Gamla nyheter mars-april 2008

2008-04-30

Fortfarande mycket att göra med avhandlingen, men känns under kontroll. Åkte hem tidigt igår (halv 6) och såg lägenheten i dagsljus för första gången på länge. Planterade i balkonglådorna (skönt att göra nåt annat några timmar) och satte mig på balkongen och jobbade. Hade missat att det är ljust så länge på kvällarna nu, superskönt!

Vaknade sedan inte av någon av de tre väckarklockorna imorse, och då står den ena ändå på sängkanten. Tror kroppen gör allt den kan för att återhämta sig, vilket är bra men lite för tidigt. Fick se en bild av mig själv idag och börjar inse att jobbarkompisarna haft rätt när de har sagt att jag ser sliten ut - om bilden inte ljuger går jag omkring och ser ut som en bakfull hockeyspelare. Men bara en vecka kvar nu!

Firar valborg med att lyssna på musik och smällare från grannen över gatans fest. Tur att de har bra musiksmak!



2008-04-26

Fredag morgon kl 05.45. Klocka 1 ringer. Snoozar i två minuter tills klocka 2 ringer. Sträcker på mig och räcker ut handen efter blåställs-byxorna. Har glömt glasögonon hemma och fumlar efter paketet med linser. Släpar mig ut ur kontoret, ut i korridoren, träffar på en kollega från en pappersmaskin som är ute på stopp och som kommer visslandes uppför trappan.

Duschar, går en kort promenad ned till reningen försöker och studsa igång benen lite i det fina vädret, hämtar kaffe i kaffeautomaten, plockar fram ost och bröd ut kylen och brer en macka, häller upp yoghurt och müsli i den skål som jag numera betraktar som min, stämplar in. Fortsätter skriva. Någon ringer plötsligt och frågar om jag ska äta lunch. Tittar förvirrat på den oätna frukosten och det kalla kaffet som står kvar på skrivbordet fem timmar senare. Klockan är tolv. -Joo, lunch ja. Joo det var ju tanken. Vi syns i restaurangen.

Irriterar mig på att restaurangens två rätter alltid är två jättegoda eller två inte så goda rätter. För två veckor sedan fick man välja mellan två korv-rätter. Nästa dag kan det vara köttfärssås eller pannkakor. Det är fortfarande varmt och soligt så vi sitter ute.

Diskuterar ett projektarbete till en kurs som vi jobbat med dagen innan och som vi ska ha ett möte om efter lunch. Kul projekt, vill lära mig mer. En kollega kommenterar något kul i ett mail som jag skickat kvällen innan. De andra runt bordet som också fått mailet faller in i diskussionen. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg att jag skickat nåt mail! Fast jag vet ju att kollegorna inte pratar nonsens. Tänker frenetiskt och skriver in en påminnelse i huvudet att jag måste komma ihåg att kolla sent-korgen i mailboxen. Det visar sig senare att jag verkligen skickat mailet och efter att ha kollat på mailet i nära en minut kom jag också ihåg det.

En ganska typisk del av en dag den här veckan som kommer gå till mitt livs historia som en mycket lärorik vecka som flyttat många gränser. 24-timmars hemtenta i onsdags, projektjobb i torsdags och några dagar kvar till språkgranskning av lic-rapporten. Det som förvånar mig mest dock, är att det fortfarande är så kul.

På en knapp månad har jag nu jobbat in nästan tre veckors extra tid, vilket ger ett dygnsmedel som jag inte ens vill räkna ut. Sover mindre än jag trodde var möjligt, får knappt nån näring eftersom jag glömmer bort att äta, har snart mer kaffe än blod i kroppen och bor - ibland bokstavligen - på kontoret. Men jag är fortfarande nåt så oerhört nyfiken på hur det här med fiberbindning hänger ihop. Lite som Fermats gåta för en fibernörd.

