Gamla nyheter juli-augusti 2008

2008-08-30

Är i Svanesund i närheten av Orust och supportar Robban under Svanesunds tredagars (bilder från prolog och GP). Och det går bra, han solo-vann dagens första tävling (dubbeletapp idag) och har kört bra på de andra två etapperna också. Imorgon väntar linjelopp över 14,4 mil.

Har också hunnit njuta lite av de fina omgivningarna här på bästa tänkbara sätt, löpandes. Sprang backintervaller igår och njöt av att för första gången på ett par år få ett snabbt, explosivt svar i musklerna när jag tryckte på. Riktigt härligt! Avslutade med en simtur i havet, i vatten så klart att det gick att se sjöstjärnorna på botten på 1,5 meters djup!

Dagens morgonjogg var också fin, med klippor och fantastisk utsikt. De taggiga buskarna som verkar omge varenda stig och sten på hela Orust gjorde dock sitt bästa (och lyckades ganska bra) för att skrapa upp mina ben så gott det gick. Ser just nu ut som en elak kattägare på benen.


2008-08-28

På västfronten inte särskilt mycket nytt. Börjar återfå lite av energin som jag tappat nånstans på vägen (vet inte var) men det är fortfarade väldigt långt kvar till den nya referensen som jag upptäckte på semestern (utvilad, pigg och initiativrik kallas den visst). Men skam den som ger sig!

I helgen väntar västkusten, Robban ska race:a. Det ska visst bli fint väder så vem vet - årets premärdopp i havet kanske blir simultant med årets sista dopp!


2008-08-23

Dagarna i veckorna bara rinner iväg. Jobb, träning, sömn och sedan är dygns-timmarna slut. Gjorde ett otäckt överslag och insåg att det efter jobb inkl resa, sömn, en timme att vakna och en timme att somna, endast återstår fyra timmar per dygn till träning, matlagning, tvätt, handling, mental vila och tid att umgås med sambo och vänner.

För tillfället har jag det visserligen så lyxigt att Robban sköter den mesta markservicen med matlagning, tvätt och städning (tack älskling!), men det är inte utan att man i sitt post-semestertillstånd funderar på om man ska leva såhär resten av livet. Farligt att ha ledigt och upptäcka hur pigg man kan vara..

Blev några 400:ingar i veckan och det börjar kännas mer och mer stabilt. Fortsätter att skynda långsamt dock. Kroppen (och huvudet) måste få tid att vänja sig vid syran och det tar den tid det tar.

Blåmärkena som jag ådrog mig när jag gjorde en markinspektion från MTB:n i söndags har utökats med några till, givetvis på samma ställe. Cyklade lite igår och det värker runt hela knät efteråt, men det gör inte alls ont på samma sätt som tidigare. Nu är det är snarare musklerna runtom knät som är svaga och får jobba, bra rehab så länge jag tar det lite lagom alltså.

Möjligen är det ändringen av sittställningen som gör att det nu går att cykla igen, eller så är det helt enkelt så att knät har läkt ihop. Ganska kul är det faktiskt, och under gårdagens pass bjöds det även på någon typ av musik, då det pågick nollning med kraftfull (skön-) sång över vattnet i Stångtjärn.


2008-08-17

Härlig helg efter en chockerande jobbig vecka - hade nog glömt hur det var att jobba. Men det var kul att träffa alla jobbarkompisar igen och jag har ju faktiskt ett kul jobb - även om semester slår lite högre.

Helgens väldigt spännande fredagskväll bestod i att promenera till ica och skaffa ett till ica-kort. Ungefär vad jag orkade så det var lagom, även om det var under all kritik för oss som är under trettio och borde utnyttja vår ungdom, inte skaffa icakort och överflöd av vuxenpoäng. Lördagskvällen tänkte vi spela minigolf men efter en väldigt kall middag (vi sitter ute, det är sommar!) ångrade vi oss och åkte hem till värmen inomhus. Som sagt, en skam för ungdomen!

Morgonjogg och knä-rehab i lördags morse, sedan mer allmän uppbyggnad och lite snabbhet lördag eftermiddag. Ringrostig vad gäller snabbheten och nerverna reagerar lite slött när foten hamnar i marken tycker jag, men efter några fler snabbhetspass ska det nog kunna bli ordning.

