Gamla nyheter september-oktober 2008


2008.10.30

Det började snöa 30 minuter efter att vi hade satt på vinterhjulen. Snacka om tajming. Nu faller stora vita flingor, men de smälter när de når marken.

Temat för dagen har förutom snön varit svärdsjöbacken. Fick den geniala idéen att för första gången på evigheter cykla uppför backen till träningen. Tove, ifall du läser det här så har jag fortfarande den treväxlade lila cykeln som du växte ur i femman. Backintervall-passet i minusgrader som första pass efter träningslugna semestern sved i lungorna och benen kan jag meddela. Ont men härligt!


2008.10.29

Är tillbaks på svensk mark efter en - med tanke på det läge den utgick ifrån - faktiskt perfekt semester. Började kunna slappna av lite efter sisådär tre dagar och efter 5-6 dagar började jag ta djupa andetag igen, något som var ett tag sedan. Robban har varit helt underbar och trots att han startade semestern helt utvilad, och av naturen har ganska svårt att sitta stilla, har han anpassat sig till mitt - iallafall i jämförelse med tidigare - långsamma tempo.

Jag har fortfarande väldigt långt kvar till en normal grundspänningsnivå, något jag märkte inte minst när vi hyrde bil igår - var extremt nära att krocka tre gånger. Synen registrerar att det kommer en bil men hjärnan kopplar inte att jag lär bromsa eller hålla åt sidan (vilket var fallet med serpentinvägarna på 1800 meters höjd). Inte helt optimalt för bilkörning (vilket inte heller fartboten på vägen ner till flygplatsen var, 62 km/h på 50-väg. Om jag ändå hade kört själv..)


2008.10.29

6 dagars effektiv semestertid, varav fem dagar på stranden och en dag uppe i bergen (och på det mycket turistiga men roliga "Aqualand" efter mycket tjat från R). Dagarna på stranden bestod omväxlande av att ligga och slöa och läsa min semesterbok (som praktiskt nog har delat på sig efter många läs-omgångar, nu är det bara att välja vilken av delarna man vill ha med sig) alternerat med att leka i de faktiskt rätt stora vågorna. Solbrännan jämnade ut sig till slut, efter första dagens ojämna solskydds-smet.

De negativa strandupplevelserna vill jag helst glömma, men jag kan ju hinta så mycket att jag anser att finns det en nudist-strand bör det också finns någon typ av varningsskyltar. Och är man en utav osannolikt många matgillande tyska män i 60-årsåldern bör man hoppa i vattnet så fort man bara kan, och inte stå utbredd i sin prakt på ovanstående nämnda strand, i vägen för morgonjoggande svenskor.

Lite bilder, bland annat från en tydligen mycket vacker biltur till den högsta punkten på ön, 1938 möh. Jag körde på den extremt smala, trafikerade och serpentinande vägen och hade fullt upp med att hålla bilen på rätt sida vägräcket.

Tyvärr finns inga bilder från våra tennis-debut - vi kände båda på oss att vi skulle vara riktigt bra på tennis - något vi skulle komma att få äta upp. När vi hade skjutit ut bollen utanför staketet för kanske tionde gången och en man tittande in över muren från den vältrafikerade gatan utanför och frågade på artig brittisk engelska om det var vår boll kunde man läsa i hans ögon - "Don't quit your day-jobs!"


2008.10.24

Det är intressant att vara i ett totalstressat tillstånd. Tycker det borde vara grund till att få en personlig assistent. Jag klarar mig just nu för att Robban håller koll. Bara att packa en väska tar i runda slängar fem gånger längre tid än normalt, eftersom jag hela tiden glömmer vad som är nedpackat och måste riva upp allting flera gånger om.

Betalade solskyddsfaktorn med kort igår, och gick sedan ut ur affären. När vi hade gått en bra bit kom en svettig affärsinnehavare i 50-årsåldern springande - jag hade glömt kortet i affären.

