Gamla nyheter sept-oktober 2009
2009.12.31
Nyår! Och varmt! Minus sju imorse kändes som tropisk värme i jämförelse med de senaste dagarnas totalkyla.
Nyårsafton innebär ju 12-slaget uppe i hallen, en lattjo-tävling där man startar två och två på antingen 200 eller 400 meter. Jag fick riktigt tufft motstånd - Robban! Innan start bestämde vi att den som vann skulle slippa diska det gigantiska diskberget som just nu härbergar i vasken. Och det var jämnt!
Jag startade på bana 1 och gick förbi Robban på ytterbanan på första lång, men Robban (som helt okej försvarade sin tveksamma andra kurvpassering med att han som cyklist är van att ta den kortaste vägen genom kurvan) tog in på upploppet och i mål skiljde det mindre än en tiondel tror jag.
Foton: Tomas LarsenIfall Robban kollade tiderna rätt så gjorde jag en alldeles lysande prestation och sprang max-200-loppet på i princip samma tid som den sena grundträningens 12-18st 200:ingar med en minuts vila mellan, men va fasen. Huvudsaken jag slapp disken.
Några fler 12-slaget-bilder här.
2009.12.30
Innan
pappa skickade en bild på en frysbox-termometer som visade varma
minus 18 grader, så skickade han denna bild. Jonte sa flera gånger under julen att han hade sett älgspår utanför uthuset, men ingen trodde nog att det verkligen var en älg. Tills nu. Bilden är tagen från köksfönstret upp mot grannens gård. Måste vara kallt att vara älg.
2009.12.30
2*(150-40-40-40-150) igår och - förutom sista veckans träning på Teneriffa - första passet på hela hösten som jag kunde genomföra fullt ut. Skönt!
Fyraminutrare på löpband idag, perfekt att se den vackra, men
kalla, snön från rätt sida av fönsterrutan. Minus
27 är lite för kallt att träna utomhus i. Eller vistas
utomhus i överhuvudtaget, enligt min mening. Enligt uppgift är
det ca 10 grader varmare i en frysbox. Undrar om man vänjer sig till
slut. Hoppas det.Jag har dock faktiskt klarat mig hyggligt från totalfrossa de senaste två dagarna, troligen tack vare fyra lager kläder på överkroppen och tre på benen. Inomhus. Det tar dock fem minuter effektiv tid att få på sig alla kläderna!
Ull och en "Back on Track"-fuskpolo som visst skall innehålla något värmande keramiskt material (ingen aning men jag är desperat efter allt som kan värma - kunde jag sy in en vetekudde i kläderna utan att se ut som ett totalt miffo så skulle jag göra det!) verkar funka hyggligt för att hålla värmen. Plus en massa varm dryck, varma bad och varma fleecefiltar såklart. Stämmer det att det är 118 dagar kvar till våren?!
2009.12.29
Hur 22-åringar bemöter 30-årskriser;
- F--n Lisa jag fyller 30 nästa år!
- Mmm. Men det är ju bra.
...
- Bra?!
- Jaa, jag kom inte på nåt positivt att säga.
Sicken tur. 30-årskrisen vände i dörren. Not.
2009.12.29
Julbilder finns här. Har förresten lagt ut Teneriffa-bilder också, men främst för backup så det är mååånga bilder. Feel free att kolla ifall klick-fingret är i form.
2009.12.28
Har hämtat Robban på tågstationen samt handlat. Utomhusvistelse totalt ca 2,5 minut.
Just nu känns det osannolikt att långkalsongerna någonsin kommer att åka av. Fyra månader kvar till våren. Väck mig när den är här och fyll gärna på med varmt vatten i mitt badkar ett par gånger om dagen.
2009.12.28
De
20 milen hem från Karlskoga igår tog 3h40. Det tog femtio
minuter från dörr till dörr att ta sig till jobbet imorse.
Med bil. Imorgon kommer visst kylan sägs det. Har en bestämd
känsla av att jag kommer fortsätta med dygnet-runt-långkalsonger
bra lång tid framöver.2009.12.27
Nostalgi.
2009.12.27
Snö och snö och snö! Det slutar aldrig heller. Det finns säkert någon som är glad åt snön. Men inte kan det väl finnas någon som är glad åt minus tretton?! Dessutom ska det bli kallare i veckan. Jämmer och elände.
Är piggare idag så jag tror att julvirusarna fick på nöten till slut. Mammas mat och saffran gjorde susen.
2009.12.26
Piggare igen som tur är, men det har verkligen känts att kroppen har jobbat med nåt idag. Typiskt. Man är en av få nyktra på juldagen och är ändå trött som om hade man festat hela natten. Hoppas på att vara helt fräsch imorgon. Annars får jag väl äta fler saffransskorpor.
2009.12.26
Saffran
har den mest fantastiska läk-kraft man kan tänka sig och driver
bort virusar på ett litet kick. Åtminstone hoppas jag det, för jag känner mig hängig och innan kvällen är slut kommer jag ha ätit ett dussin saffrans-skorpor.
2009.12.25
Det snöar! Och snöar och snöar och snöar! Baserat på trappsopnings-frekvensen ca 2cm/timme. Vila idag, en promenad med mamma har varit den i princip enda fysiska aktiviteten hittills.
Forden är förresten vitare än vit. Och har dessutom av "Pappi" förärats en vackert vit rattmuff att matcha tejpen.
2009.12.24
Har haft en kanonmysig dag med familjen med lagom mycket mat (jag hör ju till kategorin inte-så-jätteförtjust-i-julmat) och en som vanligt 2-3 timmar lång julklappsöppning. Max 50 kronor per person kan fortfarande bli många paket. Och rimmen är viktigast!
Farfar är med i år och han var sugen att gå på jul-otta imorgon bitti. Alternativt midnattsmässa ikväll. Jonte fällde (ännu) en klassisk kommentar;
"Om vi inte går på varken midnattsmässa eller julotta, så får vi det bästa av två världar."
Jonte är en dryg j-vel som trynar alla i snön, men det var också han som hade de i särklass finaste julklapparna i år - Unicef-julklappar med gåvobrev för 10 kg gröt, malariamyggnät, skolböcker och poliovaccin till behövande. Well done bro!
2009.12.24
På Teneriffa sprang jag ett super-backpass en dag. Rakt upp längs Teide-vägen, med superben. Tänkte upprepa bedriften idag och gav mig iväg till det som innan Teide-jämförelsen var en "rejäl backe". Det var svårare.
Den decimeterdjupa, lösa snön hade gojsats till lite extra av en fyrhjuling och varje tre steg fram gav ett steg tillbaks. Som att åka klassiska skidor utan fäste. Och utan skidor också för den delen. Jättefint ute iallafall, med snö på träden och en lysande vit-gul himmel. God jul alla!
2009.12.23
Jonte har löst funderingen över om det är okej att äta julskinka eller inte. Om man inte äter julskinka så har ju grisarna som är kvar ännu mindre plats att röra sig på.
2009.12.23
18.50
Äntligen börjar en dryg bilresa lida mot sitt slut. En alltför välbekant icke-melodi strömmar ut från högtalarna och jag inser att jag nu helt klart befinner mig på Karlskoga-mark - var annars skulle man spela "Macarena" på bästa sändningstid?! Karlskogaradio 97.0 sviker aldrig.
18.40
Slut på spolarvätska! Dah!
17.40
Måste ha en paus! Arbogas McDonalds får duga. Ber om en liten kaffe med kall mjölk. Får en mellanstor kaffe i en liten kopp, med skummad låtsas-mjölk. Tjejen i kassan verkar vara ny och jag vill inte rätta henne. Häller i kallt vatten i kaffet för att kunna dricka. Kaffet blir svagt och äckligt. Smuttar några klunkar för koffeinets skull och kör vidare.
16.37
Rockar loss till "Amadeus". Inte ens det hjälper. Det är sååå segt att köra bil i det här vädret!
16.30
Slut på spolarvätska! Kör in på första bästa mack för att fylla på. Spolarvätske-dunkarna försvinner som smör i solsken, och alla som kommer in på macken köper minst en dunk var. Tömmer dunken och kör vidare.
16.00
Står i kö på bensinmackens toalett. Går in när tjejen innan komme ut. Hennes pojkvän är kvar där inne. Han fumlar ihop byxorknapparna och mumlar någon ohörbart. Kvar i Bålsta med andra ord. Funderar på att köpa en dunk spolarvätska men låter bli.
15.55
Stannar i Bålsta för att tanka. Tankar för en gångs skull direkt med visa-kortet i automaten. Går in för att betala i kassan. Den österländsk-brytande damen i kassan håller med om att jag är dum.
15.25
Åker från Stockholm. Mycket trafik, hyggligt halt, hyggligt dålig sikt. Forden är super, men betydligt tyngre än lill-bilen i Spanien. Bestämmer mig att lägga mitt med framgång nyinlärda, spanska "det-går-nog-säkert-bra-jag-chansar"-körande på hyllan tills snön töat bort.
Ifall jag hade haft Twitter;
2009.12.22
Temperaturen skiftade snabbt men aktiviteterna består. Pulkaåkning påminner om vattenrutchkanorna i vattenlandet. Albin är förresten en hejare på både att prata i telefon och att knuffa utför pulkabacken.
2009.12.22
Hemresan gick bra. Den entimmes-försenade starten kördes nästan in på väg till Arlanda med vindhastigheter på 200 km/h utanför planet. Bra filmer gjorde att resan gick fort, gapskrattade några timmar åt "Hangover" och "Sommaren med Göran". Osäker på om resten av planet kollade på samma filmer. Av blickarna att döma inte.