Knät har faktiskt börjat kännas såpass bra att jag vågade närma mig min tidigare största knäont-fiende cykeln idag. Hämtade hem MTB:n från stugan igår (där det för övrigt bor många söta sädesärlor, se bild till höger) och vi (läs: Robban fumligt assisterad av mig) spenderade fyra timmar med att få den i funktionsdugligt skick.

Funktionsdugligt skick för en cykel innebär två vitt skilda saker för mig och Robban. Innan vi började meka såg vi "Pimp my ride" (där man hottar till gamla bilar) på MTV och Robban måste ha blivit inspirerad för han pimp:ade till cykeln rejält. Jättefin blev den men fyra timmar med byte av varenda rörlig del på en tvåhjuling höjde inte direkt min kärlek till cyklar. Inte heller regnet som startade samma minut som vi cyklade ut eller de hala rötterna som verkar ockupera varenda stig i skogen. Vi hade ju också kunnat välja en annan väg än "bergs-stigen" som premiärtur denna regniga dag.

Trots att jag saknade den varma, goa tjockmattan i hallen var det faktiskt rätt kul och - peppar peppar - än så länge är det bara vänsterknät som gör ont. Jag ramlade nämligen på en av de onskefulla hala rötterna och slog i det friska knät, som nu är stort och extra knöligt. Men bara högerknät håller så..


2008-08-13

I en hel dag var jag jättepigg från morgon till kväll, och trodde i min enfald att resten av arbetsåret skulle fortsätta på samma sätt; att jag skulle studsa ur sängen varje morgon och vara full av energi när jag kom hem på kvällen. Det höll tills på tisdagen. Nu går det alltså sådär med mitt målmässigt reducerade kaffe-intag.

Igår kände jag mig - om än inte lika pigg som i måndags - ganska semester-fräsch i huvudet och även lite äventyrslusten. Vid ankomst till jobb-parkeringen gav mig i kast med det tuffaste; att parkera intill stolpen som jag backade in Forden i i vintras.

Full av koncentration körde jag in på parkeringen, och var så nöjd att jag bara satt och log för mig själv när jag parkerade mitt emot den eländiga numera lite sneda stolpen. Var alltför full av koncentration och självsäkerhet kanske, för nu duttade jag nämligen in i staketet framför bilen istället. Inget som syns på Forden som tur är men nu lär jag ju parkera i närheten av stolpen varendaste morgon för att få bort skruplerna ur huvudet.

Träning på Kvarnsvedens IP igår, riktigt kul de gånger det är många på plats. Premiärsprang i nya spikskorna som Sko-Stig hjälpt mig med, med sulor och inställningar, och det funkade väldigt bra! Stig är verkligen ett geni och ser så mycket om benställningar, rörelsemönster, muskler och fötter att han nästan verkar synsk. Utan honom hade jag troligen inte sprungit mycket i dagsläget.


2008-08-10

Sista dagen på semestern för i år! Ska faktiskt bli rätt kul att börja jobba igen imorgon, även om jag de sista två veckorna verkligen har njutit av att leva det Icke Inrutade Livet som jag har hört att det finns folk som lever året om.

Pulsen är, efter fem veckors semester, nere på vilofrekvens fler gånger per dygn än jag trodde var möjligt, närminnet börjar komma tillbaks (till ursprungsläget, vilket iof kanske inte säger så mycket) och det råder ett lugn i kroppen som det var länge sedan det gjorde. Körde lite löpskolning i hallen idag, och trots att det var väldigt länge sedan, var samtliga övningar mycket enklare att utföra än tidigare, troligen tack vare grund-avslappningen i musklerna.

Andra lärdomar av årets semester är att golfbollar är viktigare än sand, att går att ta en fika med kompisar trots att man inte har planerat det i förväg (ny lärdom) och att man kanske trots allt behöver runt åtta timmars sömn per natt för att vara fräsch i huvudet (kanhända folk har sagt det under hela min uppväxt, minns inte, närminnet o allt det där).