Solskyddsfaktorn blev en annan historia i stressboken. Stressade människor, såsom jag, har inte tålamod till att stryka ut den jämnt över hela kroppen, och trots att denna solskyddsfaktor bara hade styrka fem verkar den vara en superblockerare. Hyenor är enfärgade i jämförelse med min mage! Fast bättre än att inte använda solskyddsfaktor alls som min karl - han solar i t-shirt och keps idag.

Idag har jag kunnat ligga stilla utan att ha myror i hela kroppen, vilket har varit väldigt skönt. Har iof heller inte legat stilla så länge idag, vi har mest lekt i vågorna som småbarn. Riktigt varmt i vattnet och mellan 25 och 30 grader på land. Helt okej!


2008.10.24

För några dagar sedan defragmenterade jag datorns hårddisk. För den som inte vet vad det är så innebär det att man fyller ut "hål" som blir när tillfälliga och andra filer tas bort. Genom att packa ihop "hålen" av outnyttjat minne blir datorn lite rappare. Ibland finns mycket hålrum i datorn och ibland finns inte mycket alls.

Vad gäller den mänskliga hjärnan däremot tror jag att lite extra, icke utnyttjat utrymme bara är bra för flexibilitet, kreativitet och eftertanke.

Oavsett om utrymmet i hjärnan / på hårddisken är ihoppackat eller ej behövs det en del ledigt utrymme på hårddisken för att operativsystemet skall fungera, annars blir datorn seg och slö och till slut kraschar den.

Ungefär det har hänt mig nu. I måndags hände det som nog många trodde skulle ha hänt för länge sen - en krasch. Mitt under träningen började jag plötsligt, helt utan förvarning, att storgråta. Stackars tränar-Björn måste ha blivit helchockad. Kunde inte sluta gråta utan storgrät ohejdbart hela kvällen, utan att egentligen veta varför.

Med facit i hand är det lätt att se att det lediga utrymmet som bör finns under en dag för att ge operativsystemet en chans att jobba ordentligt, har minskats rejält på jobbet på sistone. Har tur som har en chef och omgivning som tog tag i situationen redan på måndag kväll. Också tur att kroppen varnar innan det blir total härdsmälta, och måndagens mistlur till varningsklocka går inte att ta miste på.

För några veckor sedan bestämde vi oss för att åka på semester den här veckan just för att jag skulle slippa hamna i ovanstående tillstånd.

Fixade det nästan, brytet kom två dagar innan avfärd till Gran Canaria. Nu är vi iallafall på plats i Maspalomas och efter några dagar i värmen och mañana-mentaliteten känns det bättre.





2008.10.22

Nycklar lämnade till husvaktaren, kylen tömd, räkningarna betalda. Nu väntar en ovanligt välbehövd semester!


2008.10.18

Stress är verkligen ett överjävligt (ursäkta svordomen) tillstånd och min absolut största fiende just nu. Har den här veckan noterat, om inte nya rekordnivåer, så åtminstone tangerade stress-rekord. Det irriterar mig nåt så oerhört att jag inte kan ta det lugnt, göra saker till mindre än hundra procent eller åtminstone göra en sak i taget.

Det positiva med att ha kommit så långt i stress-processen är att jag aldrig behöver fundera över ifall jag har glömt något eller inte, något som är ett typiskt symptom i början av stressen. Nu vet jag att jag alltid har glömt nåt. En tanke lyckas sällan hålla sig kvar i huvudet i mer än 30 sekunder och brygger jag till exempel kaffe (mestadels koffeinfritt) är det alltså högst osannolikt att jag minns att jag hade påbörjat det när kaffet är klart och efter en halvtimme kan jag komma att undra över varför jag har plockat fram en tom kopp.