2009.12.21
For norrut på eftermiddagen. Efter en tur in i det ganska överskattade Santa Cruz (eller var det vädret som gjorde staden extra grå och tråkig?!) for vi vidare en liten bit mot La Laguna, universitetsstaden nordväst om SC.
Strosade på stan och kollade in gamla coola byggnader ett tag innan regnet fattade tag om kvällen helt och hållet, och det mest blev inomhustittande. Hittade bland annat en supermysig gränd där man hade lagt tak över en kullerstensgata mellan några hus, och som var den perfekta regn-tillflykten innan vi gav upp och inhandlade ett paraply.
Stans
trevlighet avspeglade sig också i det mycket konstnärliga sättet
att förklara vad som händer om man parkerar bilen fel, något
som vi som tur var slapp uppleva. Passade på hemvägen på
att åka in på ett par stora köpcenter längs motorvägen.
Julshopping är visserligen enklare utan vinterkläder, men det
är fortfarande julshopping. Helt galet.Utmattade av shoppande och hunger stapplade vi till slut in på det intillliggande IKEA och åt de obligatoriska tio köttbullarna med potatis och ligonsylt. Bara det att potatisen respektlöst hade bytts ut till pommes. Får man verkligen göra så?! Spenderade några minuter ramför en Stockholms-tavla i gigantisk inte långt ifrån naturlig storlek. Hemfärd imorgon!
2009.12.21
Ovädret kom till slut. Första natten på nya stället (och näst sista natten på Teneriffa för denna gång) regnade det så mycket att vi blev rädda att det skulle regna in. Gick upp vid ett och ställde upp alla väskor och prylar ovanpå bord, stolar och soffor. Det var tur. Nästa morgon var mycket riktigt hela det klinkade golvet alldeles blött, efter att balkongdörren hade släppt in en väldigt massa regnvatten. Städerskan gav oss en yllefilt att lägga framför dörren till nästa natt.
Regnet gör oss egentligen inte så jättemycket ur semeserperspektiv, vi har fått sol så det räcker. Robban skippade sitt monsterpass dock, och följde med mig till arenan och sprang istället. 30 grader enligt tavlan ovanför "Hooters"-skylten byttes snabbt till kalla 23 grader, när hellregnet kom. Regn i 23 grader är ju faktiskt nästan som att stå i duschen så gah vad vi kommer att frysa när vi kommer hem!
Blev
ett okej snabbhetspass för mig i regnet. Robban sprang en tusing. Funderar på att stretcha hans höftböjare medan han sover. Annars springer han bra.
2009.12.20
Har fått anledning att fundera över krabbors äventyrlighet. Häromdagen åt vi frukost ute på klipporna, och hade då bra uppsikt över ett stort blåshål. Det var stora vågor den dagen (som så många dagar) och vattenplymen från blåshålet gick säkert tio meter upp i luften.
Plötsligt fick vi syn på en krabba som flög med vattnet upp! Mitt i fontänen åkte det alltså upp en stor krabba. Vi kollade rätt länge, och fick se flera krabbor skjutas upp och dunsa ned i antingen havet, blåshålet eller på klippan.
Nu är alltså frågan - är krabbor så äventyrliga av sig att de medvetet sätter sig på väggen till ett blåshål? Gillar de utmaningen som det måste innebära att överleva landningen eller är det kanske rentav en initierings-ritual till någon hemlig krabb-klubb?
Är det kanske kamikazee-krabbor, som offrar sig med en flygtur medan resten av gruppen smyger sig iväg undan fiskmåseögon? (fiskmåsarna var nämligen noggranna med att scanna varje blåshål-eruption).
Om inte, om krabborna är helt omedvetna om vad det innebär att bo där de bor, tänk er då förvåningen! Krabban sitter i sitt krabb-bo, äter sin krabbfrukost och läser sin krabbtidning, när den plötsligt, på några sekunder, befinner sig tio meter upp i luften med en utsikt den aldrig kunde föreställa sig.
Antaget att krabban är äventyrligt lagd och inte lider av höjdrädsla, kan man inte isåfall förstå ifall krabban återigen, efter landning, klättrar upp till blåshålet, sätter sig på väggen, och väntar på nästa våg?! Jag tror att krabbor är äventyrliga varelser!
2009.12.20
Resans höjdare hittills blev helt otippat ett besök till Orotava - en liten by uppe i bergen p åden NV sidan av ön. Mycket trädgårdar och blommor och en hel del historia. Helt klart värt ett besök!
En annan höjdare var badandet i de för dagen rekordalt höga vågorna vid El Duque - helt ensamma medan solen gick ned. Eller ensamma och ensamma - vi var de enda som badade men det stod visst ett gäng på gågatan ovanför och fotade. Men härligt var det!
2009.12.20
En snabb lägesrapport. Allt är bra, njuter av våra sista dagar i värmen och njuter ännu mer när vi ser att det är snö hemma. Eller, rättare sagt; jag njuter av att vara här och slippa snön, och Robban njuter av vetskapen att det kommer vara snö hemma när vi kommer hem.
Har bytt hotell idag (så är det att åka ospec:at) till ett hotell några kvarter upp från stranden. Fortfarande havsutsikt givetvis ;=) Lite bök men vi bytte upp oss, så det var värt böket. Sista utomhuspasset på bana imorgon och Robban planerar ett nytt monsterpass à la 7-8 timmar. Denna gång längsmed en betydligt plattare rutt där det går att få tag på vatten.
2009.12.16
Har spenderat dagen i Siam Park, ett Asien-inspirerat vattenland ett stenkast härifrån. Galna åk-attraktioner, tunnlar genom haj-bassänger, en konstgjord strand med jättevågor och massor av fina blommor och växter. Dessutom i princip folktomt i det varma vädret. Nice nice.
Det väntar visst oväder här inatt. Det kommer åtminstone inte jag att märka av. Efter en heldags springande mellan vattenrutchkanor kommer jag somna ovaggad och sova tills gryningen. Eller tills finnarna i lägenheten bredvid vaknar.
2009.12.15
Ni vet Peppes Bodega i Sällskapsresan? Där de häller upp 70-%ig rom på vinflaskor eller hur det nu var? Som de två festisarna letar efter hela semestern, och som till slut visar sig vara på baksidan av hotellet?
För sju år sedan hittade jag en begagnad-bok-affär i Los Christianos, med utländska böcker. Införskaffade bland annat min andra "Sahara"-bok där sedan min första blivit sönderläst (samma öde har nu även den andra boken gått till mötes men det är en annan historia).
Spendrade iallafall nästan en timme idag med att leta efter bok-shop:en i fråga. När vi till slut gav upp och gick till bilen (Robban ville av förklarliga skäl inte gå de 1000 metrarna till Los Christianos idag utan vi åkte bil) så hittade vi affären. Några kvarter ifrån bilen!
2009.12.15
Regn innebär tomma stränder. Nästan. Det var 6 personer i vågorna i El Duque idag. Fyra nyanlända britter och två till. Gissa vilka två :=)
2009.12.15
Jag ska skriva en däckare om Den Försvunna Deckaren. Var är min halvlästa bok?!
2009.12.15
Fyrahundringar i kvavsta (kvav-kvavare-kvavsta?) luften på den Hooters-sponsrade dock mycket trevliga arenan. Serierna gick bra och precis som de skulle. Svetten som aldrig slutade rinna ned i ögonen irriterade lite, se bild. Robban var uppskattat moraliskt stöd och teknik-filmade (och fotade) från skuggan på läktaren.
Tyskarna som körde häck-skolning i utkanten av banan var helt galna och försökte göra alla övningar så fort de bara kunde. Har aldrig sett ben ryckas upp i luften på ett så okontollerat sätt. Tysk effektivitet för skador på snabbast sätt?
2009.12.15
Det har faktiskt regnat idag. Riktigt mycket också, det regnade till exempel in över vår tröskel. Man är inte riktigt van eller rustad för regn här och var och varannan vattenbrunn svämmar över. På morgonpromenaden (ingen jogg idag) såg jag två butiksarbetare, en manlig och en kvinnlig, som använde svarta sopsäckar som skydd mot regnet. Mannen hade plastsäcken över kroppen, kvinnan använde sin som turban för att skydda håret mot fukt.
2009.12.15
Okej så här var det.
I förregår åkte vi bil upp till Teide. Den vanliga vägen, över Robbans test-"backe". För att slippa åka samma väg hem, tog vi en ny väg ner på andra sidan berget. Det var sjukt brant. Robban som verkar ha utvecklat permanenta sprätt-ben och ett mer än någonsin back-älskande sinne såg genast möjligheten att cykla uppför. Problemet var bara att backen (bergs-stigningen) börjar så långt bort från Playa las Americas där vi bor.
Klockan 11.00 igår åkte Robban (aningen försenad) ut. Innan han stängde dörren konstaterade han, nästan för sig själv;
"Idag blir det det hårdaste passet hittills här".
Själv konstaterade jag bara att "jaha, det var ju trevligt, ha så kul" och gick och sov en stund innan jag genomförde min träning och sedan gick metrarna ned till stranden. Mellan bad och deckar-läsning i den varma sanden såg jag upp mot bergen och konstaterade att dimman låg både lågt och tjockt.
