Gamla nyheter januari-februari 2009

2009.02.28

Robban, som just kommit tillbaks efter två veckor utomsocknes, levererade dagens citat inifrån toaletten;

"Home sweet home"

Skönt att han är tillbaks. Det blev så hög nivå på samtalen här hemma när han var borta.


2009.02.28

Jag älskar asfalt! Eller nej, det gör jag ju egentligen inte men efter en lång vinter (som fortfarande är långt ifrån bortsmält) är det underbart att springa på torr asfalt istället för på vinglig packad snö, slipprig knölig is eller - som fallet varit den här vintern vilket varit riktigt bra för höftböjarna - pulsandes i djupsnö!

Har börjat starta igång kroppen igen efter den senaste sjukdomsperioden (två veckor) och som vanligt efter långvila känns det som om benen är "effektivare" än innan sjukdomsvilan på nåt sätt. Benen är oförskämt rappa. Vet inte om det har någon djupliggande fysiologisk förklaring eller om det bara är cellerna som är påfyllda och utvilade. Det kanhända att det bara är en känsla att benen är oövervinnerliga eftersom andningen efter en längre sjukdomsvila blir så otroligt begränsande.


2008.02.28

Det här kan låta lite konstigt men här följer ett viktigt förtydligande i förväg: Det var inte jag som skrev i Tomas-boken!

För ett tag sedan läste jag ett tips i gästboken på en kompis' blogg att skridskoåkaren Tomas Gustafsons bok skulle visst vara bra, och begav mig till biblioteket för att låna den.

När jag väl hittade boken (den låg i magasinet och tog den lockiga bibliotikarien tio minuter att leta rätt på) och började läsa upptäckte jag att någon kladdat i den. Och inte kladdat vad som helst - någon har korrigerat stavfelen i boken! I marginalen står den rätta stavningen kladdad med blyerts i en typisk besserwisser-skrivstil; lite snirkligt, gammaldags.

Så nu - för att vara garderad ifall någon skulle låna boken efter mig och anklaga mig för att vara så totalt insnöad och lingu-perfektionist att jag korrigerar stavning i en bibblan-bok;

Det var inte jag som skrev i Tomas-boken!!

Och om ni står ut med att stavvfellen är korrigerade kan ni alltid låna boken efter mig, den är riktigt tankvärd emellanåt.


2009.02.26

Jag åkte buss igår! Denna ovanliga händelse skedde med anledning av Fordens konvalecens, se nedan. På det stora hela gick bussresan bra och för ovanlighetens skull gick den också åt rätt håll. Eftersom Falubussen var lite sen in i Borlänge fick jag stoppa bussen som jag skulle byta till vid ett övergångsställe för att komma på den, men det var också allt.

Nu är Forden fit for fight igen. Med nya fjädrar fram kan man numera köra över fartgupp utan att ryggkotorna trycks ihop som chips mellan tänderna en fredagskväll. Jag borde faktiskt ha reagerat på fjädringen tidigare. Passade även på att låta verkstan'n sätta in ett eluttag för kupévärmare, nåt jag också borde ha gjort för länge sen. Det började bli ohållbart att ha en sladd ut genom bildörren..


2009.02.24

Sms at its best;

S: Har du hört att Victoria och Daniel har förlovat sig?
R: Har du hört att Robban älskar Sofia nåt så in i bomben?

Fortsätter det så här kommer jag snart få träningsvärk i kinderna av allt fånigt leende.


2009.02.24

Drastiska tider kräver drastiska åtgärder. Efter att i två dygn ha frusit så mycket att skelettet blivit sprött och nästintill köldskadat har jag nu värmt glögg på spisen. 2007 års Blossa-glögg med havtorn och kanel. Får passa på. För det är knappast så att jag ska ut och köra bil ikväll.

Allt gick som smort. Innan bil-besiktningen var jag uppe i ottan och tvättade bilen, jag anpassade min klädstil så att jag skulle se ut som om jag hade koll på bilar (motsatsen lyste iof igenom när jag hade två trasiga ljus - ska inte sånt larma på en display på instrumentbrädan?!), jag föll hjärtligt in i skrattet då något hade blivit fel vid bokningen så Forden hade registrerats som lastbil hos bilbesiktningen och killen som besiktigade sa inte ett ord om rosten under dörrarna på vänster sida.

Sen gick allt åt skogen. Trots att (eller kanske just för att) jag ihärdigt ignorerat det under ett halvårs tid verkar felet med vänster framhjul bestå. Att jag inte själv hittade nåt fel får jag skylla på att jag inte har nån bilhiss att hissa upp bilen med så man får sig en ordentlig titt i hjulhusen. Båda framfjädrarna var nämligen av. Den ena både vid övre och undre infästningen och den andra bara vid den övre. Eftersom Forden inte har nån kant runt tallriken som håller fjädern på plats kan den när som helst lossna och åka in i däcket - inte helt lysande kanske.