Har fått hoppa över ett par träningspass när stressen har varit som värst, annars går det ganska bra att springa just nu. Körde igång med höststyrka idag och gissar på rejäl träningsvärk imorgon. Nice :=)


2008.10.12

På västfronten inget nytt så ej heller i den inerta staden Karlskoga. Mastade av båten, hälsade på mormor, käkade två olika sorters äppelpaj, stuvade in 6 stolar och ett matsalsbord i Forden (tur att Jannica är logistiker), kollade på cykelcross och ställde upp möblerna i stugan (blev jättebra!).

En massa oredigerade bilder från crosscups-deltävlingen i Kumla ligger här. Läggdags för gamlingar nu..


2008.10.10

Allt är och kommer alltid att vara relativt och man kan bara utgå ifrån sig själv. Hade inte begreppet "relativitetsteori" redan varit upptaget (typiskt att den där Albert E att alltid va först med allt) så skulle alltings relativitet till annat ha kunnat klassats som relativitetsteorin. Fast det kanske var det han menade på nåt sätt, Einstein.

I vilket fall så är mina ben slitna, efter en träningsvecka som egentligen är sjukt futtig. Fem dagar, två vilodagar, två tuffa pass och ett pass som egentligen är distans men som pga de tidigare passen och mycket promenad på jobbet var rätt drygt, åtminstone de första två kilometrarna innan det släppte i benen.

Med undantag för ett par kortare perioder på ett par månader i stöten, då jag kommit igång och tränat bra (men sinnessjukt nog försökt "träna igen" förlorad tid) har jag varit skadad i fyra år nu. Ganska lång tid. Vissa delar av kroppen är givetvis sämre än för fyra år sedan (syreupptaget är till exempel, mina långintervaller att döma, inte tillbaks på nivå ännu). Max effektutvecklig i benen är också i stort behov av förbättring.

Många delar av kroppen är dock betydligt bättre rustade för att springa fort nu än för fyra år sedan. Förbättrad stabilitet och koordination ger möjlighet till mer träning (peppar peppar) utan skador, bättre rörelse-jämvikt och kroppskontroll har bättrat på löpsteget och -ekonomin och helt osannolikt har spänsten förbättras. Kanhända jag är lite lugnare och ner avslappnad i musklerna nu.

För att inte tala om huvudet - kanske den största klyschan av alla men det måste ju faktiskt vara roligt! Har mina mål med löpningen klara och det är härligt att de har växt fram så tydligt - inga av mina mål för tillfället innefattar heller andras prestationer utan det är bara jag som kan uppleva och påverka målen och delmålen. Lugnande känsla.

För tillfället är jag på snabbvisit i Karlskoga några dagar. Ska hämta lite möbler hos en kompis till nya huset (om hon inte har ångrat sig och vill behålla möblerna, de är riktigt snygga!), ta upp båten och träffa mormor. Robban tävlar i cross-cupen i helgen, första deltävlingen imorgon. Den riktigt modige och icke-pryda kan gå in här och kolla på åkarpresentationerna (OBS! Minderåriga och känsliga läsare varnas!).


2008.10.07

Började träna med Falun igår och har varit med på två träningar hittills. Det verkar vara en bra och rolig grupp, ganska stor spridning i ålder, mest tjejer, och distanser från 400 till 3000 meter. Härligt att träna med sällskap!

Det känns i kroppen att det var några år sedan senaste intervallpasset med sällskap dock. Kört några få lättare intervaller ensam i sommar, och det blir heller aldrig samma sak som med sällskap då åtminstone jag pressar mig mer.

Förutom träning var jag också hos frisören idag, en ganska vanlig företeelse numera när jag är korthårig och håret växer som tistlar i en gräsmatta. Kom i en skämtsam debatt med frisören om Dubbeldusch, som jag tycker är en väldigt praktisk ersättning för dyrt och krångligt-att-få-tag-på salong-schampoo; med Dubbeldusch är det bara en flaska att hålla rätt på och den är lätt att hitta på ica. Dessutom kan man variera sig med flera (mer eller mindre spännande) Dubbeldusch-dofter.