Vid 14.30 var min dagskvot på 90 minuter solande (45 minuter mage, 45 minuter rygg, vem orkar ligga stilla längre än så?!) uppfylld, och eftersom Robban då hade varit ute 3,5 timme och rimligtvis borde vara hemma om inte alltför länge så sms:ade jag och frågade när jag skulle sätta på pastavattnet. Fick följande svar:
"Börjar klättra nu. 5h kvar."
Va?! Det blir ju mörkt vid halv sju och smalvägen nedför Teide är tuff nog med bil i dagsljus. Va faan.. Började misstänka att Robban gav vika för sin vilja att åka uppför den jättebranta, långa vägen trots allt. Gick hem från stranden och åt, och provianterade sedan nöd-mat till den såsmåningom hemkommande trötta cyklisten. Chips, bröd och mjölk till recovery'n. Skickade sms #1 med erbjudande om att hämta/möta med bilen, och fick svaret;
"Nej nej det behövs inte. 30km kvar till Teide. Kramp och slut på vätska."
Va????
16.20 kom svaret på "ska jag hämta dig med bilen"-sms #2;
"Eventuellt kan du få åka testbacke-vägen upp och möta mig senare. Hör av mig isåfall."
Vid det laget hade jag efter kramp-svaret redan förberett en rescue-mission (om inte annat en rescue av resten av semestern). Slängde in ombyten, vatten, juice, recovery, chips och mackor i bilen. Sms:ade att jag tänkte åka upp till Teide i vilket fall som helst och att han fick göra som han ville om han tog bil eller cykel ner. Fick det trötta, felstavade, mångordiga svaret som nog gav svar på frågan;
"tajk"
Körde upp till Teide-toppen på rekord-tid. Dryga timmens bilresa från hotellet i de tätaste moln jag någonsin åkt genom.
Väl uppe (17.50, fyrtio minuter till mörker) fick jag syn på en raskt trampande rödklädd cyklist. Stannade bilen och plockade fram drickbart och ombyte. Och blev förbitrampad av den rödklädda, som mellan saltiga läppar pressade fram ett envist;
"Jag måste upp 200 höjdmeter till!"
Va faan igen. Låg bakom ett tag och förundrades över de högkadensande, till synes inte så slitna som de borde vara, benen. Tills den magiska höjdgränsen hade passerats. Då tog det stopp. Bokstavligen tvärstopp.
Vid det här laget var vi på Teide-platåns högsta punkt, men det återstod något hundratalet lätt uppåtsluttande metrar innan det var möjligt att stanna med bilen på den smala serp-vägen utan väg-gren och stup på en, ofta båda, sidorna. Jag trodde inte han skulle klara de sista tvåhundra metrarna fram till bilen. Living dead är en underdrift.
Efter att ha klätt av Robban (inför en lätt chockad kvinnlig tysk turist som befann sig på samma parkeringsplats) och fått på honom torra kläder började mat- och vätskeintaget. Eftersom han varit utan vätska så länge, så tyckte jag det var en bra idé att peppa honom att dricka recoveryn (med mjölk), lite chips och lite smörgås med skinka. Robban var helt borta och sa knappast emot, utan drack och åt lydigt.
Hade jag varit lite klarare här, så hade jag kunnat tänkt ut att en massa mat och dricka efter sju timmars bristande vätske- och näringsintag hade kunnat vara tufft mot magen. Det gjorde jag inte. Robban upplyste dock om att det var en bra idé att ta det lugnt genom serparna på vägen ner, eftersom han efter väggning och sedan vätska/mat nog kunde tänkas bli illamående. Han har själv-insikt den killen!
Jag ska inte gå in alltför detaljerat på nedvägens alla stopp, utan nöjer mig med att berätta att det blev några stycken, och att resten av kvällen (och natten) för Robbans del spenderades omväxlande knäböjande och omväxlande sovande, och att ett glas avslagen coca-cola var ett stort (och i stort sett det enda) vätskeintaget. Stackarn!
Han mår bättre idag men måste fylla på med näring varannan timme för att inte sjunka ihop i en hög på golvet/gatan/affären/arenan. Jag hoppas att han också skriver sin version av sin galenskap på bloggen när han kommer hem, för det hände mycket kul (och som sagt, helt galet) på de runt 3800 höjdmetrarna.
Hans svar på min roat konstaterande kommentar igårkväll, om att han var en envis jäkel som skulle upp de sista tvåhundra höjdmetrarna stönades fram mellan vattenkräkningar och närapå medvetslöshet;
"Om jag inte hade cyklat de sista höjdmetrarna idag hade jag fått cykla om hela vändan om några dagar igen".
2009.12.14
Robban får såsmåningom berätta historien själv, men summa summarum är sju timmar på cykel, varav fyra uppför Teide den hårda vägen med 7,5 grads lutning i snitt rätt hårt. Fyra flaskor vatten är dessutom alldeles för lite. Men solnedgången från bergskanten var fin!
2009.12.13
Luciatåget var bra! De sju tärnorna sjöng fint i stämmor på en blandning av norska och svenska, och de två generade stjärngossarna med converse-skor under de vita dräkterna mimade fint.
2009.12.13
Nu är vi på Göta Kanal! Det spelas svensk dansbandsmusik för fullt (just nu "Rönnerdahl") och vår närvaro här har sänkt medelåldern en hel del. Om en halvtimme kommer luciatåget!
2009.12.13
Vi har vila både två idag (man ska ju respektera söndagen! ;=) ) och planerade in en heldag på stranden. Vädret ville annorlunda. Efter ett par timmars strandvistelse och våg-lek kom de svarta molnen in från bergen så vi åkte Robbans testbana upp till Teide istället (men med bil!).
Det var rejält molnigt i bergen blandat med fantastiskt fint väder mellan molnen och all lava är verkligen häftig! På nervägen, på norrsidan av berget, åkte vi förbi en stor samling lokala ungdomar. Det visade sig att den tio kilometer långa serpentinvägen (mitt i molnen!) användes som race-bana för deras trimmade bilar. En kille drog en handbromsvändning med en Ford Fiesta på den smala serp-vägen när han hade passerat mållinjen.
2009.12.13
Tredje advent och lucia idag! Kan ju inte påstå att julstämningen hägrar här, trots tomtar och julstjärnor i varje hörn, med får väl åka till Göta kanal och titta på deras luciatåg kanske.
Fint väder idag igen och dessutom vilodag. När jag gick och handlade bröd vid nio imorse (en morgon-vana som jag är rätt säker på inte kommer att fortsätta hemma tyvärr) satt det redan två mycket otåliga, nagel-trummande tyskar vid hotell-poolen och väntade på att solstolarna skulle bäras ut. Vi bor som sagt 200meter från stranden. Havet. Riktigt vatten. Sand. Vi hoppas på stora vågor och åker till El Duque idag också. Inget slår den stranden!
2009.12.13
Här på området finns två snabbköp. De ligger väldigt nära varann, det är bara en bar och ett tvätteri emellan. De båda snabbköpen har ungefär samma utbud varor.
I det ena, det allra närmaste, jobbar den suraste tant man kan tänka sig. Hon hälsar inte, slänger ned plåten med bröd på disken så hårt hon kan vid varje tillfälle hon får, och om hon någonsin öppnar munnen så grymtar hon mest.
I det andra jobbar en alltid glad, sjungande, stor dam som mellan textraderna om nånting-señor drar skämt på spanska, flera gånger om tills man fattar dom. Easy choice var man helst går och handlar på morgonen. Idag tipsade förresten glada tanten om banan som pålägg på bröd. Hon är rolig. Får väl testa.
2009.12.12
Sämre väder idag. Bara 20 grader. Avbröt det tänkta distanspasset efter en halvtimme, vaderna började protestera lite väl mycket och det gick inte att stretcha bort. Ingen idé att riskera vad-bekymmer som jag vet brukar sitta i ett par veckor, för ett distanspass. Känns dock bättre redan nu, så det ska nog inte vara någon fara. Att svalka vaderna i vattnet hjälpte också.
Spenderade eftermiddagen i Los Gigantes, dit jag (vem annars som har körkortet med sig?! :=) ) körde på toksmala bergsvägar. Los Gigantes är häftigt och fint i vanliga fall, men en dag som idag, när det blåser jättemycket, är det superhäftigt! Vågorna är - just det - gigantiska. Tråkigt att missa A, F, och E's fest hemma i Falun idag men sånt är livet. Hoppas ni får det jättekul!
2009.12.11
Toffligt som f-n men wtf. Det bjuder vi på.
2009.12.11
Fyra-minutrare. Hårt, bra, upppppför.
2009.12.11
2009.12.11
En
intelligent djurarts kännetecken är väl att man lär
av sina misstag. Igår gjorde jag samma blunder som på Gran
Canaria förra året, och smetade nonchalant på en hand
solskydd mitt på magen. Resultatet? You guess.. Engelska flaggan.
Minst.Mycket av det röd-rosa ovan beror på att solskyddet inte kom med till våg-stranden. Däremot hade jag varit förutseende nog att ta med simbrillor, så att jag skulle kunna leka i jättevågorna utan att tappa linserna.
Vid den andra jättevågen där vi tumlade runt ned till
botten som i en centrifug, åkte givetvis brillorna av. Eftersom
jag hade glömt extralinser och inte kunde riskera att bli av med
mina med tanke på bilfärden hem, återstod bara att titta
på vågorna från stranden, medan alla de andra barnen
lekte. Nu har jag köpt nya glasögon. Rosa. 2009.12.10
Vi må bo nära stranden, och det är bra. Men vi bor också ca 500 meter från arenan, och det är ännu bättre. Eftersom jag har spenderat grundperioden däckad i sjuksoffan så har jag lite att göra. Stege igår, 300, 200, 150, 100, 150, 200, p3, sp12, 300, 200, 150, 100. Första serien gick okej men lite småsegt, andra körde jag med spikar och den gick bra. Många tyskar, spanorer och fransmän på plats och tränade.