Har fått tid på verksta'n mittemot nu i veckan bra nog. På verkstan kände de också (dessvärre) igen mig som hon som polisanmälde cykelcity-bussen som stulen när de hade hämtat den på service, helt enligt den för mig okända - eller bortglömda - deal:en med Robban i höstas. Underbart. Undrar vad de kommer dra för slutsatser om mig efter att ha sett Fordens silvertejps-lagningar..


2009.02.24

Jag var den största skeptikern av oss alla men efter ett ihärdigt tjat från arbetskompisar som blivit helt sålda på det kände jag mig tvungen att pröva.

Jag menar givetvis spikmattan, årets julklapp enligt vissa och i vilket fall årets familje-julklapp hos Reyiers. Av alla enligt egna utsagor modiga familjemedlemmar var det bara mormor som vågade prova spikmattan i julas. Att jag skar mig på en av spikarna när jag försökte klämma mig till paketets innehåll förbättrade ju heller inte oddsen för att jag skulle lägga mig naken på en madrass full av taggar.

Nu har jag iallafall prövat och enligt de lyriska arbetskompisarna kunde det göra lite ont de första fem minutrarna men efter det skulle det, enligt dem, vara en upplevelse av total avslappning.

Och ja, det gjorde ont de första fem minutrarna! Kombinerade matt-liggandet med mental träning, för övrigt den enda träning jag kan genomföra just nu i mitt lång-förkylda tillstånd. Den där jäkeln Uneståhl mässade som vanligt på från cd-spelaren om att bli tuuuung i kroppen, att känna hur man sjuuuunker genom golvet och så vidare. Jag gjorde mitt allra allra bästa för att bli lätt i kroppen och sväva en decimeter ovanför golvet! Och några djupa andetag var det inte tal om.

Men, och nu kommer skeptikerns bekännelse, hur det än var så kan smärtan inte ha varit alltför outhärdlig för jag somnade faktiskt ovanpå mattan. Vaknade en kvart senare, utan att ha förblödit genom små hål på ryggen som jag trodde jag skulle göra, och var faktiskt ganska avslappnad.

Eller så blev smärtan så outhärdlig så jag svimmade till slut. Det är också en teori.


2009.02.22

Är aningen friskare från förkylning nummer sju (?) sen nyår och kan nu (framsteg framsteg!) gå promenader på uppåt tjugo minuter utan att flåsa som en astmatisk trähäst. Men med senaste de två månadernas statistik i ryggen räknar jag kallt med att förkylning nummer åtta kommer krypande som en målsökande virusprojektil när som helst. Gör mitt bästa för att hålla den borta dock!

Helgen har gått åt till både roliga och tråkiga saker. Vi begravde farmor i lördags vilket såklart var jobbigt, men väldigt fint.

Jättemånga av farmor och farfars gamla vänner var med och vissa av dem är lika galna som farmor. Gudrun, som farmor under hela sin livstid åkte på många resor med verkar ha samma livsinställning som farmor hade ("allt går", "äsch", "om smulorna är under duken syns dom inte" och allt det där) och hennes kompis Greta hör till skaran som kastar ägg från balkongen - för att se ifall de håller (vilket de sällan gör).

Farfar, som förlorat sin livskamrat sedan drygt 60 år, och alla vi andra släktingar och vänner får leva på alla fina minnen och vetskapen om att farmor under hela sitt liv gjorde det hon ville - för henne fanns inget "sedan" utan bara nu.

Trots den tråkiga orsaken till det var det roligt att träffa familjen i helgen. Mamma och pappa överlevde mot alla odds en natt i studentkorridor i Borlänge, och Henk och Jontes snö-wrestling (det har snöat ännu en decimeter inatt och det är nu långt över halvmetern snö inne i stan) var en riktig höjdare då Jonte, som trodde att han hade övertaget, lyckades tryna sig själv i djupsnön. Well done bro!


2009.02.19

Positivismen flödar! Det är minus jag vet inte hur mycket men iallafall alldeles för många grader ute, mulet, dragit, blåsigt och allmänt otrevligt väder (i mitt just nu väldigt positiva sinne är allt under plus femton för kallt) och jag lider dessutom av någon sorts påssjuke-känsla. Lymfkörtlarna under hakan har svullnat upp till vad jag sannerligen hoppas är maximal storlek.

Dras dessutom med dåligt minne (alldeles säkert till följd av förkylningen, vad annars kan det bero på) och kvällens franska potatissallad blev en fransk.. sallad. Glömde köpa potatis när jag gick och handlade potatis.

Ska man också mitt i allt det här behöva få foton av hur det kunde ha varit om man hade befunnit sig någon annanstans. På en varm Atlant-ö till exempel. Mobiltelefoner är inte bara av godo; det är alldeles för lätt att skicka bilder med dem, från vilodagar i solstolar..