Att veckan också inneburit en chock inte så olik i styrka, fast helt olik i innehåll, den jag fick under konferensen i usa för ganska precis ett år sedan (fast den gången var det på sms, nu var det på mail) får vara en motivationsdödare jag lämnar kvar i den här veckan och limmar igen kalendern. Även om det är något jag hoppas att ingen doktorand någonsin skall behöva återuppleva så var det positivt att få känna ett sånt stöd som jag fick från arbetskompisar, chefer och "co-workers". Det var också det som gjorde att motivationen trots allt kom tillbaks så snabbt, trots några rågade hinkar sand på isen från den som det var meningen skulle curla.

Har klippt av håret idag. Robban säger att det är ett tecken på en livs-förändring. Det kan hända.


2008-04-22

Det är nog inte fel på pulsklockan. Det verkar som att jag faktiskt har högre puls när jag sticker ut på passet än när jag kommer tillbaks. Inte så bra men vad effektiv man är!

Två veckor kvar till tryckning, sedan blir det en annan typ av jobb (och grämjning över allt som borde ha varit med i rapporten som jag kom på efteråt :=) ). Har - peppar peppar - haft en väldig tur som har haft skrivflyt hela tiden. Har suttit med huvudet 100 % nedborrat i en månad nu och hade inte kunnat gjort någonting snabbare eller effektivare, och skrivkramp hade varit direkt obra.

Nu har Robban kommit hem från Spanien och lägenheten är kliniskt ren och städad, frysen är fylld och till råga på allt har han bytt och rensat förrådet. Jag har verkligen full service, trots att "den lille arge" också har fullt upp med en säsong i full rulle (haha rulle, min humor är verkligen kass just nu). Var båda lediga i söndags och passade på att fixa till balkongen med nya möbler o lite blomlådor. Finns hopp om våren!

Nu är det dags att åka till bruket och fortsätta pressa kroppen. Har redan passerat fler gränser än jag visste fanns, vilket är en lärdom i sig. Men först ska jag gå o väcka Robban som sov när jag kom hem vid ett igår och som fortfarande sover, och säga hej då.


2008-04-15

..och så var man tillbaks i ekorrhjulet efter den lediga dagen. Jobb till tolv igårkväll men nu börjar det faktiskt arta sig lite. Har åtminstone grepp över allt som skall göras nu, även om det på ett sätt hade varit skönare att inte ha det, eftersom det fortfarande är rätt mycket kvar.

Men det är kul faktiskt och ser verkligen fram emot att ha rapporten tryckt i handen och emot de tre dragningar som är inplanerade för tillfället (Sundsvall 9/5, Espoo 22/5 och bruket 18/6).

Matvanorna så här i skrivartider är oförändrade, igår avnjöt jag en delikat middag bestående av tonfisk på hårt bröd (tur att det finns tonfiskburkar med snabböppning så man slipper konservöppnare) med citronpeppar. Mycket gott. Faktiskt. Höll ut in i det längsta innan jag åt så i det hungertillståndet var allt gott. Robban kommer hem igen imorgon vilket nog är tur för mina näringsvärden.

Knät har blivit lite sämre. Vet inte om det beror på att jag vilade flera dagar i sträck i början av förra veckan och att ärret i knäleden har börja växa till sig eller om det är nåt annat. Hoppas på det förstnämnda och kör på.


2008-04-13

Idag var första gången på nästan två veckor som klockan ringde på morgonen och jag faktiskt vaknade. Är intressant att se hur kroppen reagerar och försvarar sig i olika situationer och en lång period med extremt högvarv har gjort att kroppen tagit alla möjligheter till vila. På mornarna har kroppen liksom "vägrat vakna" och natten kan knappast beskrivas som sömn utan snarare någon sorts dvala.

Igår tog jag efter arton dagars jobb i sträck en vilodag. Dels för att unna mig men mest för att reset:a. Var många program som surrade i bakgrunden och med hög cpu på de flesta så behövdes en omstart. Var i stugan med Jonte och Sara och hade egentligen tänkt sitta framför brasan och slöa men var lite för rastlös så det blev en del fixande inomhus i nya huset istället (ute snöade det).