2009.12.10
Mötte tjock-katten på morgonjoggen. Den är fortfarande jättetjock och har inte fått några ungar. Den har nog bara ätit för mycket kinamat trots allt.
2009.12.09
Efter Robbans bergsetapp åkte vi direkt och badade. Tack vare en felkörning hittade vi på en ny badplats som det var max tio personer till på - mitt på en massa vulkansten har det byggts en trappa och plattats till några avsatser. Superklart vatten och stora, runda vulkanstenar på botten - himla fint! Nudiststranden längs samma klippkant var tillräckligt långt bort för att slippa se.
Fortsatte till en fiskeby i närheten där vi bland annat fick se ett helt stim småfisk bli attackerade av ett stim rovfiskar, ett gäng gröna fiske-ekor i trä modell äldre och en land-liggande jättelång karbon-mast där bara materialvärdet måsta vara gigantiskt, nonchalant upp-pelad mitt i hamnen. Vi fick också lära oss några nya svärord på spanska sedan vi gick förbi en kille som var millimetrar från att få en hel fönsterruta i huvudet.
2009.12.09
Min uppfattning om vad som är backträning och back-testbanor har för alltid förändrats. Åkte med Robban i hans testbacke. Den första halvtimmen var helt sjuk, det gick bara uppför, uppför, uppför. Det var tydligen uppvärmningen.
Testbacken visade sig vara ett BERG och vi var på väg in i Teide-naturreservatet innan "backen" var slut. Serpentiner nåt så sjukt. Robban må säga att test-"backen" på dryga timmen tog nästan en minut längre än i våras och att han därför är ur form men han ser sprättig och stark ut kan jag meddela.
Nedför var en värre historia än uppför, vad gäller bilkörningen för min del. Det var illa nog att till en början försöka krångla sig downhill på en kör-fil som bara är marginellt bredare än en normal svensk cykelbana. När serp-svängarna blev skarpare och hela vägbanan, båda filerna inkluderade, plötsligt blev som en svensk cykelbana så var det faktiskt lite läskigt till en början. Mittlinjen som jag trodde att jag hittade på ett tag, visade sig vara broms-märken. Mätte upp Robban till 75 knyck nedför. Gah.
2009.12.09
Vi bor precis ovanpå en kina-restaurang. Trots att det är två våningsplan mellan, så luktar det stekt bacon på balkongen för jämnan (skulle tro att maten är brittisk-anpassad, därav baconen).
Det
roligaste med att bo ovanpå kinan, är att vi från balkongen
har kunnat iaktta en väldigt tjock katt som går omkring vid
borden och - framgångsrikt - tigger mat från turister. Imorse
såg vi katten igen, och först trodde vi att det var en kattunge
hon hade intill magen där hon låg och kurade ihop sig, men
sedan blev vi osäkra. Är det en kattunge eller hennes egna tass?
Kanke är det bara en väldigt tjock han-katt som är trött
av all kinamat den har tiggt till sig. Zoomen på kameran är
bra men har tyvärr inte röntgen-funktion. Jag har vila idag och ska vara följebil i bergen till Robban. Eftersom det numera råder radioförbud inom svensk cykel så får jag väl skrika taktik och varningar ut genom sidorutan.
2009.12.08
Turist javisst. Vi har letat oss upp från beachen, och sitter nu på en svensk- och norskfylld restaurang som enligt 20-årsjubiléet-skylten invigdes redan 1981, och som bland annat visar Idol-finalen på fredag.
Vad restaurangen heter? Göta Kanal såklart.
2009.12.08
Med en sänkt stress-nivå börjar en del av spanskan som jag trodde var förlorad för alltid, att komma tillbaks. Tydligen har det under det sista året inte skett en total omformatering av hjärnan, utan bara en defragmentering och bort-rensning av cookies.
Det officiella språket i Playa Las Americas är dock engelska. Svenska och tyska är också gångbart. Idag stod en spansk inkastare och försökte övertyga en svensk familj att gå in på restaurangen och äta. Inkastaren pratade svenska. Svenska med kraftig göteborgsdialekt!
2009.12.08
Folk måste tro att jag är en klock-tjuv, som kollar in armbandsuren på mötande människor. Det är förvånansvärt lätt att se vad klockan är med bara en snabb blick, vilket är tur, eftersom jag fortfarande inte lyckats få igång klockan. Får köpa nytt batteri igen och testa. Distans 1.20 iallafall, och kroppen känns bra.
Tog bilen bort till fin-playan (El Duque), och med stela asfalts-vader
undrade jag lite försynt om inte Robban (som såg rastlös
ut) kunde tänka sig att massera dem lite. Jag fick ett ärligt
svar. Fem minuter senare kom en kinesisk kvinna förbi, som gick runt
på stranden och sålde just massage. För en liten summa
fick jag mina vader masserade i solen, om än inte av den jag från
början hade tänkt. Himla bra!Robban är för övrigt lite småhängig och har legat lågt med träningen idag. Får hoppas att det ger med sig fort. Han orkade leka lite i vågorna ändå så det är nog inte så farligt. Fråga honom förresten när vi kommer hem ifall han har haft sand i badbyxorna under semestern :=) En tjej tappade sin bikini-underdel pga vatten-virvlarna i de stora vågorna. Hoppar dock bilden på det.
2009.12.07
Havsdopp, biltur med ofrivillig men fin seight-seeing i by, matproviantering i jätte-affär och första parkett från balkongen när polisen transporterade bort bilar från parkerng förbjuden-zonen har varit några av dagens aktiviteter.
Besökte också området kring El Duque, där jag pluggade några månader för en evighet sedan, och där fler galna lyxhotellen har poppat upp sedan dess. El Duque verkar fortfarande ha södra Teneriffas bästa strand!
2009.12.07
Morgonjogg bland fiskebåtarna (och några rökande, sena, inte tidiga, turister som med stooora ögon tittade på en otroligt spännande båt-tankning) imorse. Det är sååå underbart med värmen! Kändes lite småkallt först, men halvlånga tajts och ett linne under t-shirten var för varmt. Nice nice. Extra nice när det kommer rapporter om att man slipper det nollgradiga regn som visst faller hemma. Nice^3. Det uppväger att det är en massa tomtar och julgranar utan snö här.
Fyra fyraminutrar stod på schemat senare på dagen och de blev på spanskt manér rätt ungefärliga i längd; min klocka tog seden dit den kom och valde att strejka ihop totalt. Klokt av den. Är det semester så är det. Som vanligt blir jag mjuk i kroppen av värmen och intervallerna gick bra. Distans och allmänstyrka imorgon.
2009.12.07
Nu är vi på plats!
Den tidiga flygresan igår (planet var planerat att lyfta 08.10) hindrade inte att vi fick dela sittplats-rad med en man i 55-årsåldern som av språk och klädsel att döma normalt var en hyggligt belevad person, men dagen till ära druckit sig endast marginellt nyktrare än Sällskapsrese-Dojjan. Han var dessutom den nyktraste i sitt sällskap; hans kompis var på gränsen till att få åka invalido-rullstol och hade svårt att resa sig ur flygstolen, efter att ha druckit i sig en skottes veckokonsumption whisky på två timmar.
När vi hämtade ut hyrbilen på flygplatsen sparade vi några hundralappar. Ett par hundra är nämligen vad det kostar att registrera en extra förare av hyrbilen, som vi hade tänkt. Eftersom Robban dock råkade glömma sitt körkort hemma så blev det jag som tilldelades den fantastiska uppgiften att köra bil hela semestern. Skönt med bil iallafall.
Vi åkte ospec:at så vi försökte hårt att hålla ned alla förväntningar på boendet. För 2500 per skalle för resa och boende i 17 dagar kan man inte förvänta sig någe lyx. Den unga (otippat) Ving-tjejen på flygplatsen som tilldelade oss hotell-namnet och en vägbeskrivning sa (innan hon och hennes manliga Pl.D.S.-Stephen-wannabe-kollega diskuterade potentiella ragg på resan) att hotellet "låg bra". Hotellet ligger bra.
Vi bor minst sagt mitt i smeten, 200 meter från stranden på den värsta paradgatan av dem alla, med Gucci-och klockaffärer i varenda hörn. Här har dom placerat två idrottsnördar vars enda syfte med stadsutgång är att hitta kolhydrater. Men vi klagar inte. Det är kul att kolla på folk.
Hotellrummet
har nog egentligen sett sina bästa dagar men det är åtminstone
rymligt nog; två våningar med kök, vardagsrum och balkong
(med havsutsikt om man lutar sig lite utåt) på undre planet
och sovrum och badrum på det övre. Arkeologiska spår
efter skandinavier har hittats - en röd melittafilter-hållare
från 70-talet, snarlik den jag har hemma, och en osthyvel! Mycket
välkomna fynd!2009.12.05
Väskorna är packade för både läger och semester, lägenheten är temporärt utlånad till en lägenhetsbehövande, den kladdiga solkrämstuben är framletad ur sina gömmor och pocketböckerna är rankade - nu far vi till värmen!