2009.02.18

GE-galan.. Defars världsrekord på 5000m, 14.24.37 på teve. Vackert!!
Inte lika vackert med stringtrosor på en av hennes medtävlande dock :=)


2009.02.18

Eftersom jag redan har pratat med mamma och Robban och mormor inte har internet så tror jag ingen har intresse av att veta att förkylningen är lite bättre men att dagens nyhet är hosta. Därför skriver jag inget om det.


2009.02.17

Självömkan är en konstform som jag just nu behärskar till fullo.

Förkylningen går framåt. Jag går bakåt. Ögoninflammationen är ett faktum och lymfkörtlarna vid halsen jobbar övertid och gör att nacken känns i det närmaste stelopererad. Alltså går jag omkring i en just nu alltför välbekant lägenhetet utan att kunna vrida på huvudet, och istället för linser i ögonen har jag ett par glasögon som jag skaffade innan organkemi-labbarna 2001. Min syn har blivit sämre sen dess.

Fast huvudvärken är aningen snällare idag. Och med de gamla glasögonen jag slipper se hur dammråttorna växer till sig i hörnen.


2009.02.16

Att handla på apoteket när man är förkyld är som att handla mat när man är hungrig.

Ögondroppar, nässpray, zink, fiskleverolja, C-och B-vitamin, magnesium, esberitox och bafucin är några av mirakelkurerna som skall hjälpa till att göra mig förkylningsfri en gång för alltid. Hoppas jag.


2009.02.16

Förkylningen har fått ny kraft. Halsont, snuva och hosta har förstärkts och dessutom kompletterats med feber och rinnande ögon. Totalt oreglerligt hår (inga kemikalier i världen verkar kunna hindra att jag ser ut som kakmonstret) och munsår är givna bonusar.

Portvakterna framför mitt immunförsvar måste ha gått ut i strejk. Husmorskurer, anyone?


2009.02.15

Jag har just gjort ett snitt i tummen. Nyskärpta knivar i all ära men idag hade det varit bättre om kniven hade varit av den slöare varianten. Zappnings-tummen och allt.

Jag kände det på mig. Jag är inte skapt för att laga mat.


2009.02.15

Nästan fyra månader har gått sedan min kraschlandning i verkligheten och överjävligare fyra månader har jag svårt att hitta någonstans under mina hittills avverkade livsår. En del gott har kommit ur detta dock, en helt ny syn på tid bland annat, och det går faktiskt framåt, ibland väldigt långsamt och ibland snabbare.

Idag kunde jag t ex sitta stilla i solen i säkert tjugo minuter, och igår läste jag en bok. För några månader sedan hade båda dessa aktiviteter varit fantastiska men helt otänkbara prestationer.

Jag har skrivit om det förut men det tål att nämnas igen - det är helt fantastiskt hur kroppen anpassar sig och gör allt för att återhämta sig. Hjärnan är inget undantag. En av de grejer jag märker skillnad på är att jag - tolka inte det här alltför negativt nu, jag generaliserar bara - just nu har en hjärna som en karl.

Just nu (för jag hoppas att mina kvinnliga hjärnegenskaper återvänder såsmåningom) kan jag tex inte hänga med på mer än ett, max två samtal i taget. Det gäller alltså att bestämma sig för ett pågående samtal i fikarummet och hålla sig till det. Och när jag tänker, kan jag inte lyssna samtidigt. Det verkar just nu heller inte finnas planeringsplats för mer än en aktivitet i taget i huvudet. En helt ny situation för någon som tidigare precisionsplanerat varje timme av sin dag för att optimera allt.

Hjärnan utför också hellre vad rutinen säger, än för vad jag säger åt den (hjärnan kanske till slut har lärt sig att jag bara säger åt den en massa destruktiva dumheter); Ifall jag t ex tänker "idag tar jag de gråa vantarna eftersom de är varmare än de svarta jag brukar ha" så kan jag vara säker på att ha de gråa vantarna på mig när jag kommer ut till bilen. En hel del såna konstiga grejer. Jag har backat i utvecklingen. Fått en hjärna som en man, hehe (näe jag skojade bara, nu får jag väl en massa maskulinister på mig).

Något som har förbättrats under allt det här är mina reflexer. Jag är just nu t ex sjukt snabb på att fånga grejer. Om något faller ned från en 100 cm hög hylla så fångar jag det i nittion fall av tjugo på 80 cm höjd. Undar om reflexer och andra "automathandlingar" i hjärnan och ryggmärgen förstärks i en kaos-situation, det vore ju logiskt.

Skämt åsido så är situationen som den har varit, och ibland fortfarande är, inget jag önskar min värsta ovän. Men hade inte omständingheter i höstas gjort att det blev en krasch, utan jag hade kämpat på ett tag till, hade kraschen garanterat blivit större. Nu höll de fysiska bitarna i kroppen vilket var tur, så jag kunde fortsätta med löpningen. Utan idrotten hade frisk-processen garanterat och utan tvekan blivit betydligt längre.