Efter en låååång diskussion med den manliga frisören i 22-årsåldern blev jag - helt osannolikt för att vara mig - till slut övertygad, när han hävdade att de verksamma ämnena i schampoot har olika molvikt, och därmed olika möjlighet att migrera in i hårstrået. Dubbeldusch har tydligen alldeles för stora molekyler för att komma ens i närheten av att tränga in i hårstrået.

Tror också att killen sedan fick lite av en chock när jag skojade och sa att jag funderade på att byta schampoo från Dubbeldusch till hand-tvål, hehe. Fick igen när han hotade att ringa stilakuten pga min vägran att föna håret på mornarna eller byta ut mina sköna vinterkängor mot nåt "kvinnligare".

Här är artikeln om tjejgruppen i Kvarnsveden Friidrott i lördagens Borlänge Tidning.


2008.10.05

Avslutningslägret i helgen blev jättebra! Det var jag, Robban och "mina" tjejer på fredag kväll, och på lördag kom Tomas och två tjejer till. Tomas kommer ta över tjejgruppen efter mig och jag är övertygad om att han kommer göra det bra. Blev även avtackad under journalistbevakning med en jättefin tavla av mig och tjejerna och ett presentkort från klubben.

Tipspromenad i skogen i totalmörker, hinderbana med förbundna ögon med en lagkamrat som guide (vilket slutade med en bula mitt på huvudet från ett spett och en svullen näsa efter ett klantigt placerat herbre), jogg uppför Sähl-backen, besök i grannens ladugård, hink-hissande med snören och "maffia" var några av aktiviteterna förutom träning och teori.

Lite ledsamt att lämna gruppen men, som sagt, jag är övertygad om att Tomas kommer att göra ett bra jobb och att tjejerna nu är mogna nog att själva veta riktlinjerna för sitt idrottande, vilken gren eller inriktning de än väljer.


2008.10.03

Inte ofta jag drömmer saker som är värda att sätta på pränt, men inatt poppade det upp en salig blandning av saker i huvudet.

För det första forskade jag inte alls på fibrer, utan fysiologi. För det andra var mamma och jag inne i en gammal kyrka (vilket är helt osannolikt eftersom det är pappa som vill kolla in i gamla kyrkor världen runt). För det tredje var vi i Norge.

Kyrkan (som låg vägg i vägg med mataffären Willys) var inte en kyrka från början, utan regalskeppet Vasa. Man hade gjort en kyrka av det när det strandade (det sjönk visst inte utanför Stockholm trots allt). Inuti kyrkan (och det här kan ju ha varit anledningen till att mamma gick med in) pågick en blomsterutställning- och försäljning. Det fanns bland annat gula pelargoner.

Men - och det här var det häftigaste av allt - det fanns också en flera hundra år gammal blomsterutställning där man visade fyra olika BLOMMOR som hade använts till att minska energiförbrukningen när man tillverkade mekanisk massa. I drömmen tyckte jag det var lite konstigt att de hade tillverkat TMP (en sorts mekanisk massa för den icke insatte) redan för 350 år sedan men det gick tydligen inte åt någon energi alls tack vare de fyra blommorna. En av de energisänkande blommorna var gul iris förresten. Synd att de har blommat över för iår, får plocka ett gäng och slänga i flis-förbehandlingen till våren.

På tal om jobb så var det KP-mästerskap i terränglöpning igår, bilder här. Mitt sista uppdrag i KP-aktiv (jobbets "Korpen" kan man säga) eftersom jag duktigt nog håller på att dra ner på en hel del av mina fritidsaktiviteter.

Det är också i helgen avslutningsläger för tjejgruppen lång- och medeldistans som jag har tränat två år. Jag kommer i höst att byta klubb till Falu IK, en ganska naturlig grej eftersom jag ju numera är Falubo. Det är mycket som har varit bra i Kvarnsveden och där finns många härliga människor men nu ser jag fram emot seniorverksamhet, gemensamma träningar och nära till hemmabana.