Hoppas vi :=)
2009.12.05
Om ni önskar öka på dagens kulturella input, så kan ni på Emmas blogg läsa en dikt som slutar på underbara;
"Nej, vet hut,
tryck in massa kolaremmar i din trut,
så tar nog hemlängtan slut"
2009.12.05
Sagt av Robban vid symaskinen;
- "F-n vilket kap jag är - jag kan laga mat, städa - och SY. Det är nästan så att jag önskade att jag var tjej så jag kunde kapa mig själv."
Kommentarer överflödiga.
2009.12.04
Lussekatter..................................och lussekatt
Anna säkrade julstämningen och bjöd på fantastiskt goda saffransbullar idag. Tusen tack! Siri var inte sen att hänga på. Siri är en hyggligt sällskaplig, dock mycket kräsen katt - hur ofta hör man talas om en katt som dissar färska räkor och bara äter rommen?!
2009.12.03
2009.12.03
Kyla är lite som en kärnkraftexplosion - det är vackert när man befinner sig en bit bort i säkerhet (detta hoppas jag dock aldrig få bekräftat). Att titta på rimfrosten i den tio gradiga kylan genom bilrutan på väg till jobbet är precis lagom kallt. Och jag tänker aldrig sluta hoppas på ett uppvärmt tält mellan parkeringen och kontoret.
Polarkylan till trots masade jag mig ut på ett lugnt återhämtningspass uppe på Lugnet. Innan jag plurrade i konstsnö-pölarna på översta gärdet så var det faktiskt överraskande varmt. Tror det var Lungplusen som gjorde susen. Mötte förresten ingen björn i skogen men väl en björn (Björn) i hallen :=)
2009.12.01
Nu
har jag återigen blivit trackad och anklagad för fibernörderi
på jobbet (kan ni tänka er?!), men visst ser denna uppmätta
fiber från en fiberanalysator ut som en löpande fiber?! Det som är innanför de röda konturerna är själva fiberkroppen, och det som är blått räknas som fibriller. Och vem som helst ser ju att det är en fiber med underhaka, lång överkropp och ett jäkla löpsteg - helt enkelt ett vackert julkort. Eller hur?!
2009.12.01
Första syrapasset på tre månader. Gissa?! Det låga antalet tre stycken 200:ingar var fullt tillräckligt för att väcka alla latenta, och som det också verkar, anrikade, mjölksyre-symptom. Benen är fortfarande lite ovana att pinna på såklart, men det gick klart över förväntan. Nice nice.
2009.11.30
Om Anders braskar, julen slaskar. Anders-dagen braskade definitivt inte idag. Stora, kalla regndroppar i en, max två plusgrader. Underbart. Tur att man har värme att se fram emot.
2009.11.28
Varde julstämning!
2009.11.28
Mikro-uppvärmd
pasta med pesto. Robban (som var den som mikrade) säger att pastan är vätske-deffad.
Det var den. Minst.
2009.11.28
Dagens fysiska aktivitet tillägnades mina nervbanor. Kände mig småhängig igår (otippat..) men var okej idag igen, så körde lite kortare ruscher för att påminna nerverna om att de skall reagera när foten närmar sig marken. Nervbanorna från fötterna har väl skrumpnat ihop och dött den här hösten, så lite uppvakning var på sin plats.
Elias' långkalsongföljetong fick en fortsättning idag som jag inte ska gå in detaljerat på. Nöjer mig med att konstatera att ett visst underklädesmärke tydligen gör snarlika underkläder för killar och tjejer (det var en överraskning att se "mina" underkläder på Elias), med skillnaden att kill-underkläderna visst tillverkas i rosa. Jämlikhet.
2009.11.28
Grattis mamma som fyller år idag! Lustigt nog har det under dagen kommit fram att även en träningskompis' mamma fyller idag, liksom en jobbarkompis flickväns mamma. De är inte födda samma år iallafall, annars kunde man misstänkt ett lägligt strömavbrott i slutet av februari.
2009.11.27
Första intervallpasset sedan slutet av augusti igår, backintervaller i sjukhusbacken. Vis och klok som jag är (...) mjukstartade jag med fyra stycken som jag dessutom kortade av några meter. Resten av gruppen körde sitt sista backintervallpass för året med 2*5 stycken.
För att ha tränat rodel i soffan i två månader och inte låtit pulsen överstiga 165 på tre månader, så var kroppen oförskämt pigg. Det där med att vila sig i form kanske inte bara är snack trots allt.
2009.11.27
Kvart över sju torsdag morgon. Ett helt trapphus sov. Notera imperfekt-formen av sov. Med största sannolikhet vaknade ett helt trapphus kort därefter, när tre musikaliska analfabeter och en körsångare sjöng "Ja må hon leva" genom brevinkastet.
Till slut vaknade även födelsedagsbarnet och smått chockad, med ett förhoppningsvis icke-permanent sår i musiksjälen, fick hon sin välförtjänta 30-årstårta. Grattis Anna!
2009.11.27
Ser
ni vattenflaskan på bilden till vänster? Visst ser den harmlös
ut? Det är den säkert också. Om man inte fyller den med
två C-vitamin-brustabletter plus vatten och stänger korken.
Ni vet den där Listerine-reklamen, där killen gurglar munvatten och det exploderar Listerine i munnen på honom. Det behöver inte vara trickfilmat. De kan helt enkelt ha använt sig av två C-vitamin-brustabletter. Att jag dessutom gjorde misstaget att öppna flaskan med tänderna två gånger på en timme - ja, vad säger man?! Brain malfunction. Verkligen.
2009.11.25
Internet-föreläsning med Michail Tonkonogi från Dala Sports Academy. Alltid lika kul och intressant att höra den f.d. ryssen på sitt egna, underhållande sätt föreläsa om material som bara finns tillgängligt på ryska.
Dagens tema var träningsplanering, som Michail summerade med
"Det är bättre att göra nästan rätt än precis fel"
Han menade också att man i gamla Sovjet fick fram elit genom att utveckla idrottare utifrån varje individs egenskaper, medan man i Sverige får fram elit genom att i vissa fall lyckas låta bli att förstöra unga talanger :=)
Förutom en mängd nyttig repetition från hans tidigare föredrag om mikro,- meso,- och makrocykler och periodiering, så tryckte han på att trots att det behövs många timmar, så är det vad passet innehåller som räknas. Träningen bedrivs inte för att värma upp universum, utan det finns förhoppningsvis någon typ av mål bakom. Och musklerna behöver inte vila :=)
2009.11.24
Lite dålig tillgänglighet på datorn numera.. Robbans dator är efter två månader kvar på verkstaden med restad reservdel, efter att hans fanatiska sökande efter damm INUTI laptopen slutade i en avsliten lödd del. Jaja. En trasig dator låter ju inte iallafall :=)
I fortsatt dator-anda kan jag meddela att jag numera, tack vare minste-bror, åter har ljud på datorn! Ett extern ljudkort blev det, efter att ljudet visat sig fungera med Linux men tvärnej inte med Windows. Fick lära mig en hel del om ljud-software, men kanske ännu viktigare fick jag lära mig (re-lära mig?) att Jonte dricker svart kaffe. Under hela Jontes vuxna liv att jag varit övertygad om att han drack kaffe med mjölk. Otroligt.
Och hur är det egentligen, pappa? Dricker Sara kaffe eller inte? :=)
Är i princip frisk nu igen och räknar med att kunna börja springa imorgon. Är inne i en fas av mañana-träning. Morgonstund har guld i mund.
2009.11.21
Herreguuuud!! Erika Johansson på Singing Bee Celeb (okej jag skäms att jag stannade framför det under zappandet men det kan jag ta). Se till att kolla in reprisen eller youtube, där hennes "framförande" av "If I were a boy" säkerligen snart kommer att hamna!
Modigt av henne att ställa upp. Hon hade snygga kläder men det räckte inte. Kanske saknar hon totalt insikt om sin sångförmåga. Och läsförmåga. De andra deltagarna sjöng iallafall rätt på verserna som de hade text till.
2009.11.21
Jag har flera svagheter.
En är kaffe. Kaffe är ett fantastiskt påfund, och hade Nobelpriset i Kemi funnits när den där fåraherden i Etiopien enligt sägnen upptäckte att fåren studsade runt som galna när de hade käkat bönorna, så hade han enligt mig varit en självskriven vinnare.
En annan av mina svagheter är Polisskolan. All seven eller vad det kan vara av dem. Kanske inte Nobelpris-material men sjuuukt roligt (eller kanske roligt för att det är så sjukt). Just nu är det Polisskolan 4 - Kvarterspatrullen på teve. En kopp kaffe på det här och lördagskvällen är räddad!
2009.11.21
Kroppen är en fantastisk konstruktion. Men en liten miss i kontrollsystemet finns det allt. Om det nu är så att det behövs näring för att kroppen skall bli frisk, varför är man då aldrig hungrig eller har den minsta tillstymmelse till matlust när man är sjuk? Eller är det så att kontrollsystemet faktiskt är helt korrekt - att kroppen föredrar att man inte äter mat när man är sjuk, så att den kan lägga alla resurser på att leta rätt på och oskadliggöra virusarna?!
Mat eller ej (brända mungbönor som var dagens lunch är tveksamt om det kan definieras som mat) så börjar jag känna mig bättre. Måtte det hålla i sig!
2009.11.21
Visst kan ananas-allergi ge snuva, huvudvärk, lealöshet och muskelsmärtor?!
Ett gram C-vitamin, ett gäng plommon-stora, troligen genmanipulerade blåbär, Esperitox, givetvis kaffe, honung, massor av kohydrater och vila kommer förhoppningsvis göra att "ananas-allergin" försvinner på nolltid. Wish me luck!