Nu ska jag ge mig på att tugga tuggummi och gå uppför trappan. Samtidigt.


2009.02.15

Det har gått tre dagar av min gräsänke-tid och som vanligt finns det både en fram- och baksidor med denna situation.

Nackdelarna i fråga om hushållsarbetet är ju solklara, men hittills har det gått bra. Det är faktiskt lite mysigt att gå omkring och småstäda. Har dock en känsla av att det kan komma att bli värre snart; jag har nämligen precis ätit upp den sista matlådan och tvättkorgen fylls ju på kontinuerligt. Undrar om Robban blir sur om jag sparar tvätten tills han kommer hem. Risk för det.

Disken har jag för övrigt blivit lovad att få diska i Oscar och Marias diskmaskin (tack för en härlig fest igår förresten!), det tar bara fem minuter att gå till dom och det kan det ju vara värt att slippa diska. Funderar på att skaffa en liten vagn.

Nåt annat som kan bli till ett bekymmer när man är själv är att det är skitkallt i sovrummet, nåt som jag har vant mig vid och - tro det eller ej - faktiskt uppskattar. Uppskattar på morgonen vill säga, då man har fått andats kall, frisk luft hela natten. På kvällarna är det värre, särskilt när man inte har en kamin bredvid sig - termometern slår mellan 15,8 och 16,3 grader och tre täcken och fleecepyamas är en nödvändighet för att jag som är kvällstrött- och frusen ska kunna somna.

Igårkväll försökte jag mig på att somna utan den mikrade vetekudden och det var helt omöjligt. Låg och skakade så mycket att jag till slut, vid ett-tiden nån gång, var tvungen att kliva upp ur sängen, studsa mig över det kalla sovrumsgolvet för att värma vetekudden och dricka varmt te. Tror att jag fick upp kroppstemperaturen över 35 till slut. Jag drog dessutom upp elementet lite också, så när jag vaknade imorse var det varma 17,6 grader i sovrummet. Då var det för varmt med bara ett täcke. Marginaler.

Nu var ovanstående bara några smågrejer, som dessutom går att lösa relativt enkelt med en vetekudde och en hemhjälp - att vara gräsänka har faktiskt sina fördelar också. Jag kan nu återigen halsa fritt ur juice-paketet (vilket jag iof alltid gör, men nu utan att någon klagar över det), jag kan spela Vivaldi, Grieg och vadhelst jag vill på stereon när jag har lust, och.. och.. säkert en mängd bra grejer som jag bara inte har kommit på än.

Om jag ångrar att jag inte följde med till Teneriffa på läger? Neej. Självklart inte.


2009.02.13

Det här (bilden till vänster) var det vi såg mest av Swebus igår. "Någon" på väg på utlandsresa fick skjuts till 08.10-bussen från Borlänge (knappt 2 mil från Falun). Samme Någon insåg vid första rondellen i Borlänge, klockan tio i åtta, att visa- och körkort (som är bra att ha när man ska hyra bil utomsocknes) låg kvar hemma i vinterjackan.

Efter en del tur (vi var ute i ovanligt god tid - från början iallafall - och bussen var lite försenad), otur (efter att ha hämtat essentialerna i Falun missade vi bussen i Borlänge med ca 30 sekunder), skicklighet (i form av övertalningsförmåga av centrala Swebus att få bussen att stanna vid hållplatsen i Säter) och flyt (vi hittade snabbt rätt på bussen på vägen till Säter och kunde förfölja den) kom Någon till slut ombord på bussen till Hufvudstaden. Fantastiskt.

Det senaste jag hörde var att ovanstående Någon, som behövde vara på Arlanda halv sex imorse för att hinna med planet, satte väckarklockan på 06.00 igårkväll, men av nån osannolik tur vaknade mitt i natten och kunde rätta till sitt misstag.


2009.02.13

Undersidan av toalettsitsen är gjord i plast, har en jämn rundning i hörnen och är gjord i en antikvit färg. Efter en spännande eftermiddag har jag konstaterat att

1. jag är snabb i vändningarna
2. champinjonsoppa på icke namngiven restaurang i Falun äter jag aldrig mer


2009.02.10

Jomenvisst. Krasslig igen. Kände redan under uppvärmningen igår att det var nåt som inte var bra (det du, Sven-Åke, snacka om att ha lärt sig lyssna på kroppen!) och avslutade redan där. Snorig och lätt halsont senare. Igen. Är knappast döende men det är ju skapligt frustrerande att aldrig bli frisk. Eller frisk och frisk. Tillbaks till utgångsläget iallafall. Lite självinsikt har jag ju.