2008.09.28

Fasen också. Tog idag ännu ett steg mot den mörka sidan (inte den mörka sidan som Jesper refererar till dock). Åkte på ett cykelpass med Robban på förmiddagen idag, ett rullpass. Inte nog med att jag fick låna Robbans vita supercykel, det var dessutom strålande sol och medvind största delen av vägen. Var skitkul. Inte bra. Istället för att hålla mig borta från djävulens redskap kollar jag nu på specifikationer på olika cyklar på nätet. Tur att vintern och kylan kommer snart, då är cykel inte att tänka på.

Blåste också ut sisådär en halvliter snor under dagens pass. Tillsammans med gårdagens löpning måste jag helt seriöst ha blivit av med en liter snor i helgen. Börjar nästan få lite
vätskebrist tror jag. Robban trampade runt på sin tempocykel med kameran runt halsen (en för övrigt ganska rolig syn), och tog en massa bilder. Väldigt vackra färger ute nu!

Dags att gå och tvätta bort PB-ränderna från benvärmarna! :=)


2008.09.27

The botten is nådd. Eller snarare the toppen. Max-sträcket för hur stressad och uppe i varv man kan vara utan att det går ut över det mesta i tillvaron. Det sjuka är att jag egentligen inte alls har mycket för mig just nu, jämfört med vad jag normalt har, och jag har därför egentligen ingen anledning att stressa upp mig.

Nu gör jag det ändå och är konstant totalt slut på kvällarna efter jobbet. Jag har inte kunnat träna ordentligt sen semestern slutade, jag är helt enkelt för trött. Det är heller inte undra på att jag blir skadad stup i kvarten när varenda muskel i kroppen är konstant spänd som en fiolsträng. Börjar sakteliga inse att det nog är de senaste femton årens jag-hinner-vara-med-på-allt-och-dessutom-skall-jag-göra-allting-perfekt-inställning som hunnit ifatt och nu börjar ta ut sin rätt.

Nä, the toppen is nådd och nu får det vara slut på den här stressen. Har påbörjat ett långsiktigt jobb med att försöka komma ned på en lägre spänning (runt 0,5 volt verkar acceptabelt tycker jag, just nu är jag på gränsen till överslag), nåt som jag borde ha gjort för länge sen. Men bättre nu än senare. Avslappningsband (som jag tidigare bara använt i bilen), annat tänk, gå hem från jobbet i tid och promenera långsamt är några av åtgärderna. För er som inte har provat att gå långsamt kan jag meddela att det är "dyng-svårt", som man skulle ha uttryckt det i Karlskoga.

Trots disträheten (som troligen är en blandning av genetiskt arv och stress) så är jag ändå tämligen säker på att jag inte skulle ha glömt ifall jag hade haft en utomäktenskaplig karl på besök. Så Robban, de där gröna Björn Borg-kalsongerna du hittade bland våran tvätt i tvättmaskinen - de måste ha legat kvar i maskinen efter föregående hyresgäst som tvättade.


2008.09.24

Fortfarande träningsfritt, förkylningen är bättre men inte helt borta ännu. Men det är en rätt bra period att ta det lite lugnare nu faktiskt så jag känner för en gångs skull ingen stress.

Har blivit en hel del skogs-spatserande bland gula och röda träd med kameran istället, så även igår. Nya bilder ligger här. Hittade bland annat på en hackspett som bland många tusen träd och två telefonstolpar valde just telefonstolparna att hacka i. Gissar att den letade efter larver.

Minns på tal om hackspett när en hackspett hackade hål i husväggen i Karlskoga, och pappa klättrade upp på en ranglig stege för att laga hålet (pappa och även farfar borde hålla sig borta från rangliga stegar men det är två helt andra historier).