2009.11.21
Halsontet beror på ananasen jag åt igår eller är inbillning.
Halsontet beror på ananasen jag åt igår eller är inbillning.
Halsontet beror på ananasen jag åt igår eller är inbillning.
Halsontet beror på ananasen jag åt igår eller är inbillning.
Hur många gånger måste man upprepa någonting för hjärnan för att det ska fastna?
2009.11.20
Angående optiker-strulet idag. Man kanske skulle göra som brorsan, och diagnostisera sig själv. Köpa linser på nätet, och gissa hur mycket sämre man ser från år till år. Det helt otroliga med detta, var att när han efter många år tvingades ned i optikerstolen av sin på grund av detta troligen ganska upprörda optiker-sambosyster, så hade han otroligt nog rätt styrka på linserna. Trial and error och några kvalificerade gissningar funkar tydligen.
På tal om bröder, så behöver jag medhåll i en sak. Kan det inte tänkas vara så att igelkottar äter ormar?! Är wikipedia verkligen en tillförlitlig källa? Kan annars se framför mig hur en igelkott fångar en orm på sina taggar, och dens igelkottskompisar äter från dens rygg. Inte?! ;=)
2009.11.20
Brända mungbönor luktar som en blandning mellan bränt ris och bränd sås (trust me, jag har blivit något av en expert på bränd mat). Dessutom lyckades jag bränna fast bönorna även i den nya grytan som jag hällde över obrända i. Great.. Mungböne-röran som jag gjorde förra veckan var supergod. Inte den här. Tur att tungan är så sönderfrätt av ananasen att jag slipper känna någon smak.
2009.11.20
Flexade hem lite tidigare idag och duschade och åt på nästintill rekord-tid, innan jag slängde mig på standardcykeln och trampade iväg till optikern. Jag hade nämligen tid hos stans bank-närmastliggande optiker. Trodde jag iallafall.
Det visade sig att tiden jag bokade för två veckor sedan via telefon inte hade förts in i deras datasystem. Efter mycket tankearbete kom de två för all del trevliga optikerna äntligen fram till hur de skulle göra - den ena gjorde synundersökningen medan den andra stannade kvar i den totalt folktomma butiken. Fantastiskt tänkt. Optiker är verkligen genier.
Optiker nummer 1, som skulle göra synundersökningen, fyllde i alla mina uppgifter i det "nya" datasystemet. Eftersom det var nytt även förra gången jag var där, för ett år sedan, så vet jag att det inte är nytt.
Bland annat fyllde han i att jag är allergisk mot silikonlinser (och javisst, han passade på att dra ett silikon-skämt också, gissa om vad). Efter ytterligare en stunds ifyllande kom han plötsligt på att jag ju skulle på koll för linser, och att han inte var kvalificerad eller tillåten att utföra lins-undersökningar. Han berättade även i detalj varför han inte var kvalificerad till det, men det ska jag inte gå in på. Elakt att berätta vad optikern åt samma dag som det var tenta i lins-undersöknings-kunskap.
Av mitt ivägstressade besök återstod nu bara att hitta en ny optiker. Denna optikers nästa kvällstid var i mitten av december men det vågar man ju inte lita på. Ibland undrar jag om man inte avskaffade papper och penna lite för snabbt.
2009.11.20
Robban jobbar kväll (natt) ett par dagar, och tänkte passa på att tvätta bilen på dagen idag. Cykel t o r till jobbet för mig med andra ord.
Glädjande nog är kroppen riktigt pigg! Mellantiden på hemvägen var bara 2,5 minut under den bästa någonsin, och då var jag ändå påbulsad med en massa vinterkläder, tog det rejält lugnt och låg betydligt lägre i upplevd belastning än tidigare cyklingar. Såå skönt!
Bilen blev fantastiskt fin förresten! Efter tre timmars skrubbande av Robban så GLÄNSER den både in- och utvändigt. Dessutom har den fått ny tejp över bakdels-sprickan. Vit tejp!
2009.11.20
Dammit. Jag äj tydligen fortfajande överkänslig mot fäjsk ananas. Tungan svullnaj upp. Tuj att jag inte åt hela utan spajade minst en tijondel (typ hundja gjam eftersom hela den väldigt goda ananasen nog vägde ett kilo ellej så).
2009.11.19
In case of brain malfunction. Look down.
2009.11.19
Passa på, för detta är första och förhoppningsvis enda gången jag länkar till en Aftonbladet-sida. Hörde på radio om mannen som fick påhälsning av ett stort, runt klot i sin trädgård under den senaste Skåne-stormen. Kollade upp det på nätet och det visade sig att det rörde sig om en stor septiktank.
Det är svårt att inte relatera denna händelse till killen som för en tjugo år sedan hittade "en mystisk isklump" på sin gård. Om jag minns det hela rätt så var han övertygad om att klumpen kom från ett ufo och införpackade den ömt i frysen, innan det visade sig att det var fruset septiktank-innehåll som dumpats från ett flygplan.
Lärdom: Allt är inte ufo som glimmar. Och inte allt passar i frysen.
2009.11.18
Undrar om jag inte känner mig lite stressad trots allt.. Fick denna artikel av en kollega.. Mer choklad åt folket!
2009.11.18
Har nu tagit det första steget mot att bli en orienterare, och införskaffat oss en pannlampa. Andra steget får bli att lista ut varför det står ett "Z" och en högerpil längst ut till höger på varje karta.
Skämt åsido så verkar pannlampan vara riktigt bra. Håkan hävdade att pannlampelöpning ger ännu en dimension till löpningen, och jag är benägen att hålla med. Morgondistans i regn och kolmörker i morse, men tack vare att jag sprang i en 20-watts ljusboll kändes det varmt och gemytligt. Dessutom slapp jag plurra i den för dagen ovanligt vattenfyllda bäcken intill stigen som jag garanterat hade gjort annars. Det gäller bara att inte se dom man möter i ögonen.. De blir skapligt bländade märkte jag..
2009.11.15
Ser
ni på bilden till vänster hur en Novemberkåse-enduroåkare
närmar sig i skogen? Det gjorde vi också. Två gånger
på nästan tre timmar. Den stora publikfesten i skogen hade ebbat ut lite när vi gick ut på sista natt-specialsträckan kring midnatt, men det brann fortfarande flera eldar utmed sista-sträckan och det skålades glatt.
Precis när Adam, Robban och jag kom dit, så passerade en åkare. Hade vi vetat att det var den enda åkare vi skulle få se den närmaste timmen, så hade vi nog tittat lite noggrannare. Det visade sig nämligen att den mjuka backen hade dragit ut rejält på varvtiderna, och att åkaren som just hade passerat var sista-åkaren från varvet innan.
Nästa att passera vår post var Jocke Ljunggren, som också vann stort. Blev faktiskt, för första gången någonsin, lite Karlskoga-patriotisk under en kort stund. Trots den låga åkar-frekvensen fanns det gott om underhållning i skogen. De fulla värmlänningarna som ropade "Andra sidan är ni klara?!" var tionde minut utan att få något svar, och den förvirrade orienteraren som vände och vred på kartan trots att han hade en stor grusväg bara tiotalet meter framför sig, var bra.
Enduro-entusiasterna som eldade blött granris för att torka den ena killens genomblöta skor och strumpor, var dock bättre. Den skolösa killen hade plurrat två gånger i ett meterdjupt blöthål som låg precis bakom brasan. När jag gick förbi varnade han mig och visade var pölen låg, så att jag inte skulle göra om hans misstag. När han efter mångt och mycket och flera timmar äntligen hade lyckats torka fotdonen och gick ut i skogen efter mer ved, så plurrade han igen. För tredje gången. Han tog det som en man och lät kompisarna skratta sig blåa.
Vid kvart över två-halv tre var det länge sedan någon hade passerat, och vi drog oss hemåt i regnet. Hörde senare att det var så försenat att målgångarna fortsatte ända tills morgonkvisten. Patrik visade sig vara av riktigt segt virke och slutade på en 16:e plats med målgång halv 6 imorse.
I övrigt kan konstateras att många av mina Falun-kompisar nyligen har varit på fruktansvärt tråkiga långresor, att det finns delfiner på Elsborg, och att mörker är värre än disco-ljus vid egen-framkallad vinglighet.
2009.11.14
Novemberkåsan i Falun! Dagen bjöd passande på typiskt november-väder, med snö imorse som övergick i regn, som kompletterades av blåst. Ovarmt. Jonte och jag längtar efter sommaren. Robban och Sara ser fram emot den riktiga vintern.
Jonte, Sara och jag kom upp på Lugnet i slutet av dagsetappen, och stannade på stadion istället för att ta bussen ut i skogen som vi hade tänkt. Får se om vi kanske kan ta bilen ut på nattetappen senare.
Även på stadion hände det dock grejer. En hel del vurpor blev det, särskilt i slutet av startfältet när det började bli uppkört. Vi fick dessutom syn på vår tremänning Patrik, som vi inte visste var anmäld. Kul! Det är han som syns på bildserien ovan, tror att han låg 51:a eller nåt sånt efter dagsetappen.
Ledde inför nattsträckan gjorde Jocke Ljunggren, som troligen (troligen..) har lärt sig allt han kan av Jonte. Han växte nämligen upp i samma kvarter som oss i Karlskoga och är lika gammal som Jonte om jag minns rätt. Hans crossbana inkräktar dessutom på den ursprungliga sträckningen av min distansrunda. Farligt att springa där nu..