Bar med hjälp av Sara och Jonte (som hade föresatt sig en slö dag med plugg-böckerna framför brasan, sorry) ut en del möbler och annat skräp. Fick också ut det sista av det isoleringsmaterial som låg löst i en av loftgångarna och gjorde att man inte ville vistas på övervåningen. Jag gillar de flesta sorters fibrer men glasfiber är inte kul! Andningsmask och brillor är det som gäller (se bild) men tyckte ändå att det kliade i halsen efteråt.

Plockade även upp en hel del grejer från alla flyttkartonger som stått där sedan vintern och nu finns faktiskt ett komplett utrustat kök. Bortsett från att den snart hundraåriga tapeten lossnat på några ställen och att allting fortfarande är inrett à la 50-tal med gult och brunt och stora blommor så börjar det nästan se beboligt ut. Ommålning, omdragning av vatten och lite annat smått och gott är högsta prio i sommar så insidan av huset får fixas senare.

Min arbetsfria dag fortsatte efter stug-fixandet med en väldigt spontan fika på Banken följt av en ännu spontanare utgång på Harrys, där Anna och jag höjde medelåldern en del. Tycker vi borde ha fått gå in gratis för att vi föräldravandrade. Blev ett par förflyttningar av examensringen till förlovningsringsfingret (har ungdomarna inget hyfs!), plus ett par dissningar med repliken "Sorry Anna är min flickvän" men den roligaste kommentaren på hela kvällen hörde jag på väg hem (perfekt att ha så nära hem förresten).

Mötte en tjej och en kille som gick mitt i vägen vid kvart i två-tiden, ungefär lika gamla som majoriteten av Harrys-besökarna (inte jag och Anna alltså). Killen led av tydligt kvart-i-två-syndrom och försökte förklara för tjejen; "Asså jag är en sån där kille.." Skeptiskt mummel från tjejens sida. "Asså jag looovar, om du lär känna mig så kommer du se att jag är den goaste o trevligaste kille som finns, asså det säger alla mina kompisar. Jag är så himla go kille asså".

Det finns kanske dom som hade kunnat behärska sig i en sådan situation men jag är inte en av dem. Gick och skrattade i säkert en minut, gick hem och sov och vaknade som sagt faktiskt - nästintill utvilad. Tänk vad en arbetsfri dag kan göra susen.

Nu är det dags att jobba.


2008-04-10

Inga nyheter om knät. Har inte sprungit sedan i söndags men slutade göra ont i tisdags så det borde vara okej nu. Man belastar inte knät så mycket från skrivbordsstol. Åkte till jobbet i tisdags morse (eller förmiddag runt nio snarare eftersom jag labbat till halv tolv kvällen innan) och kom tillbaks runt sju på torsdagskvällen. Dagen efter.

33 timmar på jobbet varav knappt fyra var sömn på en faktiskt väldigt bekväm soffa i kopieringsrummet, en halvtimme var dusch och kaffekokande och resten skrivande så tangentbordet glödde. Synd att sluta medan man har flyt och en snabbt närmande och även passerad inofficiell deadline gjorde även sitt till. Är dock ändå inte klar utan det är en del kvar på själva kappan men det börjar likna nåt iallafall.

På väg hem ikväll for jag förbi för att hämta pengar på OK-macken som jag lånat ut till en behövande på tisdagskvällen, vars kort inte fungerande. Vi hungriga nattarbetare måste ju stödja varann. Passade även på att köpa några fler pan-pizzas som tillfälligt har ersatt tonfisk med pasta, eftersom pastan ändå kräver ett visst mått av arbete med vatten och gryta och annat tidskrävande (salt). Tvärsomnade i soffan efter en minuts film-tittande och vaknade upp med några nya grejer till kappan i huvudet en Sagan om Ringen-tid senare. Vad gäller lic-datum så är det till 99% spikat till 18 juni, i Borlänge.