2008-08-09

Trodde aldrig det skulle hända men Robban gick faktiskt upp före mig idag! Sändningarna från OS-linjet började redan klockan fem imorse, och den normalt så morgontrötte Robban studsade (enligt egen utsago, jag sov vidare) upp ur sängen och slog på teven. O spännande blev det ju!

Har fått lite bilder från i lördags (innan Robbans krasch) av Sture Björnson. Visst kan man tycka att cyklisterna har det tufft som skall cykla drygt 18 mil men är det inte egentligen langarna som har det jobbigast? ;=)

Foto: Sture Björnson, www.sture.fotosidan.se


2008-08-07

Blev en snabb sejour i stugan; Regn och rusk (lika kallt inne som ute) gjorde att vi åkte tillbaks efter bara en dag. Kan också meddela att ont om kantareller finns det gott om (åtminstone där vi letade). Efter 1,5 timme hade jag också lyckats få ihop ca 1 dl blåbär i regnet vilket visserligen är mer än inget men knappast mättar nåt betydligare. Får väl vara nöjda att vi inte mötte någon björnhona med ungar i de björntäta skogarna (även om det hade varit kul att se björn på håll, inifrån bilen eller så).

En annan anledning till hemfärden var givetvis TV-sändningarna från OS. Upptäckte att SVT inte hade riktigt samma önskemål som oss vad gäller val av idrott, och åkte därför hem till Eurosport. Nördigt nördigt men det är ju faktiskt bara OS vart fjärde år. O ska man inte vara med får man väl iallafall titta. Bra att komma ur sängen tidigt om mornarna också :=)


2008-08-06

Tillbaks i Falun (mellanlandning åtminstone) efter en semesterhelg i Göteborg. Robban var helt befogat ganska trött och orörlig efter den rejäla vurpan och ganska många timmar gick åt till apoteksbesök, dusch (tar ganska lång tid när man bara får blöta ner halva kroppsytan) och tvättning och ny-inslagning av såren. Hann dock med en hel del trots det, Liseberg och botaniska trädgården bland annat.

Liseberg var skoj. Eftersom vi lärde ta det lugnt blev det mycket promenerande istället för karuseller, och tack vare det ihållande regnet tidigare på dagen var det i princip folktomt (med Liseberg-mått mätt). Robban upptäckte också att adrenalinet efter Balder-turen fungerade bra som smärtstillande, och hade om han fått välja åkt berg-och dalbanan oavbrutet hela kvällen.

Botaniska trädgården i måndags var inte bara ganska folktom utan TOTALT folktom. Såg tre personer på tre timmar. Kan ha haft med stormen och det totala hällregnet att göra. Fick närapå (med ca två meters marginal) en lång, tjock gren i huvudet, när vi beundrade ett asiatiskt, stort träd. Grenen blåste ned i stormen.

Efter ett kort besök i Karlskoga på hemvägen är vi nu tillbaks på Falu-mark där vädret - som vanligt i Falun - är soligt. Vi bor fortfarande mer eller mindre på en byggarbetsplats, trots att hyresgärsterna nu har flyttat in i det nya huset. Ska bli skönt när de är klara!


2008-08-02

Fortfarande lite lyrisk över att inte ha några hjärt-problem och känner mig minst fem år yngre än förra veckan. Snart är jag lika ung som Stillan, yngsta killen i cykelcity (och vårt wanna-have-adoptivbarn).

Har haft en härlig vecka runtomkring Alingsås, och kul att kolla på alla cykel-lopp. Bilder från Alingsås GP, Skara GP, Mitt i Borås GP och Vårgårda GP, uppdateras med fler bilder om nån vecka eller så.

Dagens lopp på 185 km fick dock ett abrupt slut för Robbans del. Han låg med framme i en utbrytning när en norrman (givetvis) blev övermodig i en rondell och gick omkull. Robban som låg bakom drogs med i vurpan, och skrapade upp sig riktigt mycket. Jag stod efter banan och langade och tyckte först att "bara" skrapsår inte skulle vara så illa, men det visade sig vara en lika stor area på hans kropp som är icke-skrapad som skrapad, och hålen på armbågarna visade skelettet i närbild.