Självinsikt- eller iallafall förståelse vad gäller mitt minne saknar jag dock; hur kommer det sig att jag alltid kommer ihåg sidonumren i kokboken där recepten står men aldrig minns själva receptet?! T ex minns jag att receptet på pannkakor (som jag lagar max ett par gånger per år) står på sidan 127 i kokboken, men jag minns aldrig hur mycket mjöl i förhållande till mjölk det ska vara. Det brukar iof bli ganska bra om man höftar lite på måfå också. För det mesta. Ofta. Ibland.

Jag kommer för övrigt att få laga mycket mat på egen hand de kommande månaderna, se "Dagens.."-rutan..


2009.02.08

Det finns säkert många som är som jag. Som funderar över mycket. En sak jag särskilt har funderat på på sistone är hur det kommer sig att jag ibland har bra syn, och ibland dålig. Det behöver jag inte fundera på mer. Hittade nämligen ett gäng gamla linser bland de nya, starkare i helgen. Problem solved.

Om det är snö eller inte ute behöver man inte heller fundera över; det har nämligen snöat ytterligare nästan två decimeter idag och tillsammans med det som kom igår och det som redan låg på backen är det minst sagt ett vinterlandskap ute. Opraktiskt givetvis men väldigt mysigt.

Med all snö visade det sig också att bil inte alltid är det snabbaste sättet att ta sig fram. Trots att Robban och jag startade samtidigt hemifrån hann jag som sprang upp till hallen både byta om och påbörja dagens rehabpass innan Robban, som tog bilen, kom upp. Snöskyffeln vi fick i julklapp kom väl till pass!


2009.02.07

På avstånd kan det säkert uppfattas som ganska roligt och underhållande men på nära håll är det mest skrämmande. Först att hitta cykeln stående i badkaret. Och sen att komma på Robban med att stå och duscha tillsammans med den. Antar att jag får vara nöjd så länge han inte tilltalar den med namn.

Jag är - peppar peppar - fortfarande frisk och snörade rentav på mig längd-pjäxorna idag. Efter två års bortavaro från skidspåren höll jag på att stupa stillastående när jag först fick på mig skidorna; längdskidorna är ju betydligt smalare än slalom-laggen. Fick dock några roliga kilometrar i nysnön och jag lyckades också köra väldigt lugnt vilket jag har haft svårt för tidigare. Med tejp går det ju också att komma undan mycket av valla-eländet.


2009.02.05

Vet inte om jag vågar skriva det men idag är jag frisk igen efter två sjukdagar. 3*4*60 meter, 10 min pausvila.

Har också pimpat mitt kontor idag. Det behövs mer rosa inom skogsindustrin :=)


2009.02.03

Glöm det jag skrev igår om att förkylningen var i princip borta. Skulle inte ha skrivit det. Den är tillbaks. Känner mig därför nödgad att nämna ett citat från en klok person på jobbet;

"Situationen är aldrig värre än att den kan utvecklas till en fullständig katastrof".

Därför vilar jag idag. Om än motvilligt.

Spenderar istället kvällen med att läsa Gärderuds löparbok och stressa upp mig (näe då, stressar inte, förundras snarare) över den mängd-träning han förespråkar. 15,5 mil i veckan under allmänna förberedelseperioden för en 1500-meterslöpare plus bl a allmänstyrka och 10-20st 200:ingar med joggvila.

Ca 8 veckomil plus bland annat 8*800meter, 1 min paus, i samma period för en 800-meterslöpare. Funkar säkert bra för de en på tusen löpare som klarar denna belastning. Jag är inte en av dem.

Dessutom är jag ju förkyld.


2009.02.02

Ni som har sett filmen "The day after tomorrow" vet vad jag menar. Kyla som är så rå att den inte låter sig begränsas av så simpla barriärer som kläder, oavsett mängd ull/dun/gore tex.. you name it.

När man kliver utanför dörren är det så kallt att man känner hur ena delen efter den andra av kroppen fryser till is - först framsidan av låren, sedan baksidan, sedan kryper förstelningen nedåt knäna och när kylan nått vaderna är det för sent - då är den irreversibla märg-kylan ett faktum. När man till slut, av ren viljekraft, lyckas ta sig in i bilen och känslan av att den kalla luften ska spränga lungorna avtar för några ögonblick, är det ett nästan obeskrivligt lyckorus att slå igång rumpvärmen.

Givetvis vistas iallafall inte jag utomhus mer än nöden kräver i såna här väderförhållanden och fanns det uppblåsbara tunnlar att köpa för att ta sig till och från den med kupévärmare uppvärmda bilen skulle jag vara den första i kön. Leve sommaren och framför allt - hoppas den kommer snart!

Länk till söndagens Sportspegeln (gå fram till 24:15 in i programmet) - det var ett reportage med Robbans lag, Cykelcity, där de intervjuade Sara som ska köra med dem i år. Nytt att en tjej kör en hel säsong med ett herrlag men bra initiativ! Hon kommer säkert att lära sig massor och blir killarna för kaxiga kan hon ju alltid boxa ned dem på jorden igen - hon började cykla för ett par år sedan efter att ha varit boxare.