Dagen efter att hålet i väggen stoppats och målats hackade givetvis hackspetten upp det igen. Och igen. Som femåring tyckte jag att det var en väldigt stor och väldigt rolig händelse, och jag minns att jag stod i fönstret och tittade efter hackspetten långa stunder, och hoppades att den skulle komma tillbaks. Vet inte om pappa var lika hoppfull.


2008.09.22

Fick idag två stycken hej-jag-är-på-semester-hoppas-allt-är-bra-hemma-sms. Av två helt oberoende kompisar. Inom en halvtimme. Hade då just hostat upp en slemklump i plommonkärne-storlek ur mina förkylningsdrabbade lungor (ursäkta alla ni som åt mat när ni läste), ätit måndags-mat i matsalen (där man oroligt frågade var jag hållit hus de senaste dagarna när jag var i Österrike, jag äter nog på jobb-restaurangen rätt ofta när jag tänker efter), och på fikarasten värmt kaffe i mikron som var kvar i bryggaren sen i fredags (det är så äckligt kaffe i automaten).

Semester eller inte så är jag nöjd nog med att bara vara på väg att bli frisk. Sååå skönt att nästan kunna andas genom näsan igen. Och ja - jag vet - västvärldsproblem. Var ute med kameran i kvälls-solen och fotade lite, både igår och idag. Bilder finns här.

Stillan vann förresten Svealandsmästerskapen (linje) på Sollerön igår, och Robban var trea på tempot i lördags. Både överlevde dessutom två dagar av min matlagning vilket måste ses som en seger i sig. I tidningen idag kunde man läsa att Stillan (Stillfors) var anmäld till tävlingen som "Andreas Stilige Stillfors". Hehehe. Lär han få höra länge. Robban var anmäld som "Robert den snälle".


2008.09.21

Trodde att jag hade klarat barnen-börjar-skolan-och-alla-blir-sjuka-perioden med bara en lätt förkylning men så blev det inte - är dundersnufvig. Får hoppas att det går över av sig självt snabbt - min egenpåhittade teori är att om jag låter förkylningen verka ut av sig självt utan tabletter och andra lindrande preparat, så blir immunförsvaret starkare än om man stress-botar den. Svårt att mäta om det funkar men tro kan ju försätta berg.

Var i Österrike i veckan, tvådagars möte i ett underbart vackert område mellan Linz och Salzburg. Hann med en snuvig promenad innan mötet började ena dagen, och hittade det som måste vara en av Europas vackrast belägna järnvägsstationer - utsikt över en bergssjö och ett bergsmassiv av 2000m-berg.

När vi anlände till byn mitt i natten lyckades vi också hitta ett hotell som hette i princip samma sak som det hotellet vi skulle bo på, och vi gick faktiskt in och letade efter receptionen innan vi snabbt vände och sprang nedför den väldigt skumma trappen i den väldigt skumma lukten och luften. Slående likheter med viss Hitchcock-story.

En annan morgon (tidigt) gick jag ut och fotade denna vackra sjö och fann - inte helt osannolikt - en fotograf-självfrände från Japan. Halv sju på morgonen frågade han ifall jag kunde fota honom framför bergen, tackade och bockade vigt, och sprang sedan efter mig och ville återgälda tjänsten och fota mig med min kamera. Glad att motljuset döljer åtminstone delar av påsarna under ögonen.


2008.09.15

Äntligen avslutning i lingondricka-följetongen - den blev jättegod till slut och Robban och jag gjorde varsin variant; en god variant och så hans med 50% socker (kompensation för att han slutat äta godis).

Helgen blev spontant innehållsrik med O'Learys med många roliga vänner på fredagen (följetong de sista veckorna trots den numera rätt kassa O'Learys-i-Falun-maten), födelsedagsfirande av Robbans pappa på lördagen och svampletande i stugan med mamma o pappa på söndagen. Vi hittade givetvis inte en enda svamp, men lyckades stå sönder en bro och plockade några äpplen direkt från träden.