Nu är det dags att sova igen. Har ställt klockan med Tommy Körbergs "Stad i ljus" som jag fick av brorsan (annars är Benny Hill default väckningsmusik) och hoppas på ett lugnt och mjukt uppvaknande till skillnad mot morgonens brutala "Kopieringsrum i ljus".


2008-04-06

Somliga straffas medsamma. Har försökt hålla mig borta från långpass sedan sista igångkörningen för att musklerna alltid skall vara fräscha och kunna täcka upp för knät. Har dock varit så fräsch i benen hela veckan (fram tills träningsvärken, se nedan) och dessutom tränat så mycket ensam på slutet att när det vankades söndags-långpass kunde jag inte stå emot utan planerade hänga med en bit iallafall.

Men som sagt, somliga staffas omedelbums. Benen var som pinnar från steg ett, och hade syra i första backen. Fick slita rejält och hamnade ändå efter. Så när grabbarna svängde av mot Sundborn fortsatte jag på Bergsstigen istället för att korta av passet. Efter 5-600 meter började knät göra ont. Inte nog med att det var en lång väg att GÅ hem (vilket det hade varit även om jag hade tagit närmsta vägen vilket jag naturligtvis inte gjorde av lokalsinnesavsaknadsskäl), det började dessutom regna nån typ av kallt regn som i två plusgrader ibland var på gränsen till snö.

Bannar nu mig själv rejält för att jag gick på ett sånt dumt infall som långpass - hur kan man frivilligt lämna inomhushallens värme, tjockmattans gosighet och kafeterians goda automat-capuccino. Får se hur det går med knät men förhoppnings- och troligtvis gick det bra tack vare att jag slutade springa när det började göra ont.

Och, för att citera Michail Tonkonogi som citerats av Fredrik Ericsson på fb; "Bra ben har inte ont och dåliga ben är det inte synd om".

Nu är det dags för jobb. Har inte jobbat så mycket som planerat i helgen och känner mig lite stressad, blev några timmar till och från på labbet igår bara. Å andra sidan har det varit riktigt skönt att tänka på nåt annat några dagar och det kan jag säkert ha nytta av i skrivandet också. Trevlig kväll hos Per o Co igårkväll (Jocke o jag var SÅ nära att vinna spelet men blev lite kaxiga på slutet och tappade) och det finns ju - säger dom - annat än jobb och idrott i livet.


2008-04-05

En vecka sedan Robban åkte på läger och hans icke-närvaro i kombination med min arbetsintensitet och intresse för hushållsarbete kan ju bara få ett resultat - tomt i kylen (bild höger), inga rena kläder och dammråttor i hörnen. Har faktiskt både städat och tvättat idag (vilket jag måste erkänna var ett tag sedan) och får väl åka och fylla på tonfiskförrådet på ica nån dag också. Också hunnit med lite labbande och en uppmjukningsrunda för benen.

Fick nya sulor av Sko-Stig för några veckor sedan som jag började vänja benen försiktigt med under löppassen. Blev lite skillnad men inte någon jättestor omställning från de gamla. Däremot blev det skillnad när jag använde nya sulorna för benböj!

Några lätta rehabövningar som jag normalt inte får träningsvärk av gjorde att jag nu har svårt att gå normalt nedför trappor. Är såklart inte hundra på att det verkligen är sulorna som är orsaken men det är det enda jag kan komma på och det är inte helt ologiskt. Troligtvis har en liten förändring av benställningen nu gjort att större muskelgrupper aktiveras vilket isåfall är väldigt bra.