2009.02.02

Kroppen är på uppåtgående efter den månadslånga sjukdomen - körde en stege idag - 600, 400, 300 och 200 meter med tre minuters vila. Passar bra att större delen av gruppen har tävlingssäsong och lättare träning nu när jag ska komma igång igen. Jag kommer inte tävla alls inomhus i år.

Det enda som är kvar av förkylningen är gult host-slem men det minskar undan för undan, helt linjärt med antalet host-attacker. Hoppas ingen satt och åt nu - förlåt isåfall. Om det inte var pappa, då får du tacka mig för extra hjälp att nå målvikten hehe ;=)


2009.01.31

Det är extremt sällan jag är sugen på vin. Ikväll blev jag det dock. Med Robban borta hade jag en riktig Sofia-kväll med god mat (sån som inte Robban gillar, det gäller att passa på), tända ljus och Ace Ventura på teven - perfekt sitta-i-soffan-och-smutta-på-ett-glas-vin-stämning.

Tog det finaste (eller iallafall äldsta) vinet jag kunde hitta och hällde upp det i ett från skåpet mödomsamt framletat vinglas. Döm om min förvåning (och besvikelse) när vinet var alldeles grumligt! Det både luktade och smakade sur vinäger och plötsligt var jag inte alls sugen på vin längre. Drack ett par glas svartvinbärs-saft istället, betydligt säkrare.

Det är bra att jag börjar få rutiner för ensam-kvällar dock; Robban kommer vara borta stora delar av våren och mitt familjeråds-förslag att utlysa en vikarietjänst under denna tid avslogs ovänligt och bestämt. Fasen också. ;=)


2009.01.31

Om det finns nåt sätt att påverka vädergudarna eller om någon av dem rentav läser detta så skulle jag vilja be om värme nu!

Visserligen är det ju bättre med snö än med is men jag är otroligt less på att det är så kallt ute! Man blir stel i kroppen, måste ha hundra lager kläder, fryser konstant och tvingas antingen krångla med motorvärmarsladdar eller skrapa isiga bilrutor.

Fast ibland, vid särskilda tillfällen, är kylan bra. Torsdags morse var ett särskilt tillfälle, när kyl och frys hade lagt av nån gång under natten. Då var det praktiskt att bara lägga ut allting på balkongen tills den nya kyl/frysen anlände.

Och de efterpåföljande klumparna i mjölken berodde för en gångs skull inte på bäst-före-datumet.

Är mer eller mindre frisk nu, det är bara lite hosta kvar. Har tränat en knapp vecka men försöker öka försiktigt, det är flera i min omgivning som har blivit friska men sedan sjuka igen när de börjat träna. Och några fler sjukdagar behöver jag ju knappast.


2009.01.28

Inte ofta morgon-tidningen levererar nåt som framkallar läsglädje, för det mesta är det ju (mer eller mindre visserligen) sakliga nyheter rakt av. I lördags morse bjöd dock Falukuriren på detta tryckta blogginlägg - mysigt och helt klart tänkvärt skrivet.

Texten går ut på att vissa äter kanterna på pizzan först och sparar det gottigaste till sist (jobbar hårt och åtnjuter belöningen senare) medan andra äter mitten först, när man är som hungrigast. Jag äter helt klart kanterna först. Rätt länge nu har jag bara ätit kanterna. Nu ska jag börja äta (och äta ifatt) det gottiga i mitten. Även om kanterna faktiskt är rätt goda.

Och när vi ändå är inne på länkar - roligare än så här blir det knappast! - Linus på linjen måste ju vara grundkärnan till all modern humor och avsnittet ovan ser jag som det slutgiltiga beviset på att Linus på Linjen härstammar från stenålders-ristningar på nån grottvägg i öknen.


2009.01.27

Farmor gick bort igår. Hon somnade in med oss närmast runtomkring sig och det var fint och stilla.

Farmor var inte bara våran goa, snälla och omtänksamma farmor, hon var också en riktigt cool tant! Jag vet ingen som så konsekvent, och genom hela livet enligt farfar, har genomfört allt hon har velat oavsett om hon gått utanför normen för vad en kvinna född på trettiotalet förväntades göra.

Hon ritade, byggde och inredde ett hus när hon tyckte det behövdes på gården, startade eget när hon ville göra nåt nytt, gjorde långresor, gick otaliga kurser i allt från kurbits-målning till piano till spanska, skaffade ett får (bilden) när hon behövde ull till sin vävning. Senare skaffade hon också tuppkycklingar. Jag fattade faktiskt aldrig vad de där kycklingarna var bra för men kanske var det för att få användning av får-huset när fåret hade rymt.