Efter en - tydligen, baserat på illamåendet och grimaserna - ganska smärtsam dusch där vi försökte tvätta bort en del smuts från såren blev det många bedövningssprutor, ännu fler skrubbningar med tandborste i såren och baddning med både saltlösning och sprit innan nålen och tråden plockades fram och den halvmara-löpande läkaren utlovade ett schysst stort ärr.

Robban är dock vid förhållandevis gott mod, inslagen i fem paket, än så länge utan snören.Nu väntar ett par dagars "semester" i Göteborg. Från början tänkt till Liseberg o liknande men misstänker att det snarare blir strosa-omkring-så-långsamt-som-möjligt-aktiviteter.


2008-07-30

Att brutna revben kan vara en sån glädje blev en ny upptäckt, men är just nu otroligt glad för just detta / dessa brutna ben!

Har sedan några veckor haft konstant ont i hjärt-trakten, med återkommande hugg-smärtor utöver det vanliga onda. Det i kombination med extrem trötthet, och även med bakgrund av min stress-situation i våras gjorde att det inte låg alltför långt borta att misstänka att det var hjärtat som var lite ur form. Färgad av min sjukhus-skräck räknade jag dock med att det skulle gå över av sig självt så småningom, och lät det till min omgivnings förtret vara.

På väg ner till Alingsås igår (är cykel-supporter den här veckan) blev det dock värre (kunde ha att göra med två testlopp på bana dagen innan - en tant med rullator hade visserligen sparkat sig runt lika snabbt men jag maxade). När jag till slut ringde sjukvårdsupplysningen tyckte dom att jag skulle åka in ganska omgående och kolla. Fick tid på en hjärtklinik i Göteborg idag och åkte in full av farhågor om hjärtmuskelinflammation (som sjukvårdsupplysningen misstänkte), utarbetat hjärta, allmänklenhet och annat hemskt. Stressade upp mig själv i bilen och när jag kom fram var jag nästan säker på att det var en hjärt-transplantation som skulle bli den enda lösningen.

Vilo-ekg visade sig vara bra och tog en del andra prover. Tanken var att komma tillbaks nästa morgon för ultraljud och arbets-ekg. Läkaren fick dock ett par minuter över och ville passa på att göra ultraljudet direkt. Vilket var väldigt bra. För ganska snart när han lade sensorn på hjärtat kände jag smärtan som jag känt sista veckorna - och ultraljudet såg fortfarande bra ut! Det var sensorns tyngd mot bröstbenet som framkallade smärtan och inte nåt så dramatiskt som ett trasigt hjärta som jag hade befarat. Ett trasigt revben alltså!

Alla som någonsin brutit ett revben vet att det gör fruktansvärt ont efter ett tag. När det satt precis över hjärtat var det inte så konstigt att jag trodde det var hjärtat som smärtade.

Är nu så otroligt lättad att det bara var ett revben! Tror inte jag insåg hur mycket jag gick och oroade mig. Smärtan är kvar men det kan jag leva med. Hur jag bröt revbenet vet jag inte - kanske nåt gammalt som har gått upp, eller så blev det när jag bar tunga grejer vid stugrenoveringen förra veckan. Inte så viktigt - huvudsaken är att pumpen fungerar. Nedvarvningen och minskandet på kaffe som jag genomlidit för hjärtats skull kan säkert vara till nytta i långa loppet ändå och får väl ses som inte helt bortkastat.


2008-07-21

Nu är renoveringen avslutad för den här gången. Två rum blev det, visserligen små men det ena var ett badrum så det kanske går jämt upp.

Bilderna nedan visar "före" och "efter" och ett rum i sånt förskräckligt skick som badrummet var i gör det tacksamt att renovera - det kan åtminstone inte bli sämre. Farstun blev också bättre. Fler bilder (sannolikt totalt ointressant för den som inte sett huset och är mest för att stilla mamma o pappas nyfikenhet och få lite barnsligt beröm).


Före

Efter

En hel del snickeriarbete blev det under veckan. Och det gick bra, trots att jag egentligen ibland hade behövt en extra hand (Sune, pilfinken på bilden till höger, hjälpte inte till särskilt mycket).

Jag utvecklade bland annat en teknik att hålla fast trall / bräda / list med vänsterfoten uppe på såg-kubben, medan jag sågade med höger hand och höll fast andra änden av brädan med vänster hand. Mycket avancerat. Allt går!