Medan killarna (och de fyra tjejerna) slet i leran drack vi kaffe och choklad, något som kändes som helt rätt val i kylan :=)
2009.11.14
Möttes
av denna syn när jag kom till hallen imorse. Eller inte riktigt denna
syn, långkalsongerna hängde till att börja med inte på
räcket utan satt på Elias' ben. Han hävdar dock att han
äger ett par som är ännu värre. Jag är tveksam.Är fortsatt väldigt försiktig med belastning och investerar några veckor i att låta kroppen i allmänhet och immunförsvaret i synnerhet bygga upp sig. Idag körde jag liknande rehabstyrka som förra veckan, men hoppas på en bråkdel av träningsvärken.. Joinade sedan Ibros gäng när de körde medicinboll efter styrkan, och fick lite input till övningar. Ibros mag-special till exempel..
2009.11.14
Eftersom min kropp jobbade hårt med att bilda antikroppar mot svininfluensan igår, så fick den vila. Fredagsvila är för övrigt något väldigt bra, börjar mer och mer tro på taktiken att lägga energin där den gör som mest nytta. Vila måndagar och fredagar när energin är som lägst för min del alltså.
Hursomhelst innebar fredagsvilan att jag hade en ledig kväll, och tur var väl det! Hur hade jag annars hunnit med att..
.. .inse varför 80-talet med dess rosa metallic-tajts tog slut
.. inse varför hatt har varit ute de senaste 40 åren
.. fundera över hur ica dels kan ge bort mjukisdjur i princip gratis (var tillverkas gratis-djuren?!) och dels kan tycka att hammarhaj är ett gulligt djur (blir inte barn rädda när de får en hammarhaj i present?!)
2009.11.12
Så har man bacon-sjukan insprutat i kroppen! Det enda bra med min sju år långa astma-feldiagnostisering, är att jag tydligen fortfarande står kvar på listan över riskgrupper för svininfluensa, och får gå före i vaccinations-kön. Och snacka om välorganiserad vaccinering!
Jag fick en kallelse i brevlådan, åkte till vårdcentralen, möttes i dörren av två Röda Kors-kvinnor, fick ett papper att fylla i, visades till två kvinnor i en korridor som (åtminstone vid detta tillfälle) fungerade som "pekare" som visade folk vägen till ytterligare två sköterskor som på löpande band informerade om eventuella biverkningar (influensasymptom), gav förhållningsorder (ingen träning), och slutligen sprutade in influensavaccinet i kroppen.
Efter sprutan var det bara att följa de handmålade "UT"-skyltarna till bakdörren, och vips så var man klar. Några milligram kvicksilver tyngre.
2009.11.12
Dagens dummaste? Troligen.
Vaknade med rejäl huvudvärk imorse, stapplade upp ur sängen, tog på mig linser och duschade - och upptäckte att jag såg fruktansvärt dåligt. Efter allt elände med sjukdom och extrem trötthet i höst, såg jag (suddigt) framför mig hur nu även synnerven hade gett upp och hur jag troligen hade en gigantisk hjärntumör. Minst.
Jag försökte med allt - jag blundade en lång stund för att låta synnerven vila, men det var lika suddigt när jag väl öppnade ögonen igen. Jag fokuserade blicken på omväxlande nära och omväxlande långt-borta saker. Lika suddigt. Jag droppade i saltlösning i ögonen, drack extra kaffe, gick ut i kalla luften - lika suddigt.
Till slut tog jag en värktablett och hoppade in i bilen för att åka till jobbet. Åkte och tankade innan jag åkte ut ur stan och insåg under den korta bilfärden att jag nog inte skulle köra bil ända till Borlänge. Ringde jobbet och meddelade att jag skulle ta ut en semesterdag, och bestämde mig för att gå till optikern och kolla upp ögonen. Som genom ett sjätte sinne-infall sprang jag bara upp i lägenheten för att dubbelkolla så att jag inte hade tagit på mig gamla linser imorse.
Det hade jag.
Det vore korkat nog ifall det här var första gången det hände. Eftersom jag har gjort samma sak en gång tidigare så får det nog anses som beyond korkat.
Men samtidigt - hur dumt är det inte att skriva ut styrkan på kontaktlins-förpackningen med så liten text att en normalseende måste ha svårt att läsa vad det står?! (det får vi dock aldrig veta för varför skulle en normalseende behöva läsa på en linsförpackning?)
Att förvänta sig att en halvblind, dessutom nyvaken, person skulle kunna läsa en knappt 2mm hög text, är som att tro att en hund bara skulle äta tills den var mätt, och inte tills matskålen är tom. Det vore bra men så är det inte.
Finn ett fel... (bilden visad i 100% förstoring)
2009.11.11
"Hemlös" på Utbildningsradion på SVT2. En kille har just upptäckt att han har gått omkring med en ihjältrampad, numera rätt platt, mus i skon.
2009.11.11
Robban är sjuk. Min teori är att han - trots mina förmaningar - hånglade för mycket med Adam som har varit sjuk ett tag. Som väl är börjar han bli bättre, men han sov ändå på soffan inatt. Stängd sovrumsdörr, vinterväder ute och bara en person i sovrummet resulterade i anti-värme. Kyla alltså.
Bilden till vänster visar sovrumstemperaturen när jag vaknade
imorse. Det var föga lockande att sticka fötterna utanför
täckena kan jag lova. Kallt var det däremot inte i vardagsrummet.
Det subtropiska klimatet mötte mig som en mur när jag gick från
sovrummet till vardagsrummet. Mötte även en genomsvettig Robban
som hade sparkat av sig täcket i soffan och trots det klagade på
värmen. Vi byter rum inatt!!Jag lyxade till det med ett par lediga timmar på morgonen och fick en härlig morgondistans i solen. Bara att vistas i dagsljus på en vardag är ju lyx den här tiden på året, så solen var en välkommen bonus! Benen kändes okej trots träningsvärken. Det skulle ha varit en tjugo grader varmare bara..
2009.11.09
Tjugo år sedan Berlinmuren föll! Helt osannolikt att det var så nyss och jag blir av någon märklig anledning väldigt berörd av alla mur-dokumentärer som visas just nu. Så himla nära, både geografiskt och i tid!
Har bara varit i Berlin två gånger, och på korta besök båda gångerna, men jag gillar staden! Första gången var med David och Gustav 1999, tio år efter muren föll, plus med mamma förra sommaren.
Utelivet var helt galet minns jag, massor av människor och musik på gatorna, fullt på pubarna, någon som spontant bjöd på pizza när vi gick förbi, och generellt väldigt bra stämning. Tills vi hamnade på ett hak i gamla öst-delen. Då muttrades det om att vi som var från väst och svenskar (ansågs vara väst det också) borde hålla oss till "vår" del av stan.
Minns att jag reagerade på att det fortfarande, 1999, verkade finnas kvar lite av en mur mellan vissa människor. Om det som nyhetssändningarna rapporterar om idag stämmer, att människor i gamla öst och gamla väst även idag har olika lön och pension, så lär väl knappast "människo-muren" ha försvunnit helt kan jag tänka. Hoppas på att den yngre "post-mur-generationen" växer upp med en enad syn på landet.
Brandenburger Tor 1999 ......Brandenburger Tor 2008
Hursomhelst verkar Berlin vara en häftig stad med mycket action för alla åldrar. Både helgen med Gustav och David 1999 - turistande, uteliv halva (okej hela) natten, äta döner, turista ännu mer, betala buss-avgiften på några D-Mark med ca hundra stycken sedan barnsben sparade mynt (först Gustav, därefter jag, till busschaufförens stora förtret), och sedan äta mer döner (jag har inte ätit kebab sedan den helgen kan tilläggas), och de betydligt lugnare men inte desto mindre trevliga dagarna med mamma, var super. Det måste helt klart bli fler Berlin-Besuche!
Ovan bilder från turist-måstet Brandenburger Tor som (tro det eller ej) verkar ha varit sig rätt likt det senaste årtiondet.
2009.11.09
Jag är träningsvärken personifierad. Har gett träningsvärken ett ansikte, flyttat träningsvärkens referensramar, skrivt om träningsvärkens historia. Jag har träningsvärk som fan!
Efter nio veckors närapå total inaktivitet pga en förkylning med fler avsnitt än Dallas, krävs det inte mycket för att det som en gång var muskler skall börja värka. Visste att övningarna, hur jag än gjorde, skulle resultera i träningsvärk, så jag startade extremt, extremt försiktigt med styrkan i lördags. La inte på några vikter alls på skivstången och körde bara fyra övningar, varav den ena var några små situps på boll. Aningen mer än en normal styrke-uppvärmning bara.
Det hjälpte inte. Redan när jag försökte gå ned för trappen i hallen märkte jag att det nog skulle bli en jobbig nästa-dag. Benen klarade inte av belastningen som en trapp-nedgång tydligen innebär, utan vek sig. Tennishallens ledstång blev den första av många som jag har testat hållbarheten på.
Givetvis gick inte träningsvärken över. Redan lördag kväll (samma dag som den löjligt lätta styrkan alltså) var det så illa att jag undvek trappor helt och hållet, och på söndagen fick brorsan vid ett tillfälle bära mig uppför trapporna och vid ett annat tillfälle (då jag hade gjort misstaget att böja mig ner på golvet) fick han lyfta mig under armhålorna för att jag skulle komma upp igen.