På lördagen fick vi beskåda hur det skall gå till att vattna blommor - Albin är kung på det!


2008.09.12

En kollega frågade idag på jobbet hur det gick med lingondrickan. Kom då på att jag hade glömt grytan med bär och vatten i kylen lite väl länge (200% för lång tid, skulle ha hällt av bären för ett par dagar sedan) och så var det med den saken.

Länkar till tv-sändningen av racet Robban körde i USA, linje och GP.


2008.09.10

Har än en gång fått bekräftat min totala inkompetens i köket. Efter månader av ständig mat-service från Robban och nu i helgen från Ylva, gav jag mig på att på egen hand göra lingondricka igår.

Fick fem liter rensade lingon från farfar (lyx!) och tog drygt hälften till den blivande goda (som jag minns den från min inte alltför avlägsna barndom) lingondrickan och resten till det perfekta köttbulle-tillbehöret rårörda lingon.

För att göra en lång historia kort så kan det ha varit så att jag..
  1. ..mosade bären precis som det stod i kokboken - bara det att jag inte hade någon potatismosare som man skulle ha utan istället använde bottnen av en glasburk. Kom efter tio minuters ansträngande burk-mosande på att jag kunde ha använt någon av de två mixrarna som vi äger.

  2. ..läste aningen fel i receptet och spädde lingon-moset med fem LITER vatten istället för fem DECILITER. Tyckte det gick åt många grytor.

  3. ..rörde omkring de rårörda lingonen med sockret lite för kort tid för att det skulle bli bra. Till mitt försvar fanns det ingen tidsangivelse i kokboken så jag rörde efter vad jag tyckte var en lång tid - ca 15 minuter. De rårörda lingonen smakar därför - just det - råa.
2008-09-07

Idag blev en väldigt lugn dag, har i princip inte åstadkommit någonting. En promenad runt gruvan och några besök i hantverksbodarna runtomkring innan Ylva åkte hem bara. Riktigt seg och trött och denna slö-dag var välbehövlig.

För cykelintresserade kan jag meddela att det gått bra för Cykelcity i Univest Grand Prix i Pennsylvania både igår och idag. Fredrik slutade tvåa igår efter en utbrytning med en kille som visserligen bara var fyra på amerikanska mästerskapen men är ganska bra ändå och Robban slutade 33:a av 140 startade.

Gått bra för laget även idag; har inte sett någon officiell resultatlista ännu men enligt uppgift sopade CC rent och tog hem totalen (man lade ihop de två endagarstävlingarna), spurten och mest-offensiva-tävlingen. Kanske var det nåt mer också. Skulle tro att det är ett gäng nöjda grabbar som sätter sig på planet hem (om de hinner lyfta innan nästa orkan vill säga).

För oss på hemmaplan var den 3,5 timme långa live-sändningen på nätet igår väldigt spännande - ända tills det var en halvtimme kvar och sändningen avbröts. En hel del fula ord om orkaner, antenner och inkompetenta datatekniker som skulle ha förhindrat avbrottet uttalades då.


2008-09-06

För att vara lördag den senaste tiden har det här varit en ovanligt produktiv dag. Eftersom vi gick och lade oss så tidigt igår kunde vi också gå upp vid åtta efter en lång skönhetssömn.

En sväng mobil-shoppande på stan, sedan åkte vi upp till en bil-loppis där det också fanns en väldig massa nytt och gammalt skräp och en massa roliga skyltar.

Vi köpte tre stycken mini-skruvmejslar för tio kronor (bra att ha), en röd nedprutad köksvåg från 50-talet respektive ett rött nedprutat fat från nåt annat tal. Vi blev också mer eller mindre påtvingade att ta emot varsin affisch på Sten & Stanley respektive Vikingarna, och försäljaren bad att vi skulle bära omkring de ihoprullade postrar:na på axeln för att locka fler till hans bord (vilket vi givetvis gjorde).