2008-04-04

Spännande (läs: inte särskilt) dag som började med ett telefonsamtal från en orolig Ylva, som hört att det brann i centrala Falun och att det var rekommenderat att inte gå utomhus. Ett hus som höll på att byggas upp efter en tidigare brand som nu brann igen. Stod redo med löpskorna i handen och stack ut några minuter innan jag insåg att det faktiskt luktade bränd plast i hela stan och tog istället bilen upp till Lugnet och tränade där. Sprang förresten en testrunda i onsdags och är inte i så kass form ändå, trots att det känns som om jag mest rehabtränar. Kul besked!

Det andra spännande som hände var att jag istället för att jobba till halv elva som är standard numera, var på årsstämma för dalarnas idrottsförbund till halv elva istället. Fredag kväll. Jag vet, ibland undrar till och med jag. Den 19 juni skall jag skaffa mig ett liv igen :=)

Robban har tydligen haft en liknande dag i Spanien, med en vurpa och en rejäl uppskrapning av låret. Får väl hoppas att det läker, de valde att inte sy på sjukhuset. Han kan cykla iallafall.

Börjar bli lite små-sliten i huvudet efter oavbrutet skrivande några veckor men va gulligt folk jag jobbar med! Idag låg det ett kuvert med godis i mitt postfack och en uppmuntrande lapp (se bild). Nån som hade sett mina växande svarta ringar runt ögonen kanske. Blev hursomhelst glad och godiset var gott och helt korrekt välbehövt. Tänk vad lite Ahlgrens bilar och en lapp kan göra skillnad. Tack och bock!

Nu väntar en helg med labbande i Falun imorgon (har slut på rena strumpor så det får bli labbande mixat med tvätt, får alternera mellan tvättstugan och labbet), fortsatt skrivande på söndag och förhoppningsvis (beroende på graden av komatisk trötthet) någon typ av social aktivitet på lördag kväll.


2008-04-01

Minst sagt dagvill efter en helg på jobbet. Eller just nu ett liv på jobbet snarare. Robban är på läger vilket innebär att det är fritt fram för mig att jobba dygnet runt, vilket är tur eftersom lic-avhandlingen inte verkar skriva sig själv (fasen också).

Vaknar om mornarna redan uppe i varv, skakis och med huvudvärk efter för mycket kaffe dagen innan. Slår på datorn och jobbar med litteratur- eller allmändelen under frukosten, tränar, åker till jobbet.. och skriver tills ögonen - trots Tiimaribrillorna - säger ifrån vid tiotiden. Hem, stupa i säng, några oroliga timmars sömn med drömmar om fibrer - och så upp nästa morgon.. och så vidare. Har mer mat i kylen på jobbet än hemma och spenderade lördagskvällen med rix fm partymix på hög volym för lite lördagskvällskänsla - givetvis på jobbet.

Så ni som undrar varför jag inte hör av mig, svarar sammanhängande på mail eller glömmer saker jag borde ha kommit ihåg - sorry men så lär det förbli några veckor till.

Och så illa är det faktiskt inte - oroa dig inte mamma. Är faktiskt jättekul att få senaste sammanställa senaste två årens jobb och förhoppningsvis snart få börja använda metoden "skarpt".


2008-03-29

Första tussilagosarna hittade! Det är vårtecken 2. Vårtecken 1 är att det nu är så lite snö att det gick att springa i skogen (och därmed hitta tussilagosarna). Nu blir det jobb, mycket som skall skrivas klart under helgen.





2008-03-28

Fortsatt skrivande på lic-materialet och tror att den myckna tiden framför datorn frestar på ögonen, har fått lite sämre syn och huvudvärk sista veckorna. Vilket iof också skulle kunna bero på att de små grå med signaler mellan närmar sig sin maxkapacitet och börjar passera någon typ av laktattröskel för hjärnor.

I vilket fall har jag nu uppnått den respektabla (nej nej inte gamla) ålder då det är dags att skaffa läsglasögon. Eller terminal-brillor som jag föredrar att kalla det. Efter en timme hos optikern slutade det ändå med att jag köpte ett par på Tiimari (lång historia) för 50 kronor. Får väl se om huvudvärken försvinner men ska iallafall se till att ha kontorsdörren stängd när jag använder mina Tiimari-brillor, de är inte dom snyggaste. Men funktionella.

