyra veckor. Dessutom hade hästen en hovböld.


2009.09.07

Jag tror jag är virus-allergisk mot måndagar. Liksom förra veckan mådde jag hyggligt imorse, och var på jobbet hela dagen. Frossan återvände på eftermiddagen och accelererade snabbt.

Nu är jag lika risig som en urtvättad selleri igen. En halvstrimlad, överkokt, översaltad selleri med värk i sitt sellerihuvud och sina selleriknölar under öronen. Halvt sönderskakad av frossa och med rinniga selleriögon.

Om jag åtminstone hade blivit en bladspenat och blivit krispig och god. Livet är allt bra orättvist ibland.


2009.09.06

En lista i tidsfördriv;

3. Performance.
Musik med hög kadens som helt klart har potential för ett bergspris. Lyssna på texten!

2. Vi ska dit.
(hittade länken på Öijers sida). Dalakultur från Ryssa. Brat-skämtet höjer!

Jag kunde inte bestämma vilket av nedanstående två som är sjukast, så det fick bli en delad seger. Klippen hamnar under kategorin "Vad som händer när fem pojkar är inspärrade på ett LAN och lever på Cuba-cola och panpizza i mer än 48 timmar".

1a. Skäll inte på Hugo.

1b. "Badger IRL"

Eftersom minst en av grabbarna nu tio år senare är farsa kan jag inte gå ut med några namn, men bor man i den nord-östra delen av Karlskoga känner man nog igen några av dem. Tänk bort hund-öronen bara.

Äh va fasen grabbar, ni har redan gjort bort er, jag slänger in ett bonus-klipp;

1c. Prix.

Börjar inte brorsan blogga efter det här (med enda syfte att hämnas) så vete fasen..


2009.09.06

Det finns lingon i skogen! Massor! På fyra personer, två med och två utan bärplockare, fick vi ihop 50 liter lingon på 90 minuter. Och då gick jag ändå mest och fotade sista halvtimmen.



Robbans mamma och karl var här i helgen (en superhelg verkligen!) och vi for ut till Brötjärna för att visa dem den lugna, tysta idyllen. För vanligtvis är det en lugn, tyst idyll.

Igår däremot, var byn ett tillhåll för en 150-personers-fest med fem sent (eller tidigt, beroende på hur man ser det) spelande live-band, tipspromenad (som bokstavligen gick åt skogen för det första laget som glömde ta höger över bron över den extremt översvämmade "bäcken"), öl- och ostprovning här och där i byn (tack, tack, vi svarar "Billinge" och "Carlsberg"), Varning-bär-ej-högklackat-i-leran-skyltar här och var och möte av fler människor på fem minuter än jag mött i den byn på tjugonio år. Totalt. Ändå kul att det händer grejer i byn.



Fick till slut chansen att visa Kicki och Rune att Brötjärna verkligen är en lugn, tyst plats - hela dagen idag har det varit ovanligt tyst och lugnt runtomkring i stugorna. Inte ett knyst och den första bilen passerade vid fyra. Konstigt. Hoppas ingen misstyckte när jag klippte gräset med farfars ihåliga 4000-varvs-gräsklippare från 60-talet efter lunch. Hehehe.


Fotnot om farfars gräsklippare och gräsklippning på gården över lag: Gården är 1 hektar stor. En hel del av det är gräsmatta. Marken verkar vara hyggligt bördig för gräset håller god, stark, snabbväxande kvalitet. So far so good. Gräsklipparen är en helt annan story. No-good för att vara snäll.

För att inte slösa energi ur mina sönderskakade gräsklippar-armar kan jag bara konstatera att det enda självgående med den är hur hjärnan, helt utan uppmaning, börjar tänka igenom olika scenarios där det inhandlas en åk-gräsklippare. Från 2000-talet.


2009.09.04

Jag är uppväxt på riktiga ägg. Såna som man går ut i hönsgården och hämtar, där gulan är så gul att om man bakar sockerkaka på dem, så blir hela kakan gul. Omställningen till köpeägg har inte gått helt smärtfritt.

Jag trodde att jag åt ägg från glada, frigående sprätthöns, innan jag såg ett program som visade hur de "frigående" hönorna gick omkring på en yta som visserligen var stor en gymnastiksal, men som också inhyste nåt i stil med en höna per kvadratdecimeter.

Har nu läst på ägg-definitionerna (scrolla ned till halva sidan på länken så finns "produktionskoderna") som man kan läsa på äggkartongen, och tänker aldrig köpa nåt annat än ekologiska äggisar från och med nyss.



Dessutom blir det mer spännande med ekologiska ägg. Man kan tex, som i måndags, hitta tvillingägg! Två gulor i samma ägg. Dessutom smakar äggen betydligt mer ägg än de "korrekta", identiskt lika av serieproduktions-hönor värpta äggen.


2009.09.04

Jag mår bättre. Halsen gjorde inte alls ont imorse. Fortfarande trött som den värsta marathon-LAN:aren och har sovit många timmar även idag, men det går väl över får vi hoppas. Nu återstår bara en "vanlig" förkylning med snuva och en seemingy never-ending huvudvärk.

Har ju varit sjuk väldigt det mycket det sista året och fick nedanstående råd från Texas (gissa vem);

SJUK NU IGEN, DRYGT TJEJEN, DU MÅSTE LÄRA DIG ATT
1. TVÄTTA HÄNDERNA.
2. INTE STOPPA FINGRARNA I MUNNEN, PLUS NÄSAN.
3. INTE PUSSA ALLA KILLAR DU TYCKER SER OKEJ UT.
OKEJ?