Ingenting har någonsin suttit fast hos farmor och hon var en fantastisk äsch-sägare - önskar jag vore mer som hon. Redan som liten var jag fascinerad av att hon kunde göra allt så enkelt och bara se möjligheter. När en av tuppkycklingarna dog hade vi just lagt en ny gång plattor över gräsmattan. Farmor lyfte helt sonika upp en av plattorna och gav kycklingen en begravning med gravsten och allt. Genialt, och vad jag vet ligger kycklingen kvar och vilar i frid. Lite platt kanske.

När hon tröttnade på akvariefiskarna hamnade de i blomrabatten och en trettio år gammal historia berättar hur hon gjorde sig av med vissna maskrosor på gräsmattan genom att suga upp dem med dammsugaren.

Det finns hur många historier som helst om farmor och som tur är kommer vi alltid att ha minnena. Helt galna och helt underbara minnen.


2009.01.24

Igår joggade jag en halvtimme och idag vaknade jag - liksom efter 20 minuters jogg för två veckor sedan - snorig och hostig.

Men jag är inte bitter. Eller joo det är jag. Som f-n.


2009.01.23

Efter hemfärd från Vemdalen under vilken vi bland annat åt lunch i ett Lars-Kristerz-affischerat folkets hus i Sveg (i Sveg möts man även av en stor skylt; "Kom till Sveg - vi har världens största träbjörn!") var det bara att packa ur vinterkläderna ur väskan och åka vidare till Norrköping.

Möte med forskargruppen var kul som vanligt och till de icke-tekniska aktiviteterna hörde bland annat kaffeprovning. Färgad som man är av många års drickande av low-quality-kaffe (vi har Kaffebönan på jobbet) gillade jag det lite surare kenyanska kaffet bäst.

Stressen går upp och ned - jag har känt mig hyggligt lugn sista veckan men känslorna ligger verkligen utanpå - vid minsta motgång i nivå med att missa bussen eller hälla gammal mjölk i morgon-kaffet börjar jag gråta som ett litet barn. En säkert nyttig erfarenhet som jag dock helst hade sluppit att gå igenom och som jag längtar nåt otroligt att komma ut på andra sidan ifrån.

På plus-sidan verkar jag - peppar peppar - äntligen vara frisk och knäet har återhämtat sig från de isiga Vemdals-backarna. Räknar med att börja jogga igång kroppen idag.


2009.01.15

Vemdalen-vädret hittills har varit av sällan blandat slag. Minus fem och tö i måndags och idag har det varit drygt minus 20 och sol.

Var suveräna backar i söndags när vi kom hit och i måndags och tisdags var det istället de isigaste backar jag någonsin sett, för att sedan bli bättre när det kom några centimeter nysnö igår. Idag var det underbar manchester långt in på eftermiddagen (bild från Björnrike).

Jag har dock blivit sjuk igen (eller så var jag aldrig helt frisk) och med feber blir det bara halvdagar i backen. Skit-tråkigt. Dessutom gav knät upp lite efter den isiga tisdagen och vänstersvängar är numera nåt jag försöker undvika. Går sådär.

Liksom förra året är just den här veckan i princip folktom här uppe och ifall det sitter folk i två liftkorgar i rad lyfter man på ögonbrynen åt folksamlingen. Förutom några roliga lift-incidenter (t ex blev Robban stående mitt i liften för att liftkillen tyckte det var dags att gå hem) och att jag som sagt inte kan åka särskilt mycket innan benen blir som gelé har allt hittills gått som smort. Inga råttor i stugan verkar det som men vi undersöker pjäxorna efter spagetti-bon för säkerhets skull innan vi sticker ned fötterna. Man vet ju aldrig.

Bilder (med bland annat en av de finaste panorama-solnedgångarna jag någonsin sett) finns här.


2009.01.10

Förkylningen som jag knappt trodde var en förkylning men som ändå inte velat ge med sig har nu äntligen - gett med sig. Joggade en sväng idag och det funkade.

Stressen däremot är det värre med; jag har de sista två månaderna (korkat nog kommer många, åtminstone mamma, att säga) räknat med att i januari - då kommer allt att vara bra; då kommer jag vara pigg och på benen igen. Kanske är det därför jag fått ett nytt bakslag, för att jag helt enkelt till slut har fattat att mitt euforiska adrenalin-leverne inte är nåt som man bara ändrar på i en handvändning.

För hur ska man övertyga kroppen om att det i längden är bättre för den att känna av trötthet, fysisk smärta och en massa andra känslor som man säkert helst hade sluppit, istället för att som tidigare leva i ett ständigt rus av varenda uppåt-tjackande signalsubstans som vetenskapen känner till, och mestadels av tiden må som en fluga på en hallonmunk. Det är klart att det är en bit kvar att gå. (Och jag säger gå för det verkar knappast finnas nåt snabbflyg till målet)

Imorgon åker vi till Vemdalen, får se om frisk luft kan skrämma lite av stressen på flykt. Jag har med både utförs- och längdskidor men jag vet ju hur det blev förra året - nyförälskad i utförsåkning som jag var då åkte inte längd en enda gång. Vi ska faktiskt bo i samma stuga som förra året, den vi hade råttor i, men på undervåningen denna gång.