Min grad av lättroadhet kan faktiskt ha att göra med den totala inskränkthet i fibrernas värld som jag har upplevt den senaste tiden men kolla in bilden till vänster. Det är en cykelkartong som väldigt roligt nog har texten "Is RECYCLABLE". Please RECYCLE. Hahaha. Förlängde livet flera minuter med det skrattet.

I övrigt fortsatt träning som tidigare, mest korta pass och blandat väg och bana och fortfarande en hel del rehab. Ökar långsamt och slutar i princip passet när det går som bäst vilket gör att det går långsamt framåt men känns stabilt och säkert och det är huvudsaken.


2008-03-24

Tiden bara springer iväg (som vanligt) och kan inte fatta att det redan har gått tre månader sedan jul. Skönt att se att vissa hushåll firar julen just "ända fram till påska" och behåller belysningen i utomhusgranarna.

Påskafton firades som sagt hos farmor o farfar med god mat (tack mamma!), äggmålning, frågesport och i vanlig ordning alldeles för mycket godis. Tok-mätt. Igår var vi uppe i stugan och avverkade lite små - och iof också några stora - träd på tomten. Underbart väder; kallt men soligt.

Har spenderat större delen av dagen idag med Stieg Larsson - jätteskönt att komma ned i varv och när Robban cyklade till jobbet i minus tio grader imorse gick jag tillbaks in med kaffekopp i handen och tofflor på fötterna. Hehe.
Skönt att det är jag som får vara ledig ibland.

Hittade förresten ett antikt styrketräningsredskap (?) i en bod i nya huset igår - åtminstone säger
farfar att det är ett gymredskap. Man trycker ihop handtagen och jag skulle tro att det är avsett för biceps och latsar, känns så iallafall. Eller så är det inte alls ett styrketräningsredskap utan någonting helt annat, en gigantisk näsring till en ko kanske. Nån som har några förslag? (bilden till höger)






2008-03-22

Inspirerad av Annies lyriska inlägg om hennes morgonjogg i veckan (inlägg på hennes blogg den 19 mars) gav jag mig ut i morse med föresatsen att det kanske skulle bli rätt trevligt ändå. Och om det blev! Fick nästan en lika hög endorfindos som hon måste ha fått. Strålande sol, knät och magen funkade och muskler som var lätta att aktivera efter massör-Martins tvåtimmars genomgång av dem i torsdags. Superhärligt! De nio minusgraderna kändes som plusgrader.

Också skönt att få reset:a huvudet lite. Efter veckans totala fiber-fokusering har det ibland känts som om jag lidit total överhettning, på gränsen till härdsmälta, av hjärnan. Hjärnan är ju en muskel så det är nog ingen slump att det är nu vid vila som jag har kommit på flera lösningar till problemställningar som jag har funderat över ett par dagar.

Idag väntar äggmålning- och ätande med familjen minus Henk som är kvar i Linköping och tentapluggar. Glad påsk!


2008-03-21

Om jag var disträ och tog på mig fyrdubbla linser förra veckan så har det knappast blivit bättre den här veckan. Har försökt slänga ut saker (läs: spindlar) genom stängda fönsterrutor, glömt alla typer av grejer på alla typer av platser (i hyrbilar, på Arlanda, i kylen på jobbet), tagit på mig strumpor med stora hål och varit allmänt upptagen med tankarna på fibrer och inte på momentana sysselsättningen. Rädd för att det knappast kommer att bli bättre närmaste veckorna men det är kul iallafall. Få ihop en sammanfattning på mitt jobb senaste två åren.