Pannan fick också tjänstgöra som stöd ibland, något som gav intressant resultat när jag glömde att jag hade målat det jag balanserade mot pannan. Efter det blev det huvudbonader av olika snygghetsgrader (bild vänster).

Försöken att hålla onödiga muskler borta från armarna gick dock sannolikt åt skogen i och med den senaste veckans jobb. Men vad gör man inte för ett snyggt badrum..

Var tillbaks till jobbet idag, skall jobba en vecka och sedan ett par veckors semester till. Precis lagom. Även för mina arbetskamrater tror jag; efter att ha pratat med i princip endast en fågel och en padda i fem dagar är jag t o m med mina mått mätt mer än lovligt dryg på fikarasterna.


2008-07-18

Min ambition att ta det lugnt och inte göra något ambitiöst den här veckan gick som så många gånger förr om stöpet. Åkte upp till Dala-stugan i tisdags för att dricka kaffe och träffa pappa o farfar som var där. Det slutade med att jag rev ut badrummet, och senare även farstun, två av de rum som var i störst behov av renovering i nya huset.

Sedan i tisdags har jag rivit, slipat, skrapat, spacklat, slipat igen, spikat och framför allt målat från tidig (med semestermått mätt) morgon till midnatt. Allt detta i min ensamhet (farfar och pappa fick plötsligt annat att göra := ) ) med pilfinken Sune som numera är ruskigt tam som enda pratsällskap. Är nu bara i stan för att hämta beställd tapet och borrmaskinen, som jag inte tog med till fikat i tisdags.

Fast det kan tyckas ifrågasättbart ut nedvarvningssynpunkt att sätta igång att helrenovera två rum veckan innan jobbet börjar, så är det inte förrän nu jag kunnat varva ned ordentligt mentalt. Med den typ av träning jag sysselsätter mig med för tillfället, ca 6% av min vakna tid och oftast med benen som begränsande faktor, är det sällan hela kroppen får vara sådär riktigt uttröttnings-trött i varenda muskel. 12 timmars rejält kroppsarbete några dagar gör susen! Äntligen börjar huvudet slappna av!

Har också börjat vänja mig lite vid nya skorna (se föregående inlägg). Den stora skillnaden (och den är stor!) är att jag nu vid högre hastigheter (allt är relativt) inte längre aktivt behöver kompensera för pronationen för att behålla löpsteget, som innan. Det innebär att jag kan slappna av mycket mer i steget, och det är ett helt annat flyt. Mycket trevligt.


2008-07-14

Tillbaks i stan och det var härligt att se de röda jordhögarna runt gruvan igår. Erika fyllde inte tant men äldre, och det bjöds på storslaget kalas med många tårtor och många sorters kakor. Gott gott.

Annars är allt ganska segt just nu. Det verkar vettigt att varva ned kroppen nån gång per år, rimligtvis på semestern, men det är inte särskilt skoj tycker jag. Lite som avgiftning kan jag tro, stress-gifterna går ur kroppen och abstinensen efter att ha fullt upp varje vaken timme sätter in. Samtidigt är det inte hälsosamt att stressa så jag antar att det mycket svenska uttrycket "lagom är bäst" passar in bra.

På tal om nedvarvat så sprang jag ett numera mycket långt pass i lördags, ett pass som trots det blev helt i min smak. Smultron-smak.

Med nya skor som ytterligare ändrar om benställningen lite (är ju kobent som Rosa och pronerar som en sparris) behövde jag ett pass för att börja vänja benen vid omställningen. Mamma o pappa skulle samtidigt cykla runt en av sjöarna i stugan, och fick därför sällskap de ca tio kilometrarna. Ruscher på 1,15 - 2 minuter växlades med lite kortare ruscher och däremellan passade det bra att fylla på vitaminförråden med smultron i massor längs vägkanten.
En stor överraskning blev det när pappa - som visserligen var en bra långdistanslöpare när han yngre men som numera tränar kvartalsvis och ibland helgfria söndagar - i slutet av passet slängde cykeln i diket och jagade efter mig på den sista av serie-intervallerna. Antingen är gubben gjord av gummi eller så är jag sjukt långsam för han höll jämnt tempo och tog nästan in på mig. I sandaler! Hoppas på att återhämta mig från den självförtroendekraschande chocken såsmåningom.