Håller tummarna för att råttorna, vid eventuell nattlig nyinvasion, återigen väljer Robbans ansikte framför mitt, som promenadväg.


2009.01.09

Grattis till Angelica och Sebbe som gifte sig i Thailand i förregår!! (bild från lantaweddings.com) Ni är jättefina ihop! All lycka och välkomna hem!

Till nånting helt annat.. På Spåret. Lite av ett hatobjekt eftersom det förstör de flesta av mina fredagskvällar när Robban tvångsmässigt måste kolla och jag inte har någon som helst initiativförmåga till att göra nåt annat. Den enda gången vi missade programmet var (givetvis) Falun destinationen. Coolt iallafall att vårt hus var med när Faluns äldre delar visades.

Om man går in på länk till På Spåret 081226 och kollar från 9:17 in i programmet, fram till 9:24, så ser man vårt hus och våra vardagsrumsfönster. I det låga (givetvis falu-röda) huset i mitten bor vi.


2009.01.07 ONSDAG

Jag är kanske världens sämsta flickvän. Jag var en halvtimme från att se till att Robban missade sin uppkörning idag.

I helgen hade Robban fått för sig att det var idag, onsdag, som han skulle köra upp för körkortet. Den sjunde var det iallafall. Hur jag än räknade i mitt just nu ganska förvirrade sinne så fick jag den sjunde till att vara på torsdag. Jag fick på nåt sätt också med Robban i mina tankegångar, och han fick ställa om från att mentalt ladda inför onsdag, till att mentalt ladda inför torsdag istället.

Imorse var det sovmorgon och 09.15 när vi gick upp sa Robban, halvt på skoj, "är du säker på att det inte är idag jag ska köra upp då?". En blick på min ny-snoozade mobil visade att jo - idag var det visst hoppsan den sjunde och uppkörnings-dags. Klockan tio!

Robban klarade givetvis uppkörningen galant, vad annat kan man vänta sig med en så bra handledare. Grattis älskling och nu får du ta hand om dina fartböter själv i fortsättningen :=)


2009.01.06

Efter en höst med det minsta antalet sjukdagar på flera år har jag inlett det nya året med nån typ av förkylning. Inte någon dunderförkylning men tillräcklig för att inte kunna träna. Har spenderat de senaste två dagarna med att göra.. ingenting.. och är upp över öronen uttråkad men för trött och seg i både kropp och huvud för att orka ta för mig nåt. Är dock nästan frisk så nu ska jag sluta klaga och istället invänta energi. Den som väntar på nåt gott..


2009.01.04
Söt-Albin med sin mamma och pappa har varit på besök i helgen. Den ungen är ju så gullig att man vill äta upp honom med socker på!

Har spenderat helgen med pulkaåkning (där det visade sig
roligare att bära stjärtlappen uppför backen än att åka på den ned), utförsåkning i Bjursås (där Robban lurade mig att hoppa i ett big jump-hopp - skidorna flög all världens väg), köttbullerullande (Albin var kung på att göra köttbullar), sagoläsning, telebubbies eller vad dom heter, chokladbollebakning, manuell luftmadrass-uppblåsning, snökastning- och grävande samt trevligt sällskap.


Visst rycker det lite i äggstockarna när man ser söt-Albin (observera att det där med äggstockarna är ett citat från Erika) men såna där små ska ju ha mat oftare än mig rentav (och dessutom vill dom inte ibland inte äta utan måste trugas), ska sova titt som tätt (men sover ändå inte när vi andra sover) och kräver uppassning dygnet runt. Dessutom blåser dom luft i barnvakternas näsa istället för i luftmadrassen. Så äggstockeryckningarna är väldigt svaga. Men söt är han!


2009.01.01

Mysig nyårskväll igår, ett gäng kompisar var här och käkade. Den mest långtbortifrån-besökaren var Ylva som skoj nog tagit sig till Dalarna. Och som på bilden försöker öppna en vinflaska med en köttkniv.

Vi visade bland annat världen att grilla inte enbart är en sommaraktivitet, att kärnor går att äta (granatäpplekärnor iaf) och att potatisbränder går att släcka utan skumsläckare (gissa vem som återigen misslyckades med matlagningen).

Robban och jag missade visserligen den traditionsenliga föräldravandringen på stan i år, men det löste sig på ett oväntat sätt ändå. Och vad gäller fyrverkerier så hade vi suverän utsikt från slagghögen ovanför huset. Såg några ufon också.

Rätt lugn dag idag, blivit ett återhämtningspass i den fortfarande förskräckliga kylan bara. Det är jättefint ute med strålande sol, snö och rimfrost. Fint så länge man står inne och kollar ut alltså. Men det är absurt kallt. Extra surt när resten av Sverige verkar ha lagoma minus fem grader.