2008-03-15

Är inte helt otippat rätt sliten efter veckans kurs. Ingen träning varken igår eller idag utan försöker återhämta kroppen istället. Spenderade efter en låååång sovmorgon dagen på Dalarnas museum, där vi kollade på en massa gamla grejer, varav mycket av prylarna vi faktiskt har lika både i stugan i Dalarna och i Värmland. Och gamla bilar är ju heller inget nytt, pappa har ju garaget fullt. Istället för att rensa ut och slänga kanske man skulle öppna museum om några år.

Roligaste var att se gamla filmer från 1920-talet och framåt, från olika industrier runtom i länet. Säkerhetstänket var minst sagt annorlunda då från nu, på filmerna fick man se hur arbetarna gick omkring i järnspån iförda träskor, manuellt skickade in och tog emot stålämnen som med väldigt fart kom ut från press-ugnarna och flottade stockar mitt på älven.

Några bilder från kursen i Vemdalen.

Noterade också i veckan nytt rekord i disträhet, då jag satte på mig fyra (!) linser istället för bara två en morgon.


2008-03-12

Slitigt att vara på kurs. Många svåra beslut - sitta i bubbelpoolen, åka utför, få massage eller gå på yoga under eftermiddagspausen. Eller jobba vilket det ofrivilliga valet blev trots allt.

Hunnit med lite bubbling och utförsåkning idag också dock, även om utförsåkningen fick begränsas till den nedre delen av backen (läs: barnbacken) där det inte var lika tjockt med dimma. Fick inte med mig några kollegor ut i backen idag och när jag testade på en högre backe med en lutning på mer än tre grader som väl barnbacken ligger på, var jag helt själv i backen. Tror jag iallafall, det gick iof inte att se så mycket. I ankarliften såg jag liften framför svagt men inte liften två steg framför.

Och det var spännande att åka utför när de orangea pinnarna som markerar back-kanten stod för långt isär (mer än tio meter) för att det skulle gå att se från den ena till nästa. Därav barnbacken. Åkte slalom runt Bamse och Lille Skutt men var för feg för att åka under de böjda portarna. Hade troligen fastnat. 

2008-03-11

På kurs i Vemdalen - en blandning mellan supersoft och extremt hög CPU som en av föreläsarna här skulle ha uttryckt det.

Kan sammanfattas med mycket mat, mycket kontrollsystem, simuleringar, approximeringar, antaganden som vi gissar att det är okej att göra, ny terminologi, spännande insiker om hur coolt det är att simulera grejer, utförsåkning mm. 

Morgonjogg imorse och kom på mig själv att tänka ut en modell för hur en simulerings-modell för kroppen skulle kunna byggas upp, t ex för att kolla hur mycket energi som skulle gå åt för att klara att hålla en viss hastighet uppför en backe med viss lutning på en viss tid. Dock kan ju kroppens parametrar (eller heter det variabler) ändras rätt mycket på kort tid (ett icke-linjärt system) så det är krångligt att räkna på och kan bli ganska osäkert. Bättre att hålla sig till process och fibrer ändå kanske.

Skidåkning i Storhogna/Klövsjö, liftarna är precis utanför hotellet, igår, och i Vemdalsskalet idag. Härliga backar och idag tittade tom solen fram lite, innan dimman kom och gjorde det omöjligt att se mer än fem meter framåt. På bilden ovan delar av forskarskolan / kursdeltagare som försöker organisera sig för ett foto, något som inte var helt lätt. Det var lång "deadtime" (fördröjning i ett kontrollsystem) på vår organisation i backen.

För övrigt är det system liknande stegförändringen
som vi såg ritad på en lift-skylt som vi försöker räkna på denna veckan.


2008-03-09

Våren närmar sig och har lagt upp lite bilder på stugan - och några av byggprojekten som är på gång.

Nu lämnar jag dock våren några dagar och far norrut - Vemdalen nästa.


2008-03-08

En - liksom förra veckan - otroligt lugn och skön lördag. Fick kaffe och bok på sängen vid halv åtta och lyckades få både kaffet och boken att räcka ett par timmar. Fortsatte min slö-dag i tv-soffan framför friidrott och skidor.