Så hela dagen idag har jag haltat fram, blivit utskrattad på jobbet och framför allt av Robban som för en gångs skull inte har träningsvärk. Har tagit telefonen med in på toa, i den händelse jag inte skulle komma upp igen, och blev alldeles nyss OM-PROMENERAD på trottoaren av en 150cm hög dam i sjuttioårsåldern, som - ordagrant citerat - vänligt men aning stressat, sade:
"-Ursäkta, men skulle jag kunna få gå förbi dig?"
Nu ska jag lägga några minuter på att komma ned i badkaret. Och inte klaga alltför mycket, för det är skitkul att äntligen vara tillbaks, kanske inte på, men iallafall i närheten av banan, igen.
2009.11.09
Har varit i Karlskoga i helgen och firat fars dag och november-födelsedagar. Vi har två "födelsedags-klumpar" i vår familj och den ena är i november (något som i vår barndom föranledde en förflyttning av både fars och mors dag till mindre födelsedagstäta tider, men det är en annan historia).
Fick jättegott fika (som vanligt!) hos mormor och vi spenderade också en kvart eller så till att, lika fascinerat som när vi var små, studera Don Pedro-kaffebryggaren. På nåt sätt verkade den mer mystisk när man inte blandade in allmänna gaslagen (damn you Henk!) i spekulationerna, men den är ändå cool! Och godaste kaffet blir det! Mormor visade även ett konst-innovativt sätt att dölja teve-sladdarna på; man lägger dem i en handvriden korg givetvis!
Fullproppade med mormors bullar och rulltårta åkte vi vidare till Karlskoga - och åt :=) Himla kul att träffas hela familjen, och den här gången dröjde det faktiskt ända tills dag 2 innan de empiriska experimenten startade, denna gång med blindtester av mikrovärmt- och induktionsvärmt vatten. Sara prickade rätt men vi enades aldrig om exakt varför mikro- och spisvattnet smakar annorlunda. Gissar på en fortsättning till jul.
Fick sällskap på en runda lugn distans (med övertoner av träningsvärk) av Sara och Hanna på söndag förmiddag, och hittade faktiskt gula kantareller efter vägen! Har aldrig hittat kantisar så sent. Global warming som ligger bakom kanske..
Bilresorna till och från Värmland som vanligtvis är en plåga blev också roligare än vanligt. Mitt i ödemarken (inte så öde som Lesjöfors men nästan) hittade vi det bästa fiket man kan tänka sig, Café Timjan, bortanför Säfsen (vägbeskrivning här)!
En massa goda théer, fantastiskt kaffe, mjuka soffor och en gäst-stickning! Sara, som till skillnad från oss andra, kan sticka annat än räta maskor i succesivt minskande antal, började genast sticka (bilden ovan), Jonte gosade ned sig i en soffa med en tidning och jag slog in paket. Som hemma fast med servering. Åk dit om ni har vägarna förbi!
Bilresan snabbades på ytterligare av att Jonte, my mistake, lämnades ensam med gps:en. Först hittade han en dold ljudbok på den (Horton hears a Who på rim!), sedan bytte han gps-talspråk till danska, och sedan spelade han in en ny kommandoröst på gps:en på bredaste Karlskoga-mål. Med NORSKA som härm-språk!
Följdaktligen låter gps-kommandot för "kör igenom rondellen" (på norska "krysse rondellen" eller något liknande) numera "Kör rakt över rondellen, inte runt den", avfart heter "avflaschasch" (ja...) och istället för kommandot "vid vägens slut, ta...(t ex höger)" låter det
"Nu är vägen schluuuuut".
Tror jag ska börja använda gps:en lite oftare. Risk att man kör av vägen av "sväng vänster"-kommandot bara :=)
2009.11.06
När jag väckte Robban och sa hejdå imorse mumlade han, halvt i sömnen, att jag skulle kolla min mail. Han gick och la sig senare än mig igår, och jag föreställde mig att mailet han skickade medan jag sov skulle ha något gulligt innehåll av typen "Puss puss du är så söt".
Jag borde ha vetat bättre. Mailet innehöll denna länk (dock följt av en "Puss du är så söt"-rad :=)). Men en länk till en cykeltröja?!
Herregud vilken nörd man bor med. Nu ska jag gå och sortera de förstorade fiber-SEM-bilderna som jag just fick hem i brevlådan.
2009.11.06
Fredag till trots;
Jobbreflektion 1: Pelargonen i fönstret verkar vara desperat efter ljus.
Jobbreflektion 2: Alla medel är tillåtna för att skapa ett kreativt sinne. Även filt-tofflor. Jag byter skor innan jag går ut i fabriken dock..
2009.11.06
Forntidens snabbmat: Nävgröt.
Ingredienser: Skrädmjöl, vatten och lite salt. Ätes lämpligtvis med träslev direkt ur grytan för att spara disk. Eller så gör man som förr i tiden; trycker ihop gröten i näven till en liten boll, som man fäster på yxspetsen eller lägger i fickan.
Och man behöööver inte äta fläsk och smält smör till, frukt och yoghurt går lika bra! Som vegetarisk sushi for oldies. Perfekt snabbmat när man vaknar efter den tvåtimmarslånga, tyvärr fortfarande obligatoriska, post-jobb-tuppluren på fredagskvällarna.
Hittade dessa bilder från Gammelvala i somras, och insåg vid närmare anblick att nävgröten som jag tillagar som god reservmat knappast alls påminner om den "riktiga" gröten. Min är alldeles för rinnig. Får gå i nävgrötkurs hos mormor i helgen.
2009.11.04
Grattis pappsen som fyller 55 plus idag!
Vintertecken 1: Första snöflingorna föll
idag. Kallt som satan såklart men det kanske blir vackert vitt tills
imorgon bitti.Vintertecken 2: Kanelstänger! Köpte dom på höstmarknaden i Bäsna och nu luktar det jul (eller kanelbulle) runt hela diskbänken där de står.
Vintertecken 3: Första julklappen inhandlad! Yes! Nu hoppas jag bara att vi har femtio kronors-klappar i år som vanligt, för jag har ett grymt rim på gång!
2009.11.03
"Karma" (tänk "My name is Earl") har verkar ha hunnit ikapp mig till slut. Cyklade till jobbet för första gången på evigheter idag och givetvis regnade det. Borde man ju ha räknat ut.
Det gick rätt bra ändå faktiskt (jag somnade inte på cykeln som sist iallafall), trampade så sakta att det fysiskt mest ansträngande på hela dagen var att få på sig alla cykelkläderna. Tre lager ullstrumpor, vinter-cykelskor och skoöverdrag var välbehövligt. Men jag är inte bitter, Lisa..
När jag kom hem från dagens andra 18km-tur och (trots det lugna tempot) luktade gubb-svett, möttes jag av Robban-kommentaren;
"Jag visste väl att det skulle bli man av dig också".
Denna kommentar fick en uppföljning när vi några timmar senare åt 241 på Rådhuskällarn (helt okej mat för övrigt), och diskuterade hurvida det var ekonomer eller tekniker som historiskt sett styrt utvecklingen i världen (gissa min ståndpunkt?!). Robban hävdade spontant och från hjärtat;
"Men det är ju vi hemmafruar som styr världen!"
Med tanke på att han hade spenderat dagen med att tvätta, kratta löv och städa, så får förvirringen av det personliga pronomet anses som högst acceptabel. Nu ska jag kolla om dosan är klar och kläderna framhängda tills imorgon ;=)
2009.11.01
Utan att veta om det hade Maria och jag planerat för snarlika utstyrslar inför kvällen, vilket var perfekt och innebar att vi var två häxor som gjorde halloween-kvällen osäker.
Efter en mycket trevlig fest hos Marcus (tack tack och med tanke på utslagstävlingen är vi glada att vi bara hade 2,5 poäng rätt på musiktävlingen) drog vi våra kvastar nedåt stan, till nyöppnade "Åh".
Åh, som är rätt litet men kanske kan bli bra ändå, ligger bara ettochetthalvt kvarter hemifrån, något som hade varit fantastiskt praktiskt i kylan om inte den snygga killen jag hittade på krogen hade insisterat på att ta omvägen förbi grillen på vägen hem. Kanske lika bra, stackarn var rätt dålig efter tre öl och behövde mat i magen :=)
Bilder ligger på vanliga stället.
2009.11.01
Allhelgonahelgen innebär ju att helga de döda och numera att pryda gravar med ljus. Eftersom det också innebär någon sorts utläsning i kyrkan av alla som gått bort under året, var mamma och pappa här uppe för att höra farmors namn. Träffade dom, farfar och lite övrig släkt på St Tunas kyrkogård igår. Efter att vi hade tänt ljus på Reyier-familjegravens nytillsnyggade gravsten gick vi för att kolla resten av släktens gravstenar. Insåg att
1. Släkten har levt i Dalom i mååånga år. Det finns vääääldigt många gravstenar som hyser mina förfäder på St Tunas kyrkogård.
2. St Tunas kyrkogård har inte bara ett bra läge utsiktsmässigt. Den är också väldigt stor.
3. Av alla tusen gravstenar vi gick förbi, så var det bara på en som man vågat skiva att gravstenen vaktade en ingenjör. Är vi ett utdöende släkte?!
4. Kyrkan kunde tjäna sig en rejäl hacka på att hyra ut segways.
I övrigt tycker jag, att även om tiden ibland kan tyckas stå stilla innanför kyrkomurar, så är det inte okej att en meterhög kyrkoklocka, som syns i alla vädersträck, har låtits stanna.