Fortsatte sedan i vår gummistövel-utstyrsel via ica (där vissa Stockholmsboende kompisar först var oroliga för att gå in på affärer i gummistövlar, men snart insåg att hon var i gott sällskap) till stugan, där vi bland annat plockade en massa äpplen från vad som måste vara ett av de äppeltätaste träden i Dalarna. Vi tänkte först plocka svamp i skogen men kom fram till att äppleplockning på tomten var betydligt bekvämare. Att Ylva gillar att baka och därmed gärna gjorde en äppelpaj av några av äpplena gjorde det ännu trevligare.

Ylva äter den förbjudna frukten. Hon är allergisk mot äpplen.

Dagens citat blir utan tvekan det första vi hörde när vi kom in på bil-loppisen - en man som släpade på en trälåda full av en massa bildelar fick oss att skratta så vi nästan grät;

" - Man skulle ha samlat på frimärken istället!"


2008-09-06

Robban o gänget kör tävling i Pennsylvania idag, mer info här och tävlingen som börjar kl 16.50 svensk tid går att följa live här.

Kan också meddela att jag inte är så virrig som jag trodde, Robban HADE faktiskt glömt meddela mig om bussens service (se föregående inlägg). Så det så!

Ylva är här nu, vi hade en skön lugn kväll igår efter ett pump-pass (jag höll ner överkroppsvikterna till ett absolut minimum, inga onödiga muskler här inte) och mys-middag. Min fredags-vana trogen somnade jag på soffan runt tio. Ingen katastrof då Ylva var lika trött som jag och vi gick och lade oss före midnatt. Lååångt ifrån ungdomens (läs: förra årets) fest-dagar.


2008-09-05

Givetvis är lägenheten fortfarande rörig (se nedanstående inlägg). Ylva kommer hit i helgen så jag röjde lite imorse men direkt skinande blev det knappast.

En annan grej som tog tid imorse var en polisanmälan om stulen bil. Eller buss. Robban o gängets lag-buss var försvunnen imorse när jag kom ut på parkeringen. Handlingskraftig som man är ringde jag runt till de delar av laget som inte är i USA (utan i Tyskland visade sig) och summerade läget. Gick även ner till polisstationen och gjorde en anmälan, samt mailade bilder som polisen kunde gå ut med.

Döm om min förvåning när jag - av någon anledning, måste ha fått nån snilleblixt - hittade den stöldefterlysta bussen på verkstaden mittemot parkeringen! Robban hade tydligen gett verkstaden bil-nycklarna och bett dem serva bussen - utan att meddela sin ibland alldeles för handlingskraftiga flickvän. (Eller så hade han meddelat mig utan att jag kan minans det). Jaja, bra att den inte var stulen iaf. Men skulle den bli det, måste jag nog skicka nån annan till polisstationen.


2008-09-02

Robban har varit borta i femton timmar, varav jag har varit hemma två. Lägenheten är redan ett kaos. Det här kan aldrig sluta väl. Dessutom saknar jag dig redan, snygging.


2008-09-01

Fick ett dumt infall och som alla vet - är huvudet dumt får kroppen lida. Har just spenderat två timmar och 3,5 mil på djävulens redskap cykeln.

Helt osannolikt egentligen att jag skulle komma på nåt så dumt men får väl säga som killen som vann herrseniorernas totaltävling i Svanesund igår - jag har hamnat i fel sällskap. För lite kul var det faktiskt, trots att jag hade två motionärskarlar av den värsta sorten (såna som aldrig blir trötta) och Faluns supermorsa Marie med mig. Tur att de är snälla och väntar på långsamma nybörjare som blir avhängda i nästintill asfalterade utförslut.

Är ganska säker på att morgondagen kommer innebära behov av hissnyckel och många smärtsamma försök för att komma upp ur kontorsstolen. Lär nog dessutom stretcha dubbel dos resten av veckan för att få ut höftböjarna till normal längd igen. Men som sagt - lite kul var det allt.