2008-07-12

Berlin var ett härligt avbräck in nedvarvnings-tristessen! Ganska intensivt och det blev många kilometer till fots i den utspridda staden. Men vi hann se allt vi hade tänkt och som bör ses, plus lite till, på två dygn.

En hel del byggnader och statyer (som den till vänster till exempel) är verkligen magnifika och det har byggts mycket i stan under de tio år som gått sedan jag var där senast.

Skotthål i fasader, bortsprängda delar av byggnader och den löpande raden gatusten som markerar var muren gick genom stan skvallrar dock fortfarande om en tidigare helt annan verklighet, för inte alls länge sedan. Historien finns kvar, förhoppningsvis inte alltför djupt begravd i folks sinnen.

Det klassiska besöket på Checkpoint Charlie (lite överskattat även om inte brandlarmet hade startat), de 261 trappstegen upp i "Seger-tornet" (om jag räknade rätt, mamma tappade räkningen efter första våningen), nybyggda judiska museet (fantastisk arkitektur och historisk överblick de senaste 100 åren), ett av universiteten Einstein verkade vid, stadsbiblioteket samt en löp-butik där en tjock tysk bok inhandlades var några av de mer eller mindre turistiga grejer vi hann med.

Gigantisk upplevelse-frukost på KaDeWe (Kaufhaus des Western), vitt öl med jordgubbsmakande tillsats tillsammans med Berlin-boende gamla kompisen David och regnskydd under taket på Berliner Dom var några andra.

En hus-seight-seeing där alla lägenhets-komplexen designades av olika designers som en del i världsutställningen på 50-talet nån gång måste också nämnas. Design-husen som vann såg ut som helt vanliga, tråkiga hyreshus-komplex som vi ser det idag. Tiderna förändras.

Har nu bytt ut de lyxiga frukostarna och storstads-hetsen mot müsli/brygg-kaffe och torpet-lunken igen.

Visserligen lyxade Ylva och jag till middagen rejält en kväll, trots att vi hade satt korv och makaroner som referens. Och visserligen görs även torpet-kaffet ibland på nymalda bönor. Annars är allt som vanligt mitt i skogen med dagen som den kommer, vatten i källan och nya gummistövlar. Rätt okomplicerat.


2008-07-07

Det regnar i Värmland så nu åker mamma och jag till Berlin. Löpskor och turist-guide är nedpackade. Auf Wiederseh´n!


2008-07-04

Fortsatt slappande är det enda som gäller. Lite träning emellanåt och blev ett riktigt bra pass igår där jag orkade ligga på tröskel länge. Att knät gör lite ont idag skyller jag helt och hållet på att vi cyklade den knappa kilometern till minigolfen på kvällen. Cykel är som bekant inget annat än djävulens redskap.

Var inne i Kristinehamn idag. På stan frågade vi ett gäng tjejer efter vägen till Hennes & Mautitz, och fick ett gapskratt till svar. "I den här hålan finns inget H&M", berättade en av dem mellan skratten. "Fast det finns i Karlskoga" sa en annan bittert, med undertonen att hur fasen kan Karlskoga få ett H&M när inte Kristinehamn har det.

Tackade för upplysningen och hann inte mer än tio meter innan en annan tjej, också skrattande, sa att "Ursäkta att jag skrattar men varje år kommer det nån turist hit och frågar efter H&M. Vi skulle gärna vilja ha en Hennes-affär här men det är nog en för liten stad".

Så alla ni som reser till Kristinehamn - behöver ni nåt på H&M - köp det i Karlskoga på vägen dit.

Några bilder från senaste dagarnas slappande och på fiskljusen nere vid vattnet.


2008-07-01

Varde semester! Torp, solsken (åtminstone mer eller mindre) och bara slappa. Dagens stora projekt blir att åka in till byn och handla mat.

Verkligt kul med nya kameran. Efter att i 28 år bara ha sett fiskljusarna som har bo nere vid sjön på långt, långt håll går det nu att se hur de har det i boet till och med, utan att gå alltför nära. Två ungar verkar det vara i år.