Versal-skriften borde ge en hint om vem som gav råden ;-)


2009.09.03

Om man tappar något så ska man ha tur. Tur att någon ärlig person hittar det man tappat alltså (eller så skaffar man sig tur från början så slipper man tappa saken i fråga över huvud taget).

Robban tappade bort plånboken med bankkort, leg och alla möjliga andra kort när han åkte ned till sjukgymnasten i Stockholm i måndags. Han spärrade kortet så fort han upptäckte det och hade visserligen mindre än en hundring i kontanter i den, men det är alltid bökigt att beställa nya kort.

På tisdagen ringde det en kille till Robbans telefon, som frågade om han saknade något. Killen som ringde satt på tåget och hade just hittat plånboken, troligen mellan sätena, och letade med hjälp av körkort och internet rätt på Robbans telefonnummer. Plånboken kom med posten igår och alla kort och de åttio kronorna fanns kvar. Underbart, va?! Det finns hopp för mänskligheten trots allt!


2009.09.03

I midsomras upptäckte vi att ljuset på instrumentpanelen i Forden inte fungerade, och spenderade ett par timmar med att först leta efter, och sen byta säkringar. Det hjälpte föga. Instrumentpanelen var och förblev svart.

Så länge det var sommar och ljust dygnet runt gjorde det inte så mycket, men när vi körde i mörker häromveckan upptäckte vi hur jobbigt det är att köra när det är kolmörkt i kupén. Man har dessutom inte en aning om hur fort det går, hastighets-uppskattning är ju som ni alla vet något individuellt.

Även AC:n har varit trasig i sommar (om det var någon som förundrades över de ovanligt höga sommartemperaturerna så fick ni just svaret) och att ena bakljuset hade lagt av upptäckte vi först härom veckan; varken byte av lampa eller säkring hjälpte. Så vi lämnade in bilen på världens bästa bilverkstad (den mitt över gatan).

Efter en del letande hittade de svaret till lampornas disfunktion precis innanför vindrutan - en kabel-härdsmälta! Ett buntband som spänts runt några av kablarna hade skavt bort kabelplasten på kablarna, och kortslutningen var ett faktum. När säkringarna till slut, en efter en, smällde, upphörde härdsmältan som tur var, och lämnade efter sig en hög med ihopsmält, röd plast. Fint. Som tur är kunde verkstan fixa det och nu har vi ljus! (och eventuellt AC, håll tummarna för ett varmt oktober så kan vi testa den!)

Ovanstående är ytterligare ett exempel på att funktion är viktigare än design (därmed inte sagt att de inte kan gå hand i hand ibland). Den klåpare som spände dit buntbanden för att hålla kablarna prydligt på plats har garanterat en oanvänd juicepress som prydnad i sitt kök :=)


2009.09.03

Jag kände mig bättre i måndags morse, så jag bestämde mig för att jobba, och dessutom för att cykla till jobbet (att bilen var på verkstaden bidrog en del till det beslutet). Cyklade väldigt lugnt för att vara på den säkra sidan, ifall något av förkylningen mot förmodan skulle vara kvar i kroppen.

Jag åkte bil hem. Cykeln står fortfarande kvar på kontoret.

Igår eftermiddag, efter 48 timmars bara stundtals avbruten sömn, var jag såpass pigg att jag åtminstone kunde sitta upp korta stunder. Idag är det bättre och nu är jag vaken nästan två timmar i sträck åt gången.

Tycker jag borde ha haft mer feber ifall det var grisinfluensan, så det troliga är väl en elak all-inclusive-förkylning av skolorna-börjar-alla-blir-sjuka-variant. I vilket fall har jag inte varit såhär dålig sedan jag gick i sjuan och låg helt nedbäddad i tre veckor, medan mamma skrev upp på ett papper hur många deciliter vatten jag hade fått i mig varje dag (läs: blivit itvingad). Nu har jag fått i mig en kopp kaffe. Det måste vara ett bra tecken. Tror jag ska skriva upp det.


2009.08.29

Jag mår lite bättre idag. Så länge jag ligger ned, eller sitter med ryggstöd. Halsen är iaf bättre och det är huvudsaken. Dagen har alltså pga ovanstående mest spenderats med rodelträning (ryggläge) och ögonträning (stirra på teven) i soffan.

Kollade på ett norskt teve-program om djuphavsfiske i förmiddags. När programmet började lida mot sitt slut kom det upp en annonsering i vänstra hörnet "11.40 Viktigt meddelande". Min ynkligt sjuke karl (också soffliggande) o jag började genast spekulera i vad det "viktiga meddelandet" kunde bestå i - skulle kungen äntligen ge Victoria makten kanske?

Efter några minuters mer eller mindre lyckade imitationer av Hans majestät konungens presumptiva överlämnande-tal, började ett program om en massa pensionärer som fått Viktiga meddelanden via posten - brev om uppsägning, brev om ombyggnad av det hus de bott i sedan de var nygifta och så vidare. Efter ytterligare en minuts frågetecken-regn från soffan kom vi på att det "viktiga meddelandet" faktiskt inte var något meddelande alls, utan ett av skattepengar bekostat teveprogram.

Hade det varit USA hade jag stämt svt för onödig förväntanstid.

Har också spenderat några timmar till aha-insikter (dvs fika/lunch med Anna) på Kopparhatten, som bra nog har förkylnings-däckad-vänliga stolar. Gulachsoppan rekommenderas, tom mina just nu disfunktionella smaklökar gillade den.