Är fortfarande inte helt hundra i kroppen kände jag när jag stack ut för att springa idag, så jag avbröt passet. Dock kändes benen pigga och fräscha igen och då brukar jag vara på bättringsvägen. Och med tanke på att hälften av kollegorna på jobbet är fökyld eller har haft influensa nyligen så får "bara" hängig ändå ses som okej.

Har besök av Robbans brorsa i helgen, väldigt trevligt. Han och Robban var i Romme och åkte idag, och Steffe använde sina slalompjäxor som vi lånade med till Vemdalen men inte använde. Ni som läst tidigare nyheter på denna sida (2008-01-16) vet vad de objudna gästerna med svans och tänder gjorde med våra skor i stugan i Vemdalen, innan de promenerade runt på Robban och kollade om han inte skulle vakna snart.

Japp, råttorna åt sig in i sop-påsen och använde den kokta pastan vi hade slängt där som byggmaterial i några av våra skor. Och tydligen, upptäckte äldste brodern Ö när han satte ned foten i pjäxan idag, även i hans slalompjäxor. Fast tror inte mössen hade räknat med att deras byggmaterial skulle mögla.


2008-03-06

Snart fredag igen otrolig nog - tyckte det nyss var det. Varit lite hängig i veckan så det har blivit en lugn träningsvecka. Antingen har jag haft nåt i kroppen eller så är det ständigt för lite sömn som är boven. Har tränat, men korta pass. Får försöka vila upp mig i helgen inför nästa veckas jobb-kurs i Vemdalen. Föreläsningar 8-12 och 17-22, med några timmars ledigt för fria aktiviteter (läs: utförsåkning) mitt på dagen. Blir nog skoj men intensivt.

Helgen bestod av Vasaloppet på tv där jag för en gångs skull faktiskt höll på Norge, åtminstone sista tre milen, en galet kul och 100% nykter (vilket man inte kunnat tro om man hade suttit i hörnet och lyssnat) tjejkväll med en gästtjej (Robban), ett distanspass med Marcus på söndagen och några timmars skönt slappande i soffan.


2008-03-01

Tiden springer iväg! Har satsat på livskvalitet den här veckan och har sovit sju, ibland uppåt åtta timmar varje natt. Jobb-tid sitter jag och skriver på "kappan" som lic-avhandlingen kallas, något som passar bäst att göra kvällstid, när det är lugnt och tyst.

Upplever att jag blir stel och seg i kroppen, fast (eller kanske på grund av) att jag sitter stilla och skriver och har därför tränat innan jag har gått till jobbet på mornarna/förmiddagarna, och sedan jobbat till tio-tiden på kvällen. Får mycket gjort men så mycket mer än sömn, träning och jobb hinns inte med. Skrivandet gör dessutom att jag blir disträare än den värsta professor så det är tur att det finns helger. Bild på en av mina fibrer ovan.

Det går peppar peppar ganska bra med knät nu. Trappar upp spiksko-träningarna långsamt, håller fast vid rehab-träningen och det är fortfarande ganska korta pass som gäller. Vill att muskler, senor och annat som kan gå sönder på en gammal otränad tant som jag skall vara fräscha varje pass, tills de återfått stabilitet, tålighet och elasticitet. Och med risk att låta som hon med naglarna; det är riktigt kul att springa nu!

Helgen är med mina mått mätt helt oplanerad, har köpt en ny bok och tänkte återgå till sängen och slöläsa fram till lunch. Undviker att köpa sista Stieg Larsson-boken tills jag har semester eller liknande eftersom tidigare Stieg L-böckerna var helt omöjliga att lägga ifrån sig. Läser nu istället ännu en Clive Cussler. Svårigheten med Clive Cussler-böckerna är att veta om man har läst dem förut, något som - otroligt nog - ibland inte visar sig förrän efter halva boken. Joo dom är ganska lika varann.

Några bilder från förra helgens skidspel